Vi måste försvara pressfriheten

berit-portratt-2016Idag firas pressfrihetens dag runt om i världen. Hur står det då till med pressfriheten eller mediefriheten i världen – och i Hässleholm? Tyvärr rätt illa. Det är inte bara ökända diktaturer som arbetar för att tysta journalister. Visserligen har Sverige klättrat från åttonde till andra plats i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2016, men trenden är en försämrad situation i västvärldens demokratier.

Hässleholm för sin del har inte tagit itu med sin egen historia av angrepp mot den fria journalistiken som 2014 ledde till demonstrationer för pressfrihet, bildandet av Gruppen för oberoende press och senare även till att Frilagt startade. Så sent som i förra veckan kunde Frilagt avslöja att offentliga handlingar fortfarande inte diarieförs som de ska i kommunen. Det trots allvarlig JO-kritik för mindre än ett och ett halvt år sedan på grund av att politiker och tjänstemän underlåtit att diarieföra i syfte att vissa handlingar inte skulle bli offentliga.

Frilagt fortsätter att granska Hässleholm, nu med hjälp av fler och fler medborgarjournalister. Du som vill veta mer om detta och kanske vara med och gräva eller på annat sätt vara delaktig i Frilagts innehåll och utveckling är välkommen att träffa oss lördagen den 13 maj klockan 13-15 i T4-matsalen.

Den internationella dagen för pressfrihet instiftades av Unesco för att uppmärksamma betydelsen av fri journalistik, utvärdera graden av pressfrihet i olika länder och hedra journalister som mördats eller utsatts för våld eller hot.

Enligt Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex har mediefriheten i världen aldrig varit så hotad som nu. Begränsningar och kränkningar har ökat med 14 procent de senaste fem åren. Nästan en tredjedel av länderna fick försämrade betyg 2016.

Pressfrihet handlar främst om att samhällets makthavare, ytterst staten, inte lägger sig i mediernas arbete. Indexet mäts genom sju parametrar: graden av oberoende, mångfald, myndigheters transparens, censur och självcensur, förtryckande lagstiftning, våld och hot mot journalister och medieägarkoncentration.

– Det går oroväckande snabbt nedåt för demokratier just nu. Om inte mediefriheten kan garanteras så går det inte längre att bevara våra andra friheter, säger Jonathan Lundqvist, ordförande för Reportrar utan gränser.

Unescos pressfrihetspris går i år till den svenske journalisten Dawit Isaak som sedan 2001 är fängslad i Eritrea. Eritrea placerar sig i absoluta botten i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex för 2016 som presenterades för en vecka sedan. Dock har Eritrea tagit sig upp ett steg från sistaplatsen som övertagits av Nordkorea. Anledningen är att Eritrea under året tillåtit mediebesök, dock noggrant bevakade.

Det farligaste landet för journalister 2016 var Syrien.

I EU och Balkanländerna är medierna fortfarande friast, men där finns samtidigt den största negativa förändringen med en ökning av incidenter på 17,5 procent de senaste fem åren.

Tidens anda är ”posttruth”, propaganda och minskad frihet.

– En besatthet av övervakning, liksom kränkningar av principen om källskydd, bidrar till den försämrade situationen i länder som tidigare betraktades som godartade, skriver reportrar utan gränser i ett pressmeddelande.

Valet av Donald Trump till president i USA och Brexitkampanjen i Storbritannien kantades exempelvis av kraftiga påhopp på medier.

Polen och Ungern har sjunkit ytterligare på listan. Turkiet beskrivs av Reportrar utan gränser som världens största fängelse för mediearbetare.

Även de nordiska länderna påverkas av den hårdnande situationen i världen. Finland åker ner från första plats till tredje efter politiska påtryckningar från statministern mot public service-bolaget Yle som också fälldes av Opinionsnämnden för massmedier. Norge tar förstaplatsen.

Sverige tar sig upp till andra plats efter att rättsväsendet prioriterat att utreda brott mot journalister.

– Vi fick ett par vägledande domar som tydligt visar att en attack på journalister är en attack på själva samhällskroppen, säger Jonathan Lundqvist.

2015 var det just de många hoten mot journalister som gjorde att Sverige flyttade ner tre steg. Men redan 2010 föll Sverige stort efter att dessförinnan legat i absoluta toppen på listan.

– Det berodde huvudsakligen på FRA-lagen som fortfarande gör det väldigt svårt för svenska journalister att garantera källskyddet. Som lägst har Sverige haft plats 12, men någon rejäl höjning har inte kommit förrän nu, säger Jonathan Lundqvist.

Han säger att förbättringen nu beror mycket på att världen omkring oss försämrats.  Men tilltron till rättssystemet har alltså också förbättrats.

Jonathan Lundqvist förklarar att det finns stora skillnader mellan listans etta Norge och Sverige.

– I Norge finns regler för hur stor del av mediemarknaden ett enskilt företag får äga. Hotbilden mot journalister är också försvinnande liten i Norge jämfört med i Sverige, kanske på grund av ett annat debattklimat som även inkorporerar obekväma åsikter. I Sverige är det inte lika högt i tak, säger han.

Sverige har med andra ord fortfarande en del att jobba på. Även världens äldsta pressfrihet, som firade 250 år i fjol, måste försvaras med kraft. Vi måste våga protestera när det behövs, som många hässleholmare också gjort, trots att vi kan uppfattas som obekväma och rent av stöta oss med etablissemanget. Annars kan både pressfrihet och demokrati urholkas fortare än vi anar.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com