Det svenska bankväsendet har totalhavererat. Nej, inte så att bankerna är konkursmässiga. Med alla avgifter de kan hitta på att ta ut av sina kunder lär det heller aldrig bli aktuellt.
Däremot börjar jag fråga mig om vi, alla vanliga människor, längre har någon användning för bankerna. Jag menar, uppriktigt sagt: de verkar ju inte ha något större intresse av sina kunder.
Jag har under flera års tid, haft en månatlig överföring från min ordinarie bank till en annan av stadens bankinrättningar. En överföring som från början var till för att täcka kostnaderna för ett lån. Ett lån som för övrigt är betalt sedan länge, men jag blev aldrig färdig att avbryta överföringen. Och efter ett tag tyckte jag dessutom att det kunde vara ganska praktiskt. Lagom med pengar för att kunna växla in till euro en gång om året.
Och så har det löpt på. År efter år har jag mer eller mindre tömt mitt konto i utbyte mot euro. Ibland har jag också kompletterat genom att gå in på en annan bank och växla till mig den begärliga valutan i kassan. Eller genom att använda någon av stadens bankomater.
Fram till nu alltså.
För nu tycks det vara slut med den tjänstvilligheten från bankernas sida. Den också skulle jag nästan kunna tillägga.
För några veckor sedan återkom det där årliga behovet av andra pengar än de svenska. Jo, jag vet mycket väl att det kan fungera med kort på de flesta platser i de flesta EU-länder. Men när jag nu ändå bemödat mig med att spara i ett helt år vill jag ju gärna utnyttja de pengarna. Det är ju trots allt mina pengar, inte bankens…
Något som jag inte längre är helt säker på att banken håller med om. För vad händer när jag går in på banken, glad i hågen, för att växla till mig pengar, ganska exakt 2 200 svenska kronor, att spendera på min utlandssemester?
”Nej, se det går inte”, får jag till svar i banken. ”Vi säljer inte längre euro över disk”.
Något ställd undrar jag då hur jag ska gå tillväga. ”Du kan trycka i vår bankomat”, får jag till svar. Ja, men jag har ju inget kort knutet till det här kontot menar jag och får som svar att jag kan trycka ut med vilket kort som helst.
– Ja, men det hjälper ju inte. Jag menar, jag vill ju utnyttja de här 2 200 kronorna som jag sparat. ”Ja, men de kan du ju ta ut”. Varpå jag raskt kontrar med att ja, men då gör jag det.
”Njae, du kan ju inte ta ut hela beloppet”. Hela? Vad menar karln? ”Vi hanterar inte mindre valörer än 500-lappar”.
Varpå jag får nöja mig med 2 000 kronor. De andra 200 får väl stå kvar tills jag fyllt på tillräckligt för att få lov att ta ut mina pengar. Hörde ni? Få lov att ta ut mina egna pengar.
Så där står jag med 2 000 svenska kronor på näven. De får jag väl sätta in på mitt ordinarie konto i stället för de som jag nu måste ta ut för att få mina euro. Om nu någon bank vill ta emot pengarna vill säga. För enligt den här banktjänstemannen är vi på god väg mot ett kontantlöst samhälle. ”Det är Internetbank och swisch som gäller”, säger han. Jo, tyvärr går väl utvecklingen åt det hållet. Även om man så smått undrar om Riksbanken är av samma uppfattning. Jag menar, då kunde man ju lika gärna behållit våra gamla sedlar och mynt ett tag till.
Nåja, bankomaten nästa för att ta ut 220 euro. Trodde jag. Nej, se det går inte att ta ut vilka belopp som helst. 60 euro är det minsta, sedan bara jämna hundratal. Så i valet mellan 200 och 260 får det bli 200.
Den som vågar påstå att det här är ett enklare system än det gamla hederliga när mina pengar verkligen var mina och jag kunde bestämma vad jag ville göra med dem, eller när jag kunde växla till mig euro på banken för mina sparade slantar, är definitivt ”av banan”. För i mina ögon har verkligen det svenska bankväsendet totalhavererat. Åtminstone ur ett ”vanligt-folk-perspektiv”.
Gert Jacobsson
