Storleken har betydelse

INSÄNDARE. I samband med 1862 års kommunförordningar indelades landet Sverige i cirka 2 500 primärkommuner. Efter en rad kommunsammanslagningar har vi nu 290 kommuner med ett genomsnittligt invånarantal på cirka 30 000. Norge har som jämförelse 434 kommuner med ett invånarantal på i snitt 10 000. Sverige har med sitt genomsnitt på 30 000 invånare Västeuropas största kommuner näst efter de brittiska och portugisiska.  Vi har i Sverige en så kallad ”representativ demokrati” med kommunalt självstyre.
Nu rapporteras det återkommande i media om oegentligheter ute i våra kommuner och landsting (sekundärkommuner). Detta med en försvagning av det vi kallar vår demokrati som följd.
Det finns anledning att ställa frågan om dessa oegentligheter till del hänger samman med det som ovan nämns om att vi fått allt större kommuner samtidigt som vi dras med en föråldrad kommunallag.
Politikeretablissemanget orerar för övrigt själva om ”vikten av närhet” i beslutsfattandet! Om man menar vad man säger har det i vart fall inte följts av handling.
Då våra västerländska demokratier kan sägas ha sitt ursprung i antikens Grekland finns anledning till en kort historisk tillbakablick. I detta sammanhang påminns om Platons Staten och Sokrates idealstat. Dom grekiska stadsstaterna att jämföra med våra kommuner var små och bokstavligt talat överblickbara. I det kuperade Grekland kunde sannolikt hela stadsstaten med dess gränser ses från närmsta bergstopp. Det betydde att invånarna i stadsstaterna kunde samlas och gemensamt fatta beslut. Detta genom direktstyre utan valda representanter.
Bertrand Russel en sentida (död 1970) filosof, författare och nobelpristagare nämner i detta sammanhang Schweiz med sina folkomröstningar och ett styrelseskick som kan betecknas som direktdemokrati. Medborgarna i vissa kantoner (kommuner) samlas där än idag för att medels handuppräckning besluta om sina angelägenheter. Något som i undertecknads ögon förefaller vara demokrati i dess djupaste bemärkelse och något eftersträvansvärt.
Ordet demokrati är sammansatt av dom grekiska orden demos(folket) och kratos(styre). Demokrati skulle då kunna sägas vara folkstyre eller folkvälde.
Detta folkstyre synes bäst komma till sin rätt i den ”lilla” överblickbara kommunen.
Rune Premfors professor i statsvetenskap m.m. talar om kommuner och kommun-delsnämnder med ett riktmärke på 10 000 invånare. Undertecknad gräsrots ideal-
kommun är i Platons och Sokrates anda ännu mindre och kan då ge än större möjligheter för varje medborgare att deltaga i beslutsfattandet.
Dagens politiska etablissemang talar om behovet av än större kommuner med än större avstånd mellan väljare och beslutsfattare som följd. I detta sammanhang pekar politikerna på att denna ”centralisering” av beslutsfattandet är nödvändigt av ekonomiska skäl. Denna argumentering delas inte i något avseende av undertecknad. Den dag vi försöker ”rationalisera” demokratin är den på väg att tyna bort och lämnar plats för ett skräckscenario vi dessvärre genom historien sett upprepa sig.
Det politiska etablissemanget talar gärna om besparingar. Nåväl, med demokratiskt väl fungerande primärkommuner och riksdag kan vi säkert med besparingar som följd av-
skaffa landstingen (sekundärkommunerna). Det räcker säkert med två ”väl” fungerande parlamentariska nivåer särskilt som landstingen eller regionerna aldrig tycks ha fått någon rejäl folklig förankring.
Vi gräsrötter lär av historien att våra politiker inte tycks vilja lära sig någonting av historien.

Ronny Larsson i Kvistalånga

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com