Kommunen vill skynda på planläggning för villor och vårdboende i skogen söder om Pollenvägen i Hässleholm. Därmed försvinner ytterligare en bit av ett tidigare stort naturområde i sydöstra Hässleholm.
– Här finns massor av djur, bland annat fladdermöss, ödlor och fåglar, berättar Cristel och Mikael Andersson, som företräder de fyra bostäderna på norra sidan av Pollenvägen, i protest mot förslaget.
Det är så bråttom att tjänstemännen på stadsbyggnadskontoret inte haft tid att åka ut på plats. Ändå har de kommit fram till att det inte behövs någon miljöbedömning. Bäcken nämns inte ens i planbeskrivningen, inte heller den 48 meter höga telemasten, trots att kommunen enligt de boende tidigare lovat att bevara skogen som ett skydd mellan den och bostäderna.
De få befintliga villorna vid Pollenvägen är från 1940- och 1950-talen. De boende kan gå ut i ”sin” skog och promenera via Österås och ridhuset ända bort till Göingeåsen.
– Det är synd att skövla skog när det finns andra platser att bygga på, säger Mikael.
Cristel och Mikael berättar att det brukar vara gott om fladdermöss på deras altan. Sommarkvällar kan vilda djur till och med komma in genom den öppna altandörren.
– Vi undrade vad det var för något på golvet under tv:n. Det var en stor padda som satt där, berättar Cristel och skrattar.
Hon blev inte lika glatt överraskad när hon strax före jul tittade ut genom fönstret och upptäckte en person i tomtgränsen. När hon gick ut och frågade fick hon veta att det pågick mätningar för att det skulle byggas villor i skogen mittemot.
– Det hade vi inte hört talas om, säger hon.
Efter jul studerade de förslaget till fördjupad översiktsplan där de nya villorna finns med och skickade sina synpunkter till kommunen.
– Vi hann knappt skicka in dem innan vi fick brev om att det var samråd om ny detaljplan för vårt område, det som vi just lämnat synpunkter på, säger Cristel.
Eventuella synpunkter måste vara inne senast den 9 mars. Den som inte yttrar sig kan sedan inte heller överklaga beslutet. Någon närmare information om processens gång fanns inte.
– Kunde de inte anta sin fördjupade översiktsplan först? Det är ju den som ska ge riktlinjerna, säger Mikael.
Han tycker inte att det är konstigt att det blir missar när ansvariga inte åker ut i verkligheten.
– När de ska ändra en detaljplan borde de komma ut till området och titta hur det ser ut och träffa boende, säger Mikael.
En av de nya tomterna ser ut att hamna bara 20-30 meter från masten i västra delen av området.
– Vem vill bo under en mast, undrar Cristel.
Cristel och Mikael bor idag närmast masten, men har känt sig trygga med skogen emellan. Nu är de rädda för påverkan från masten och hävdar att försiktighetsprincipen borde gälla. De har varit i kontakt med Strålskyddsstiftelsen som har uppgifter från forskning i andra länder om att människors hälsa kan påverkas 400 meter från en mobilmast. Djur överger ofta också öppna områden intill master.
Christel och Mikael säger att de inte protesterade mot bygglovet för masten på grund av löftet från kommunen. Men nu har de fått besked om att det inte finns dokumenterat.
– Tyvärr har vi varit för naiva, konstaterar Mikael.
I den östra delen av området är ett smalt naturstråk inritat på plankartan. Syftet är att binda samman de kvarvarande naturområdena med en gångstig.
– Varför ska de spara en remsa på den andra sidan? Det har väl inte djuren nytta av, de är ju här, säger Cristel.
Bäcken slingrar sig genom den västra delen av området och förgrenar sig till två fåror. Här finns flera omkullfallna och ihåliga träd där fladdermössen trivs och de gamla stengärdena sträcker sig så långt ögat kan nå.
– Denna delen kunde väl få vara kvar när de har skövlat så mycket på andra sidan Åsvägen, säger Cristel.
De har läst i kommunens grönplan att gamla skogar och slingrande bäckar ska skyddas och förstår inte hur naturvärdena här då bara kan nonchaleras.
Eftersom de inte visste hur detaljplaneprocessen går till skickade de in både yttrande och överklagande. Men det gick inte att göra i förväg. Yttrandet i samrådet fick lämnas in på nytt och eventuellt överklagande får vänta tills beslut är taget.
– Vi missade att lägga in ett stycke i planbeskrivningen där vi förklarar planprocessen. Det är bra att de boende frågar, säger Marie Nilsson, planarkitekt som handlägger ärendet.
Men det är mer som fattas. Enligt förslaget ska tre-fyra villor plus ett vårdboende, ett LSS-boende, byggas i skogen. Fast LSS-boendet, som kommunen ska driva, nämns inte i handlingarna.
– Vi hade tänkt skriva in det, säger Marie Nilsson.
Hon förklarar att kommunekologen Lars-Erik Williams sagt att naturmarken här inte är så värdefull som den som pekas ut som klass ett, exempelvis Kattamarken på andra sidan Åsvägen där kommunen nu vill göra ett naturreservat.
Varken Williams eller någon annan har varit på plats, hur kan ni då bedöma att det inte behövs någon miljökonsekvensbeskrivning?
– Han brukar åka ut, men jag kom själv in i ett sent skede och kan inte redogöra för exakt hur det gick till. Nu, under samrådet, har vi pratat om att han ska åka ut, men han har varit sjuk. Vi har tittat på alla underlag och sett att området inte är utpekat som riksintresse eller liknande. Vi har bedömt att det inte blir någon betydande miljöpåverkan och inte heller några risker för människors hälsa och säkerhet, säger Marie Nilsson.
Varför är det så bråttom?
– Det här planuppdraget har väntat länge, sedan 2015. Området är också utpekat för bostäder i översiktsplanen från 2007.
Men det står att det ska in i den fördjupade översiktsplanen. Varför väntar ni inte på den?
– Vi kan inte pausa alla detaljplaner i kommunen i väntan på den. Det är parallella processer. Här handlar det också om ett bättre utnyttjande av gatan. De tekniska investeringarna är redan gjorda, så det är lätt att lägga till en rad hus.
Enligt de boende finns det ett rikt djurliv här, tar man inte hänsyn till det?
– Djuren kan flytta ut den lilla biten, säger Marie Nilsson.
Varför nämns inte bäcken?
– Den syns ju på kartan.
Ingen diskussion om hur bäcken ska hanteras har förekommit hittills.
– Nej, det har inte sagts något om att den ska tas bort. Det är mycket vatten och sumpmark i området. Vi får titta på hur och om vi ska bygga. Men man har lett om bäckar förr, säger Marie Nilsson.
Hon tror inte att bäcken kan vara skyddad om det inte är några särskilt skyddsvärda djur som påverkas, trots att länsstyrelsens hemsida säger att åtgärder eller flytt av bäckar, liksom annan vattenverksamhet, kräver vattendom eller anmälan.
– Jag tror inte det gäller den lilla bäcken, men kommunekologen får titta på det, säger Marie Nilsson.
Hon förklarar att det inte är belagt att det finns några skyddsvärda djur kring bäcken.
– Jag har inte sett någon inventering, de boende har inte skickat in något sådant.
Hon tror att länsstyrelsen kommer att påpeka om kommunen missat något.
– Vi får invänta länsstyrelsens yttrande, säger hon, men försäkrar att hon ska läsa på.
Hon säger också att den som ska bygga vid bäcken kanske vill göra en fin naturtomt och bevara bäcken.
Varför nämns inte masten, har ni gjort någon bedömning av påverkan från den?
– Den kunde vi givetvis ha nämnt, men vi kan komplettera i efterhand. Den fanns inte utmärkt på kartan, säger Marie Nilsson.
När det gäller lämpligt avstånd från nya bostäder till en mast hänvisar hon till strålsäkerhetsmyndigheten.
– De säger att utanför tio meter är det ingen risk, det står på deras hemsida. Det är större risk att ha en mobiltelefon i örat, säger hon.
Kände du till att de boende fått löfte om att skogen skulle vara kvar?
– Nej, i beslutet om bygglov för masten (2013) står ingenting om det. Det var dåligt att lova och sedan inte skriva något. Men det är tveksamt om det är juridiskt hållbart om det inte är inskrivet i en detaljplan.
Marie Nilsson förklarar att det oftast inte är förrän samrådet är på gång som berörda grannar får information om ett förslag till detaljplan.
– Om det gäller något som berör väldigt många kan vi ha möten också. Men här bedömde vi att väldigt få var berörda, säger hon.
Cristel och Mikael Andersson tänker göra allt för att stoppa byggplanerna.
– Vi kommer aldrig att ge oss.
Berit Önell
