Ett väldigt viktigt val

Nationalekonomen Tohmas Karlsson är uppvuxen i Hässleholm och bosatt i Washington.

Inför varje val hör man nästan alltid att ”detta är ett ödesval” eller något liknande. Vår fixering på nutiden gör att de flesta sådana uttalanden är kraftigt överdrivna. Men när det gäller det amerikanska mellanårsvalet till kongressen och delstatliga parlament den 6 november så är det i högsta grad berättigat att tala om ett ödesval.

Kongressvalet rör alla de 435 ledamöterna i representanthuset, som väljs för 2 år, samt 35 av de 100 senatorerna, som väljs för 6 år. För tillfället har Republikanerna majoriteten såväl i representanthuset, med 235 ledamöter, som i senaten med 51. Dessutom väljs ett stort antal delstatliga och lokala representanter.

Den pågående valkampen förs mot en politisk och social bakgrund där polariseringen mellan de två stora partierna i USA är större än på mycket länge. Politiska dispyter är naturligtvis ingenting nytt, men splittringen går betydligt djupare än till enbart politiska sakfrågor.

I stället handlar det om själva grundfundamentet till det amerikanska samhället. Olika grupper, liberaler och konservativa, lever numera i helt skilda universum som är isolerade i från varandra och där man hämtar sin information från källor som enbart bekräftar de egna åsikterna, medan motståndarna fullkomligt demoniseras. Det finns naturligtvis många orsaker till detta och Demokraterna är inte oskyldiga, men det är också helt klart att Republikanerna har anammat en stor mängd väldigt extrema positioner.

I ett sådant klimat är det praktiskt taget omöjligt att föra en saklig debatt det gynnar naturligtvis en demagog som Trump. Enligt Washington Post har Trump, som president, gjort över sex tusen missvisande eller direkt felaktiga påståenden, vilket motsvarar ungefär 75% av alla uttalanden. Följden av denna extremism blir ofta att inget blir uträttat i kongressen eftersom oviljan att kompromissa är så utpräglad. Det leder till att många börjar tvivla på den demokratiska processen. Enligt olika mätningar, uppger endast 10 till 20 procent att kongressen gör ett bra jobb.

Valkampanjen har också nått nya bottennivåer med ett flertal rasistiska utspel och en störtflod av lögner, framför allt från presidenten. Under de senaste dagarna har Trump gjort att antal närmast desperata utspel, till exempel att utlova ytterligare skattesänkningar trots enorma budgetunderskott, att skicka 15000 soldater till gränsen mot Mexiko för förhindra att flyktingar från Centralamerika ska ta sig in i landet. Eftersom det visar sig att sjukvårdsfrågor står högt upp på listan för många väljare, så hävdar nu, helt ogenerat, presidenten och Republikanerna att de är för den sjukvårdsreform som de så energiskt kämpat mot de senaste 10 åren.

Trump har inte uppfunnit polariseringen i det amerikanska samhället, men han har förstärkt den. Medan alla presidenter i modern tid har försökt att vara hela landets president, när de väl vunnit valet, så satsar Trump medvetet på att enbart mobilisera sin väljarbas.

I mellanårsvalen är valdeltagandet ofta lågt mellan 35 – 40 procent, 2014 låg det på 37 procent. Därför blir förmågan att mobilisera väljarna av stor betydelse. Om den ökande polariseringen har fört något gott med sig så är det att intresset och entusiasmen är större än på mycket länge. Många unga människor, kvinnor och olika minoritetsgrupper har engagerat sig i organisationer och protester sedan Trump tillträdde. Men problemet, för Demokraterna, är att framför allt de unga ofta inte utnyttjar sin rösträtt.

Av allt att döma kommer kvinnorna att spela en stor och kanske avgörande roll. Fler kvinnor än män röstar och många tenderar att rösta för Demokraterna. Många kvinnor känner sig mer dragna till demokratisk politik, som lägger större vikt på sjukvård, skola och vapenkontroll. Å andra sidan har fler män glidit över till Republikanerna. Om demokraterna ska vinna så måste de finna en väg att locka tillbaka vita män ur arbetarklassen.

De flesta prognoserna går ut på att Demokraterna tar över representanthuset och att Republikanerna behåller senaten.

En demokratisk majoritet i representanthuset skulle vara en klar motgång för president Trump. Det skulle innebära att det kommer att bli mycket svårare för Republikanerna att genomdriva nya lagar eftersom all lagstiftning måste godkännas senaten och representanthuset. Men minst lika viktigt är att en majoritet i representanthuset ger Demokraterna möjligheten att initiera kongressutredningar, till exempel om en intressekonflikt föreligger mellan Trumps privata affärer och utövandet av presidentämbetet.

Vidare är det representanthuset som genom en enkel majoritet kan fatta beslut om ett riksrättsförfarande (”impeachment”) gentemot presidenten. För att slutligen dömas och avsättas krävs dock stöd av två tredjedelar i senaten, vilket inte kommer att inträffa under nuvarande maktförhållanden.

Ett av de få områden där man kan tänka sig ett samarbete mellan Demokraterna och Republikanerna är infrastruktursatsningar, annars lär säkert Demokraterna blockera det mesta som presidenten föreslår.

Den sittande presidentens parti brukar gå tillbaka vid det första mellanårsvalet. Kan Trump och Republikanerna försvara sin majoritet i såväl representanthuset som senaten så vore det en väldigt stor framgång för presidenten, som då har fått väljarnas godkännande för sin politik. Det kommer naturligtvis att tas som intäkt för att den förda politiken varit framgångsrik och därmed även legitimera presidentens beteende och attacker på demokratin.

Vi kan vänta oss mer av de senaste två årens politik, det vill säga skattesänkningar och avregleringar, fler konservativa domare och nedskärningar på det sociala området inklusive nya försök att eliminera Barack Obamas sjukförsäkringslag. Presidenten lär dessutom säkert argumentera än mer högljutt för hårdare tag mot illegala invandrare och en finansiering av den utlovade gränsmuren mot Mexiko.

En valframgång kommer dessutom att stärka Trump och Republikanerna inför presidentvalet 2020 och skapa pessimism och osäkerhet bland Demokraterna om den framtida strategin.

På grund av den starka politiska polariseringen, så har stora delar av väljarkåren redan sedan länge fattat sitt beslut. Kampen om de återstående, oberoende, väljarna kommer att bli en kraftmätning mellan två motsatta tendenser. Den första, den goda ekonomin med rekordlåg arbetslöshet, gynnar som alltid den sittande regeringen och gör också att många bortser från alla vidriga kommentarer och utspel från presidents sida. Den andra är den utbredda motviljan mot presidenten personligen. Trots de goda ekonomiska tiderna, så anser enligt de senaste opinionsundersökningarna mindre än hälften av väljarkåren att Trump sköter sitt arbete tillfredsställande.

Tohmas Karlsson

 

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com