Imorgon, torsdag den 6 juli, dras Allsång i Åparken igång för 25:e året. Elisabeth Wrambjer är fortfarande centralorganisatören och motorn i projektet. En bilolycka i våras gav henne skador som gör att hon tillfälligt sitter i rullstol, men lyckligtvis hejdar de inte hennes medverkan. Denna och de tre följande torsdagskvällarna hälsar hon och familjen alla välkomna till parken. Klockan nitton startar sångfesten.

– Allsång är något gemensamt för alla. Så alla kan komma dit och ingen ska känna sig utanför.

Ett väldigt typiskt uttalande från Elisabeth Wrambjer. Detta fenomen och oerhörda energiknippe utstrålar en stor värme och omtanke i allt hon gör. Nu har den unga, pigga och årsrika tjejen ännu ett jubileum att fira: 25 år med Allsång i Åparken.

Elisabeth och familjens stora musikaliska nätverk grundar för en gedigen artistlista även i år. Det blir som vanligt allsång med både kända och okända artister och ”alla de gamla låtarna”.

– Det är de gamla låtarna vi kan. De nya engelska hänger vi inte med på, säger Elisabeth.

Många frivilligas arbete

Allsångskvällarna är inte ett enmansprojekt. Många frivilligas arbete under Elisabeths regi har också krävts. Utan teamarbete skulle det inte gått. Men det tyngsta jobbet gör fortfarande familjen. Barnen Karin och Christer är enormt viktiga för mamma Elisabeth och de finns såklart vid hennes sida även i år. Karin sjunger och Christer leder musiken och spelar själv. Att det är levande, ”äkta” musik, är en viktig del, menar de alla tre.

Och så bidrar och behövs alla ideellt arbetande och de lokala föreningar som ställer upp och agerar värdar för en torsdagskväll. I år inleder Byalaget som värd. Det innebär främst att ta emot gästerna vid entréerna till parken och att sälja allsångsblad. De blygsamma 20 kronor som ett blad kostar, vädjar arrangörerna om att alla ser som en symbolisk entréavgift och snällt betalar, varje gång. En liten kostnad för så mycket. Men ett viktigt bidrag för att kunna hålla igång kvällarna. Dessutom fungerar sånghäftenas numrering som lottnummer, på vilka det under kvällen lottas ut vinster som skänkts från sponsorer.

Att Elisabeth är 85 år får man läsa eller fråga sig till. Sonen Christer brukar säga ”Mamma är född på en annan planet” för att beskriva hur utöver det vanliga hon är. Till årets allsångsomgång är hon tyvärr, efter en bilolycka i våras, tillfälligt lite fysiskt bromsad. Skador i ett knä och rygg måste läka och gör att yrvädret Elisabeth får ta det lugnt och lyda sjukgymnasten. Det blir till att snällt finna sig i att inte välja gå själv, utan åka rullstol ett tag till. De som känner den ekorrpigga Elisabeth förstår att det valet minst sagt tar emot.

Till vardags driver Elisabeth och de båda barnen, Karin och Christer, musikcaféet Cafe21. De har sin bostad i samma hus och den nu lätt rörelsehindrade Elisabeth kan tillfälligt bo i det handikappanpassade caféet. En slags tur i oturen att ändå kunna få bo nästan hemma.

Visst spex får vänta tills nästa år

Men självklart innebär olyckan en utmaning. Som Elisabeth tacklar med sin vanligt positiva attityd.

– Det får bli till nästa år, säger hon glatt, och berättar skrattande om planer hon haft på spexiga scennummer för jubileumssäsongen, men som nu måste skjutas till nästa allsångsår.

Fast publiken förlåter nog detta och klarar säkert att vänta. Minnet av Elisabeth sjungande och dansande på scenen, inte minst som en fullfjädrad Tina Turner, lever än hos många.

Men – hur började det?

Det var Mats Martinsson, dåvarande ICA-handlaren, som framförde idén om allsång i parken. Tanken föddes i en grupp av företagare när de jobbade med att få ett levande centrum. Mats fick uppgiften att fråga Elisabeth om hon inte kunde organisera lite allsång. Självklart kunde hon det.

Första torsdagen i juli 1992 genomfördes så första allsångskvällen – och så har det fortsatt. Många soliga julitorsdagar har det blivit. Många roliga minnen och otaliga möten. Att skapa gemenskap och okonstlade möten i glädje löper som en röd tråd i Elisabeths berättelse om allsångens historia.

– Kom som du är! Alla är välkomna, och så ska det vara, säger Elisabeth entusiastiskt.

Bästa minnet från alla åren?

Frågan är givetvis omöjlig att besvara, men Elisabeth och dottern Karin enas om att det nog är minnet av när hela publiken stod upp och sjöng med när Hasse Andersson sjöng sin ”Änglahund”. Och att Christers band kompade kändes extra. Äkta musik. Det är för familjen ett stort och varmt minne.

Ove Jeppsson, en annan av byns livsmedelshandlare, har också haft en stor betydelse för allsångskvällarna. Elisabeth vill absolut att vi lyfter fram denna eldsjäl. Ove bidrog under många år med både sponsring och egna krafter. Gjorde det mesta från att hjälpa till att snickra ut scenytan med lastpallar och ordna fram olika saker, till att basa över programblad- och lotteriförsäljningen. En verklig vän och stöttepelare, som liksom Elisabeth gjort mycket för bygemenskapen. Men ingen mer nämnd, ingen ändå glömd. En stor tacksamhet till alla för all hjälp lovar Frilagt förmedla.

Elisabeth sänder också med en önskan till kommunansvariga om lite mer hjälp. En permanent toalett måste väl gå att ordna? Och en lite större scenyta – gärna försedd med en fast ramp så att den blir handikappanpassad. Som det är nu, får familjen fortfarande bygga om scenytan inför varje allsångskväll. Med lastpallar. Och ett fast utrymme för artisterna borde också finnas. Under alla år har Wrambjers husvagn fått agera artistloge. Trivsamt, men i längden lite oproffsigt. Dags nu att inse behovet av en permanent lösning?

Och så är Elisabeth och barnen besvikna på att i år inte ha fått en enda krona i kommunalt bidrag. Att tätortsbidraget inte får ges och användas av den som driver vinstdrivande företag har de nu förstått. Istället ser de fram emot att kunna ansöka om sponsorbidrag och få lite stödpengar till nästa år. För att kunna fortsätta och orka genomföra.

Eldsjäl och glad mångsysslare

Scenbyggare, konferencier, toaletthämtare, sångerska, projektledare, spexare, affischör, sponsringsletare är några av alla de jobb Elisabeth fått testa på. Men främst är hon nog en eldsjäl och en idéspruta. Och en ihärdig affärskvinna med charm och humor. Förmodligen är det därför så många kända artister både kommer och återkommer till lilla Tyringe. Och drar publik långväga ifrån. För alla trivs de i Tyringe och Åparken.

Och bara en gång under alla åren har det varit tyst i Åparken en julitorsdag. Men rådiga familjen Wrambjers ställde såklart inte in allsångskvällen – fast att det regnade från öppen sky och Åparken flöt. Nej, de bjöd bara hem alla till Cafe21 och allsångskvällen genomfördes, mot alla odds. Väderprognosen spår tack och lov soligt och värme till premiären nu på torsdag.

Ett kvarts sekel med sång och glädje bugar, tackar och gratulerar många Elisabeth och familjen Wrambjer till. Och Elisabeth kommer självklart att sjunga och sitta på plats på scenen på torsdag – en flyttbar ramp är ordnad. De fysiska skadorna dämpar möjligen tempot en aning, men att hejda Elisabeth från att delta i allsången; ja, till det ska det mycket mer än så.

Text och foto: Lotta Persson