Senioren kan sägas vara en fritidsgård för Hässleholms alla pensionärer. Ja, i själva verket är den mer än så. Spindeln i nätet för det myller av människor och aktiviteter som fyller lokalerna är Lisen Ekdahl.
Lisen har arbetat ideellt som verksamhetsansvarig för Senioren sedan hon pensionerades 2004. Dessförinnan hade hon olika arbetsledande funktioner inom omsorgsförvaltningen på Hässleholms kommun. Hon är numera även ordförande för Demensföreningen. Trots alla år av frivilligt engagemang och 78 års ålder har Lisen inga planer på att dra sig tillbaka.
– Så länge jag är frisk, tycker det är roligt och maken ger mig den responsen kommer jag att fortsätta.
Står och faller Senioren med dig?
– Nähä då, icke, säger Lisen bestämt. De får väl anställa någon, om de inte hittar någon frivillig.
Vad är din drivkraft?
– Jag har alltid velat hjälpa människor med deras bekymmer, speciellt de som har det besvärligt. Jag tycker om udda människor, de ger mig en utmaning. Jag behöver inte själv synas och höras så mycket, utan jobbar helst i det tysta.
– Man kan väl ibland tycka att jag lägger lite väl mycket tid på andra människor och olika uppdrag, så att jag glömmer bort mig själv. Det är lätt gjort.
– Jag var äldst i syskonskaran, tog den ledande rollen i familjen, har ägnat mig mycket åt att organisera. Jag är väl en ledartyp, som tyckt att det varit roligt att leva så och jobba så. Det innebär inte att jag själv behöver vara bäst och
störst.
Var har du fått ditt engagemang ifrån?
– Det har jag fått genom min farmor. Hon bodde på vår gård i Småland, hon hjälpte många.
Är idealismen utrotningshotad?
– Ja, det är den. Det är inte lika många som vill engagera sig idag. Nyblivna pensionärer är inte lika benägna att jobba ideellt som de äldre. Det kommer att bli rekryteringsproblem, som kommer att påverka föreningslivet. Människor vill inte på samma sätt jobba i en styrelse. Det är nog en generationsklyfta. Vi hade det antagligen för bra under en period i Sverige då vi fick allt gratis.
Vad får du tillbaka när du engagerar dig för andra människor?
– Tacksamhet och en hel del glädje från andra som finns här ”nere på golvet”. Sedan har jag fått både ledarskapsstipendier och utsetts till vardagshjälte. Det är jag stolt för, eftersom jag fått folkets röster.
Samtalet med Lisen är slut. Ute i lokalen går det att köpa sig kaffe med valfritt tilltugg av två damer som just idag åtagit sig att sköta serveringen. Vid ett av fikaborden sitter några mogna herrar och samtalar över en kopp kaffe. Den stora samlingssalen som rymmer drygt hundratalet besökare är för tillfället tom. Men skenet bedrar. Här är ofta i det närmaste fullt under olika arrangemang, exempelvis föreläsningar och föreningsmöten. Hundratals människor kan under en dag strömma genom Seniorens lokaler.
Pensionärsorganisationerna PRO, SPF, RPG och en mängd andra föreningar har i dessa lokaler en gemensam bas för sina aktiviteter. Så sent som för ett drygt år sedan var verksamheten hotad. Hässleholms kommun, som betalar hyran på drygt en miljon kronor per år, övervägde att dra in sina bidrag eftersom omsorgsförvaltningen har ont om pengar. Politikerna kom dock på bättre tankar och verksamheten på Senioren kunde fortsätta. Till glädje för Hässleholms alla pensionärer och andra potentiella besökare.
Text och foto: Urban Önell
