Parkvillorna kan bli en fråga för kommunfullmäktige

Sista ordet är kanske inte sagt om den gamla lärarvillan på Åkaregatan 9. Beslutet kan lyftas till kommunfullmäktige. Foto: Lotta Persson

Folkets väls Ernst Herslow vill att kommunfullmäktige ska fatta beslut om parkvillornas öde.

– Vi har inte fått något remissunderlag om att partierna ska ta ställning. Inga synpunkter från andra partier finns med i beslutsunderlaget. Det är en fråga av särskild vikt, det har varit mycket diskussioner och dessutom har det kommit fram att villorna finns med på listan över inventerade bevaransvärda byggnader, säger han.

Ernst Herslow är enbart ersättare i tekniska nämndens arbetsutskott, men blir ordinarie på tisdag eftersom Ulf Berggren (SD) är frånvarande och kommer då att yrka att ärendet återremitteras och behandlas i kommunfullmäktige.

Parkvillan på Åkaregatan 11, den mest kända av villorna vid Hembygdsparken, föreslås bevaras. Foto: Lotta Persson

Tjänstemannaförslaget är nu att tekniska nämnden ska besluta att låta Jacob Karlsson köpa den ena fastigheten för 480 000 kronor och riva villan för att bygga ett flerfamiljshus där.

Men tekniska nämndens ordförande Arne Dahlström (KD) är öppen för att lyfta ärendet till högre nivå.

Tekniska nämndens arbetsutskott skulle egentligen tagit upp frågan den 8 september, men lyfte då ut den från dagordningen för att partierna skulle diskutera vidare var för sig först. Anledningen var de många protesterna mot att riva villorna för att ge plats åt Jacob Karlssons flerfamiljshus.

Om detta står det ingenting i protokollet och inget remissunderlag har skickats ut till partierna.

– Nej, det finns ingen skrivelse, vi har bara tagit det muntligt, säger Arne Dahlström.

Varken FV, M eller L var med

Arne Dahlström (KD), ordförande i tekniska nämnden, är öppen för att lyfta ärendet till högre nivå. Foto: Urban Önell
Ernst Herslow (FV) vill att kommunfullmäktige ska besluta om parkvillorna som en fråga av särskild vikt. Foto: Berit Önell

De som tog det muntligt var inte heller alla partier. Varken FV, M eller L var representerade vid sammanträdet den 8 september.

Arne Dahlström säger till Frilagt att M och SD ville bevara båda villorna och övriga kunde tänka sig att riva en. FV glömmer han.

– Vi borde nog lyfta det till kommunstyrelsen. Det är en infekterad fråga och bra att så många som möjligt är delaktiga i beslutet. Å andra sidan kan vi inte hålla på med det hur länge som helst, säger han.

Är det bråttom?

– Nej, men de som har ritat vill väl komma igång, säger Arne Dahlström.

Ernst Herslow undrar också hur beredningen kommit fram till slutsatsen att en villa ska rivas och att just Jacob Karlsson ska få köpa fastigheten och bygga där. Det står i tjänsteskrivelsen att att det efter diskussion med beredningen ”bestämdes” att endast fastigheten Björnen 4 skulle försäljas (Åkaregatan 9).

– Beredningen bestämmer ingenting och motiveringen är luddig. Det står ingenting om hur man kommit fram till det här, säger Herslow.

Han är medveten om att han kan bli nedröstad på tisdag.

– Men jag tycker inte att det borde vara så svårt att få de andra med mig. Med musikpaviljongen i minne borde vi vara försiktiga med beslut om rivning av kulturhistoriska byggnader. Om vi tar det till fullmäktige blir det också en ny remissrunda där alla får vara med, säger han.

Informella beslutsvägar inte bra

Han tycker inte att det är bra med informella beslutsvägar.

– Det kan lätt falla mellan stolarna när det inte finns något underlag. Det här är en så känslig fråga och det finns anledning att återremittera, säger han.

Ett beslut om att bara bebygga en av fastigheterna ger också nya förutsättningar som inte fanns när markanvisningstävlingen utlystes. Frilagt har fått uppgifter om att det nu finns fler intressenter som inte fått möjlighet att lämna förslag.

Borde det utlysas en ny markanvisningstävling när förutsättningarna ändrats?

– Det har jag inte tänkt på, säger Arne Dahlström.

Han har svårt att förklara varför Jacob Karlssons förslag skulle antas, trots att han bara ville betala en miljon kronor för båda fastigheterna medan CLB Entreprenad bjöd tre miljoner, men tror att det till slut bara var Karlssons förslag som var godkänt.

– Det bara blev nog så, säger han sedan och lämnar över telefonen till mark- och exploateringschef Jakob Ruter.

Jakob Ruter tycker inte att det finns skäl att utlysa en ny markanvisningstävling.

– Nej, det anser jag inte. Vi har gjort en tävling och båda fastigheterna var med där. Den som nu är aktuell var en del av förslaget. Visst är förutsättningarna ändrade, men jag tror inte att fler skulle vara intresserade. De flesta vill bygga större. Problemet här är också att det är en väldigt speciell detaljplan, byggrätten är inte stor och den är speciellt placerad. Därför är det inte så attraktivt, säger han.

I beskrivningen av markanvisningstävlingen står att varje exploatör står för sin risk och sina kostnader. Varför ska kommunen då betala Karlsson för arkitektkostnader och dessutom stå för parkeringen?

– För att det är vi som bett dem rita mer än det ursprungliga förslaget. Det var för att det skulle bli bättre anpassat till platsen, säger Jakob Ruter.

Mark- och exploateringschef Jakob Ruter anser att ärendet redan tagit lång tid. Foto: Berit Önell

Den dialogen hölls dock redan strax efter utvärderingen i maj, alltså långt innan det blev aktuellt att bevara ett av husen. Kommunen ville att Karlsson skulle få plats med flera lägenheter än de ursprungliga 16.

– Det gällde också justeringar i situationsplanen med parkeringen, fasadmaterialet med mera, säger Jakob Ruter.

Däremot behövde Karlsson inte ändra mer än marginellt i förslaget för att bara ett av husen skulle byggas. Den del som nu är aktuell var redan ritad.

Enligt Jakob Ruter var det andra förslaget som diskuterades vid utvärderingen, från CLB Entreprenad, egentligen aldrig aktuellt.

– De uppfyllde inte ett av de grundläggande kraven eftersom de inte lämnat in registreringsbevis. Vi tittade på det ändå. Men de hade också ritat in alldeles för mycket i förhållande till byggrätten och kunde därför ge ett annat pris, säger han.

Det fanns ytterligare en intressent, men eftersom vederbörande ville ha en dag till på sig efter att tiden för tävlingen gått ut, ströks bidraget.

Ruter har delegation att besluta själv

Jakob Ruter konstaterar att det är politikerna som bestämmer om beslutet ska tas i annan instans än tekniska nämndens arbetsutskott, men påpekar att han egentligen har delegation för att fatta beslutet på egen hand.

– I detta fall bedömde jag att det var lite kontroversiellt och att tekniska nämndens arbetsutskott därför borde besluta. Men det är inte så professionellt att frångå delegationen ytterligare. Det här har redan tagit lång tid, säger han.

Förstör den ursprungliga stadsplanen

Bland kritikerna till förslaget att riva en eller båda parkvillorna finns arkitekt Kristoffer Dudzik som anser att det är ännu ett exempel på ingrepp som förstör Hässleholms ursprungliga stadsplan.

– Villorna, alltså båda två, utgör entré till Hembygdsparken och fortsättning på den gamla allén som fanns längs Andra Avenyen, säger han.

Så här såg allén på Andra Avenyen ut på ett gammalt vykort.

Han skulle gärna se att allén återplanterades.

– Den skulle inte ha tagits bort. Det var en otroligt viktig allé. Träden ska placeras som de stod, i en dubbel rad med gångväg i mitten på gatan. Det ger ett pampigare intryck och producerar också mer syre eftersom trädens kronor kan utvecklas på ett annan sätt än när de står intill husfasaderna, säger han.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com