Efter Frilagts avslöjande om att forskare konstaterat nervgiftet BMAA, som produceras av alger, i fisk från Finjasjön ska kommunens Finjasjögrupp nu fråga Livsmedelsverket om det finns anledning att varna för att äta fisk från sjön.
– Vi kommer så fort som möjligt att kontakta Livsmedelsverket för att få deras syn på saken, meddelar Gunnar Swärdh, parkförvaltare och gruppens ordförande.
Det beslöt gruppen när dess så kallade ”haverikommission” samlades vid Tormestorps båthamn på onsdagen, i första hand för att bilda sig en uppfattning om sommarens alarmerande algblomning och den helt nya algart som upptäckts.
Kopplingen mellan nervgiftet BMAA och obotliga sjukdomar som ALS, Parkinson och Alzheimer har uppmärksammats i flera amerikanska studier. I Sverige undersökte docent Sara Jonasson vid Stockholms universitet BMAA i fisk i Östersjön innan hon gjorde studien i Finjasjön som första svenska insjö 2012-2015.
Algexperten Heléne Annadotter på analysföretaget Regito, som sköter provtagningen i Finjasjön på kommunens uppdrag, var delaktig i forskningsprojektet. Trots det har allmänheten varken informerats eller varnats för giftet. Istället har kommunen skänkt bort tonvis med fisk som tagits upp vid försöken att restaurera sjön och rekommenderat den som matfisk, främst braxen, den art som oftast innehåller nervgiftet enligt forskningsresultatet. De arter som tagit upp högst halter av BMAA är dock rovfiskar som abborre, gädda och gös eftersom giftet anrikas i näringskedjan.
När Frilagt träffade Finjasjögruppen före samlingen vid Tormestorps båthamn på onsdagen förklarade både Heléne Annadotter och Gunnar Swärdh att de inte ansåg sig ha haft skäl att informera om forskningsresultaten som presenterades redan 2015. Deras motivering var bland annat att det inte finns några gränsvärden fastställda, att de inte vill skrämma upp folk i onödan och att det i vilket fall inte är deras ansvar.
Dessutom hävdade både att bara tio fiskar undersökts i studien. Det är inte sant. Enligt den vetenskapliga artikel om forskningsresultaten som presenterades på marinedrugs.se i mars 2015, och som Heléne Annadotter är medförfattare till, undersöktes totalt 203 exemplar från Finjasjön.
– När det gäller BMAA har vi inte kunnat se någon anledning att varna för att äta fisk bara på grund av de tio fiskarna som blivit undersökta, skriver Gunnar Swärdh också i ett mejl till Frilagt på torsdagen.
Han menar även att det inte finns några referenser att tillgå och att inga andra sjöar har undersökts.
– Det finns inga gränsvärden som talar om när det kan vara farligt. Forskarna som gjorde denna studien har inte slagit larm och uttryckt några farhågor med anledning av forskningsreultatet utan bara förespråkat att ytterligare forskning bör göras, skriver han och påpekar att fisk också undersöktes ifråga om andra giftiga ämnen där det finns gränsvärden och att alla värden då låg långt under dessa och till och med hade de lägsta värdena jämfört med ”andra undersökta sjöar i Sverige”.
Han anser därför att gruppen inte har haft anledning att tro att fisken från Finjasjön skulle vara sämre än fisk från andra sjöar.
Dock uttryckte forskarna oro för folkhälsan på grund av att de analyserade fiskarterna så frekvent fångas och konsumeras av invånarna i Hässleholmsområdet. Det gällde både BMAA i sig och dess samverkan med kvicksilver som verkade leda till förgiftningsskador från tungmetallen vid lägre halter än vedertagna gränsvärden.
Borde det inte vara anledning att informera allmänheten om studien, hellre än att marknadsföra braxen som matfisk?
– Det är bland annat den frågan vi ska ställa till Livsmedelsverket, svarar Gunnar Swärdh.
Han förklarar att samlingen vid båthamnen uppfyllde det avsedda syftet, att deltagarna kunde bilda sig en uppfattning om situationen på plats.
– Frågorna är många och svaren obefintliga angående den här nya algen Aphanisomenon yezoense och eftersom den är så ovanligt förekommande (den upptäcktes första gången i Japan 1991) finns där inte mycket referenser att tillgå, skriver Gunnar Swärdh i sitt mejl.
Han konstaterar att erfarenheten av algen från Lursjön 1992 var att den försvann lika fort som den kom och att den inte har visat sig där sedan dess.
– Vi vet inte varifrån den kommer. Finns den latent i sedimentet och triggas igång av yttre påverkan, till exempel det stora siktdjupet strax innan utbrottet som gjorde att bottnar för första gången blev solbelysta vid denna tid på året? Kommer den med något tillflöde? Kommer den som sporer i luften? Varför finns den just här och nu och ingen annanstans?
Gunnar Swärdh berättar att gruppen såg att sjöns status ändrats markant till det bättre den senaste veckan. Algerna verkar vara på tillbakagång, siktdjupet har förbättrats och delar av sjön har återgått till normaltillstånd.
Men än är det för tidigt att blåsa faran över.
– Vi följer utvecklingen noga och kommer att diskutera eventuella ytterligare åtgärder/provtagningar vid kommande möten när vi vet hur det utvecklas, förklarar Gunnar Swärdh.
Berit Önell
Läs tidigare artiklar i ämnet:
2017-07-24 Haverikommission efter larmrapport om Finjasjön Massförekomst av ny okänd alg
2017-07-27 Algernas nervgift kan spridas via luften till boende vid sjön
