Miljöåklagaren stämmer kommunala bolaget Hässleholms vatten för hanteringen av den förorenade järnvägsmakadam som bolaget fick gratis av Trafikverket. Bolaget måste nu förklara sig i tingsrätten.

Men de ansvariga ser ut att komma lindrigt undan. Hässleholms vatten krävs bara på en företagsbot på 50 000 kronor för att anmälan om miljöfarlig verksamhet inte gjorts korrekt. Utredningen mot Trafikverket är nedlagd, något som miljöchef Sven-Inge Svensson inte tycker känns rättvist.

– Vi misstänkte framför allt att det inte gått rätt till från Trafikverkets sida eftersom massorna kom därifrån. Var ska de annars ha blivit förorenade, undrar han.

Hässleholms vatten bestrider företagsboten.

I ravinen bakom reningsverket ligger fortfarande järnvägsmakadam tillsammans med annat avfall.

Mer än två år efter Frilagts första avslöjande om de förorenade massorna är det alltså dags för rättsligt efterspel.

Både Hässleholms vatten och miljökontoret nonchalerade till en början de anmälningar som kom in om misstänkt gravt förorenad järnvägsmakadam i ravinen, på den lilla vägen dit och på en upplagsplats intill vägen, nära Maglekärrsbäcken.

Först när Frilagt grävde i massorna och lät analysera markprover som visade höga halter av bland annat arsenik reagerade miljökontoret och krävde att Hässleholms vatten tog ytterligare prover. De gav ännu allvarligare resultat och miljökontoret åtalsanmälde både Hässleholms vatten och Trafikverket.

Miljökontoret hade godkänt att Hässleholms vatten använde järnvägsmakadam till en vall mot översvämningar från Finjasjön, där det är extra viktigt att föroreningar inte kommer ut i vattnet, samt till bärlager för en ny slamplatta.

Massorna innehöll bland annat gummiplattor, som inte borde ha slunkit igenom Trafikverkets siktmaskin och som dessutom enligt miljökontorets villkor skulle göra att Hässleholms vatten inte fick använda massorna.

Massorna skulle enligt dokumentationen komma från spårbytet på Skånebanan sommaren 2012 Enligt Trafikverket skulle föroreningsnivån ligga på ”mindre än ringa risk”, vilket betyder att anmälan till miljökontoret inte behöver göras för att använda dem till vissa anläggningsändamål.

Dock framgick av Trafikverkets provprotokoll att en del värden var högre än så. Men det var andra ämnen än de som visade sig vara förhöjda på plats vid reningsverket, vilket tyder på att det inte var samma massor. Det gick inte att spåra massornas ursprung eftersom det inte fanns sedvanliga överlåtelsedokument.

Miljökontoret krävde också att Trafikverket skulle redovisa var övrig järnvägsmakadam, som lagts på tillfälliga upplag i kommunen, tagit vägen. Men det gick inte heller eftersom Trafikverket inte kunde hitta dokumentationen. En del av de massor som undersöktes vid banvallen var, även enligt Trafikverkets dokumentation, så förorenade att de skulle ha körts direkt till deponi, men inte heller dessa har kunnat spåras.

Går inte att utreda var massorna kom ifrån

Enligt åklagaren Lars Magnusson vid riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål går det inte att utreda var de förorenade massorna kom ifrån.

Måste inte Trafikverket ha känt till att provtagningsprotokollen var felaktiga?

– Det är möjligt, men polis och åklagare måste kunna bevisa det. Vi har försökt utreda det och tittat på protokollen för att se om man kan misstänka oegentligheter. Men det går inte att se, säger Lars Magnusson.

Han förklarar att han kräver företagsbot av Hässleholms vatten istället för att åtala på grund av reglerna om åtalsprövning.

– Vid brott som det här i en företagsverksamhet får jag bara väcka åtal om brottet begåtts av uppsåt, säger han.

Han anser att Hässleholms vatten hade anledning att lita på de uppgifter som Trafikverket lämnade.

– Det fanns provprotokoll där det stod att massorna inte var så förorenade. Bolaget gjorde också en anmälan till miljökontoret om att de skulle användas och fick den godkänd, säger han.

Det företagsboten gäller är att Hässleholms vatten har använt massorna på fler platser än de som anmälts: i ravinen och på körvägen dit.

De förorenade massorna på upplagsplatsen och körvägen har fraktats till Hässleholms miljö för deponering. När det gäller den makadam och annat som ligger kvar i ravinen förklarar Lars Magnusson att det inte är rättsväsendets utan tillsynsmyndighetens, det vill säga miljökontorets, sak att bedöma om den ska tas bort.

Är det inte ett miljöbrott att låta den ligga kvar?

– Det kan det vara, men här kan det också vara en oaktsamhet som inte är straffbar.

Lars Magnusson vill inte svara närmare på frågor om varför det inte gick att utreda Trafikverkets förehavanden ytterligare.

– Jag har många andra ärenden som jag måste prioritera idag, det är sista dagen före semestern, säger han.

Vd förnekar järnvägsmakadam i ravinen

Hässleholms vattens vd Liselotte Stålhandske ville inte svara på polisens frågor när hon var kallad till förhör för ett par veckor sedan. Bolaget har anlitat en advokat, Magnus Berg, som ”privat försvarare”.

Han har lämnat in ett yttrande till åklagaren där han hävdar att Hässleholms vatten inte har bedrivit någon otillåten miljöverksamhet. Han menar att bolagets dåvarande vd Henrik Brink gjorde anmälan i förväg och att det räcker att den säger att massorna skulle användas inom reningsverkets område och ”bland annat” till vallen och slamplattan.

Liselotte Stålhandske uttrycker sig på samma sätt i ett pressmeddelande som skickades ut på fredagen.

– Bolaget har således inte använt gruset på annan plats eller för annat ändamål än som framgår av anmälan, skriver hon.

Hon vill inte ge några ytterligare kommentarer till Frilagt. Till Norra Skåne säger hon dock att det aldrig lagts något av massorna från Trafikverket i ravinen. Hon försäkrar att massorna där är helt rena, vilket alltså inte är sant.

Ravinen fylldes växelvis med järnvägsmakadam och annat avfall tills massorna nästan täppte igen ett par bebodda rävlyor under vintern och våren 2015. Bilder finns hos miljökontoret. Fortfarande ligger järnvägsmakadam, färgburkar, byggavfall med mera synligt där.

Sven-Inge Svensson är också fullt medveten om att det finns förorenad järnvägsmakadam kvar i ravinen. Däremot är han osäker på hur det ska hanteras nu.

– Om det finns risk att det förorenar grundvattnet ska det bort, säger han.

Han konstaterar att miljökontoret redan krävt att Hässleholms vatten skulle köra all järnvägsmakadam till deponi och då avsågs även det som fanns i ravinen.

– Men jag vet inte vilken mängd eller hur homogent det som är kvar är. Det går ju också att ”späda ut” förorenade massor genom att blanda med annat. Men vi får kolla upp det här noggrannare, säger han.

Sven-Inge Svensson köper inte heller resonemanget om att det skulle räcka att Hässleholms vatten anmält att massorna skulle användas inom fastigheten.

– Det ska preciseras i anmälan, syftet ska framgå. Men vallen är motiverad, bara de använder rena massor, säger han.

Hade ni inte godkänt anmälan om ni vetat om föroreningarna?

– Absolut inte, säger Sven-Inge Svensson.

Han säger att Hässleholms vatten kanske borde gjort en mottagningskontroll, men att ansvaret i första hand måste ligga på Trafikverket.

– Det är åklagaren som gör bedömningen, men att helt lägga ner utredningen mot Trafikverket?

Förorenade massor en handelsvara

Han har viss förståelse för att det kan vara svårt att leda i bevis vad som hänt och tycker inte att det är fel med sanktioner mot Hässleholms vatten eftersom det skedde på bolagets område. Men han beklagar att det ofta är rena ”blankettbrott” som det går att fälla någon för.

– Det kan vara en enklare lösning. Samtidigt är det beroende på hur mycket resurser man sätter till. Det brister tyvärr i polisresurser när det gäller miljöbrott. Ju längre tid det går desto svårare blir det också att utreda. Alltför ofta läggs miljöbrotten ner. Förorenade massor är tyvärr en handelsvara. En del får bra betalt för vissa massor och andra är dyra att göra sig av med. Det kan ha funnits mellanhänder som skiftat till andra massor. Det hade varit intressant om det här hade utretts noggrant, säger han.

Han berättar att miljökontoret försökte hjälpa polisen att få fram mer uppgifter, men att Trafikverkets dokumentation inte fanns kvar.

– Vi ville få reda på mer, så vi var på Trafikverkets filial i gamla polishuset i Hässleholm. Men en del hade skickats till arkivering och sedan gallrats (kastats). Ett problem var också att det fanns flera underentreprenörer. Det hade nog varit bra om polisen hade agerat tidigare, säger han.

Om Hässleholms vatten hade accepterat företagsboten hade det inte behövts någon formell förhandling i tingsrätten.

– Tydligen vill de hellre driva det till domstol. Kanske de tycker de att det är orättfärdigt att Trafikverket kommer undan. Jag hoppas att mer då kan komma fram, säger Sven-Inge Svensson.

Trafikverket och Hässleholms vatten har redan gjort upp om kostnaden för provtagningar och bortforsling av de förorenade massorna. Trafikverket har betalt 700 000 kronor av de totalt 900 000 kronor det kostade.

Berit Önell