Hässlehem pressades om falska vattenmätningar

Hässlehem ställdes på onsdagen inför rätta för försvårande av miljökontroll. Här är det kommunala bostadsbolagets vd Stephan Persson och advokat Torgny Dahlberg på väg till rättssalen. Foto: Berit Önell

Det kommunala bostadsbolaget Hässlehem kontrollerar fortfarande inte regelbundet varmvattentemperaturerna i sina fastigheter för att undvika spridning av Legionella.

– Fastighetsskötarna är ute och tittar, men vi har inte en organisation enligt kraven. Vi håller på att organisera det nu. Det är en brist, medgav bolagets vd Stephan Persson vid onsdagens rättegång i Hässleholms tingsrätt om försvårande av miljökontroll.

Både han och fastighetsförvaltaren nekade dock till brott och hävdade bland annat att de falska mätprotokoll som lämnades in till miljökontoret 2015 inte hade någon betydelse. Den tidigare miljöinspektören som vittnade menade tvärtom att mätresultaten var helt avgörande för hur ärendet skulle hanteras vidare.

Hässleholms tingsrätt meddelar om två veckor dom i målet om Hässlehems falska vattenmätningar. Foto: Berit Önell

Miljöåklagaren Lars Magnusson ansåg att ett allvarligt brott begåtts och yrkade på villkorlig dom och dagsböter för förvaltaren som skickade in de felaktiga uppgifterna och dessutom påstod att han inte kommit in i vissa lägenheter för att mäta, vilket gav sken av att han verkligen besökt de övriga. I själva verket hade bara den hyresgäst som klagat fått sin vattentemperatur mätt.

Enligt åklagaren är Boverkets föreskrifter om att varmvattnet ska ha en temperatur på minst 50 grader vid varje tappställe tvingande. I kombination med miljöbalkens regelverk om egenkontroll betyder det att den som hyr ut lägenheter måste ha någon form av regelbunden kontroll av temperaturen på varmvattnet.

– Om det blir något fel förlitar man sig på att verksamhetsutövaren, det vill säga Hässlehem här, rättar till det. Det är ett förtroende som Hässlehem gravt missbrukat, förklarade Lars Magnusson.

Stora brister i organisationen

Dessutom påtalade han andra brister i organisationen som kan ha gjort att Stephan Persson inte fick kännedom om varken det första eller det andra föreläggandet om varmvattnet. Enligt miljöinspektören kunde det första vitet inte heller utdömas eftersom delgivningen inte fungerade. När inspektörerna besökte Hässlehems kontor för att få ett delgivningskvitto påskrivet var det en person som inte var firmatecknare som skrev på.

Åklagaren betonade att Hässlehem har ansvar för att människors hälsa inte riskeras och yrkade på företagsbot på 100 000 kronor.

– Det är inte oskäligt, särskilt med tanke på att bristerna i egenkontroll och organisation är så stora, sa Lars Magnusson.

Miljöinspektören var mycket tydlig i sin kritk mot bolagets agerande och betonade att nästan ett helt år hade gått när det andra vitesföreläggandet på 300 000 kronor utfärdades. Trots att de ansvariga var överens med miljökontoret om att varmvattnet hade för låg temperatur hände ingenting.

– Hässlehem ignorerade våra förelägganden och lämnade oriktiga uppgifter, sa inspektören.

Han förklarade att hans tålamod tog slut när det uppdagades att mätvärdena var falska. Därför var det inte aktuellt att träffa Hässlehems förvaltare som ville diskutera problemet på plats.

Hässlehem har fortfarande ingen regelbunden kontroll av varmvattentemperaturer för att förebygga legionella. Dessutom finns enligt åklagaren allvarliga brister i organisationen. Foto: Berit Önell

Han avfärdade förvaltarens uttalanden om att de falska mätvärdena inte spelade någon roll. De låg på strax under 50 grader, liksom i den klagandes lägenhet.

– När jag såg dem drog jag slutsatsen att de var så höga att det inte var någon större risk för tillväxt av Legionella, förklarade miljöinspektören.

Han förklarade att tillväxten sker i temperaturer mellan 20 och 45 grader, med ett maximum vid 30-40 grader. Gränsen 50 grader är satt med viss marginal för att minimera risken att hyresgäster ska drabbas av den potentiellt livshotande legionärssjukan.

– Hade värdena varit under 45 grader hade risken varit större. Hela vår fortsatta hantering av ärendet var beroende av detta. I värsta fall hade vi kanske fått kräva omedelbara åtgärder, sa inspektören.

Enda säkra att mäta vid alla tappställen

Förvaltaren hävdade också att det inte var nödvändigt att mäta på varje tappställe mellan pannan i källaren och den klagandes lägenhet som låg längst bort.

– Enligt vår bedömning går det inte att beräkna på det sättet. Det är långa ledningar och värmeförluster av olika slag. Det enda säkra är att göra fysiska mätningar vid samtliga tappställen, sa inspektören.

Hässlehems advokat Torgny Dahlberg ifrågasatte en del av uppgifterna och undrade om miljökontoret hade ett eget regelverk och varför ett nytt vitesföreläggande behövdes när Stephan Persson i augusti 2015 meddelat att en konsult skulle hjälpa till att lösa problemen.

Men inspektören stod på sig och betonade att ingenting hänt på mycket lång tid.

– Här har vi ett kommunalt bostadsbolag som vägrar vidta åtgärder, trots förelägganden och påtryckningar från tillsynsmyndigheten, sa han.

Dahlberg tyckte inte att ordvalet var det rätta.

– Vi kan säga underlåter eller skiter i, det finns många sätt att uttrycka det på, sa miljöinspektören då.

Det fick domaren, rådman Karin Månsson, att vädja om en trevligare ton mellan advokaterna och vittnet.

Miljöinspektören förklarade att ett vitesföreläggande inte var aktuellt förrän bolaget flera gånger ignorerat förelägganden. Syftet var att se till att åtgärderna verkligen blev av.

– Nu kom det ett vagt påstående om att en konsult kanske ska hjälpa till. Vi kan inte som tillsynsmyndighet sitta passiva. Vi har en absolut skyldighet att agera, sa han.

Hans förtroende för bolaget i detta ärende var vid det laget helt förbrukat.

Fler mätresultat än som krävdes

Dahlberg betonade i sin slutplädering att föreläggandet bara krävde redovisning av mätresultat i den klagandes lägenhet. Förvaltarens felaktiga mätresultat var alltså utöver det som krävdes.

– Det kan ju inte påverka ärendet, sa Dahlberg.

Åklagaren och miljöinspektören betonade dock att det också fanns krav på åtgärder för att alla tappställen i huset skulle hålla rätt temperatur. Enda sättet att kontrollera det var genom mätningar. I klagandens lägenhet skulle även maxtemperatur mätas.

Förvaltarens advokat Rikard Sjöström betonade att hans klient aktivt försökt lösa problemet, men inte lyckats.

– Det är inte samma sak som att ignorera det, sa Sjöström.

Båda advokaterna menade att åtalet i första hand skulle ogillas helt.

– Om förvaltaren ändå ska dömas måste tingsrätten beakta att ärendet legat extremt länge hos polisen (sedan augusti 2015), sa Sjöström.

De åtalade betonade också att konsulten upptäckte att anledningen till att vattnet inte höll rätt temperatur var att en hyresgäst kopplat in en separat duschslang. Eftersom vattnet blev stående där kom kallt vatten ut i varmvattenledningen.

Hyresgästerna bland åhörarna

Bland åhörarna i tingsrätten fanns den äldre kvinna som anmält problemen med varmvattnet och hennes granne och väninna. De har nu varmt vatten i kranarna, men tycker inte att det ska få gå till som det gjort i fallet.

– Jag hade 22-gradigt varmvatten när jag ringde till Hässlehem. Jag sa att jag inte kunde diska i så kallt vatten. Men jag fick besked att jag fick finna mig i det eftersom jag bodde längst ut på linjen, berättade den klagande kvinnan för Frilagt.

Hon kontaktade därefter Hyresgästföreningen, men ingenting hände. Då ringde hon miljökontoret. Det var hösten 2014.

Hon begärde ut handlingarna från miljökontoret. När hon pratade med grannen stod det klart att uppgifterna i protokollen inte stämde och hon kontaktade ett 20-tal grannar för att höra om mätningar gjorts hos dem. Alla sa nej och hon meddelade miljökontoret att hon ifrågasatte mätningarna.

– Så gör man inte, förklarade hon nu.

Enligt kvinnorna bodde inte hyresgästen med duschslangen i huset när problemen började.

Dom i målet meddelas den 14 mars.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com