Fotografen, skribenten och musikern Jörgen Johansson får Hässleholms kommuns kulturpris.

– Det betyder otroligt mycket för mig på många sätt, säger han till Frilagt från sjukhussängen i Uppsala där han snart är färdig med fem veckors cytostatika- och strålbehandling för en hjärntumör.

Kameran har han med sig och allt som hänt under de senaste månadernas sjukdomstid är dokumenterat.

Kulturnämnden beslöt på torsdagsmorgonen att tilldela Jörgen Johansson årets kulturpris på 20 000 kronor med motiveringen: ”Med kameran i hand fångar han på ett personligt sätt ögonblick, situationer och människoöden med stor medmänsklighet. Han visar oss glimtar av världen och får oss att se vardagliga saker, såsom både hans och våra egna fötter, på helt nya sätt. För det arbete han utfört som professionell fotograf, berättare och kulturarbetare i Hässleholm tilldelas Jörgen Johansson Hässleholms kulturpris 2018.”

Pristagaren fick beskedet på onsdagskvällen.

– Det kändes så stort att det var svårt att fatta. Jag har ju jobbat som fotograf under många prisutdelningar, men aldrig trott att jag skulle få ett sådant pris. När jag då själv fick det samtalet igår blev jag så tagen att jag började gråta, säger han.

Han konstaterar att han numera har närmare till tårar, kanske på grund av alla känslor kring cancern och det stöd han fått från många vänner när allt i livet ställts på sin spets. Han har hela tiden varit öppen med att berätta, bland annat på Instagram och Facebook.

Visst har han varit nominerad till kulturpriset några gånger förut.

– Bara det har ju varit häftigt. Och det året när jag stod på scen tillsammans med Bruce Springsteen tänkte jag att jag kanske kunde haft chans att få något slags pris, säger han.

Istället blir det nu när han har ägnat det mesta av sin tid åt de mänskliga reportagen. Inte minst har han under flera år i text, bild och film följt en familj där mamman fick cancer.

– Nästan alla reportage har handlat om cancer den senaste tiden.

När han nu själv drabbats fortsätter han sitt arbete genom att fotografera sin egen behandling.

– Jag har dokumenterat allt sedan den 19 juli då jag blev inlagd i Lund. Det blir ett stort reportage som jag gör tillsammans med Pia Lobell på Skånskan, berättar han.

Han säger att fotograferingen betytt mycket för honom under sjukhusvistelsen.

– Det är kanske den här kameran som gör att jag orkar med det, säger han.

Jörgen Johansson är 48 år gammal och har arbetat som fotograf sedan 1991.

– Det var Mikael Ankarvik på Norra Skåne som drog in mig på kultursidan, berättar han.

Sedan fick han prova på alla slags journalistiska uppdrag, stort och smått. Bland de mer spännande minnena finns en reportageresa till Kosovo tillsammans med undertecknad 2001, då det fortfarande var oroligt efter kriget.

Efter några år som fotochef på Norra Skåne och därefter på Skånska Dagbladet blev Jörgen 2009 frilans.

– Jag ville göra mer dokumentärjobb, förklarar han.

Fotograferingen och musiken har tagit honom runt världen, men han har aldrig flyttat från Hässleholm, som så många andra gjort.

– Jag var ju ett år i USA under min utbildning, men annars har jag bott i Hässleholm i hela mitt liv. Jag är en hässleholmare och kommer alltid att vara, säger han.

Den fasta förankringen i hembygden gör också kulturpriset betydelsefullt för honom.

Men nu har han tillbringat lång tid i Uppsala, på Skandionkliniken, Nordens första klinik för protonstrålning som drivs av sju landsting och regioner gemensamt.

– Jag har nog fått komma till det bästa stället för behandling, säger han.

Han berättar att hela det här året har varit tufft. Han mådde allmänt inte så bra och tänkte att det kunde vara stressrelaterat. Sedan fick han besvär med ögonen. I mitten på juli var han hos en ögonläkare som genast förstod att det handlade om något annat. Efter att han kom till Lund den 19 juli gick allt snabbt. Den 23 juli opererades han.

– Det var bråttom, läkarna var jätteoroliga och ville bevaka mig dygnet runt. Men när de kom på att jag ju måste ha haft det här ett tag gav de mig lite ”tjänstledigt”, så jag fick vara hemma i Finja dagarna före operationen.

Allt har gått bra med operation, strålning och cytostatika.

– Nu mår jag bättre. Jag har ett lugn som jag inte känt på länge, säger Jörgen.

Men tröttheten är svår. Därför bävar han lite inför att imorgon, fredag, ta tåget till Hässleholm. Han ser fram emot att komma hem för att fira sonen Dylans födelsedag. På söndag åker han tillbaka och sedan har han bara en veckas behandling kvar i Uppsala.

– Bara jag kommer på tåget går det nog bra. Jag beställde första klass för jag tror att det är lite lugnare, berättar han.

Berit Önell