”Vilse i pannkakan” och ”Ville, Valle och Viktor” – det är två barnprogram jag har med mig sedan jag var liten. Inte minst det förstnämnda har fått mycket kritik. Lite tillspetsat har det anklagats för att ha förstört en hel generation barn. Själv tyckte jag det bara var besynnerligt och obegripligt. För ingen vill väl vara vilse i pannkakan?
Ville, Valle och Viktor vandrade omkring i världen och stötte på en massa problem, men de hade åtminstone ”Farfars praktiska råd”. En bok som de alltid hade med sig som de kunde anlita i knepiga situationer.
Min farfar dog alldeles för tidigt. Jag skulle önska att jag hunnit lära känna honom bättre och fått fler praktiska råd med mig. Han var född i en by i Lappland och hade en tuff barndom. Om den berättade han mycket lite, det var istället farmor som lät mig förstå att han inte haft det så lätt.
Farfar var tystlåten, men när han han väl öppnade munnen kunde han vara både fyndig och humoristisk. Om val av klädsel lär han ha sagt: ”Allting klär en skönhet, och ingenting misspryder en ful”.
Min farfar hade fått arbeta hårt, han var bland annat rallare när inlandsbanan färdigställdes på 1920-talet. Han jobbade kvar på SJ fram till pensioneringen. Farfar var noga med att man skulle göra rätt för sig och vara skötsam. ”Man säljer inte sin heder.” Det är väl den livsinställningen hos människor som byggde upp Sverige och möjliggjorde välfärden?
Farfar fick ofta vända på slantarna och ägnade sig inte åt utsvävningar, det handlade om att hushålla och prioritera. Är det inte lika angeläget idag att rätt förvalta tillgängliga resurser? Inkomster och utgifter måste gå ihop. Du och jag måste betala våra räkningar. Det gäller både privat och när vi talar om offentliga utgifter. Ska man göra stora investeringar måste man kanske låna, men man måste vara medveten om att det har ett pris. Oavsett om man har mycket eller litet att förvalta måste man tänka sig för och handla klokt, så att man får ihop det på slutet.
Även när det gäller ekonomi hade min farfar ett praktiskt råd. Levererat som bara han kunde, med glimten i ögat. ”Det är inte det att jag är snål – men det är klart att jag är försiktig.”
Urban Önell
