Förnekar även läckande bräddmagasin vid reningsverket

Bräddmagasinet vid reningsverket ser ut som en grop i marken och har inte tät botten. Men Hässleholms vatten svarar inte på miljökontorets fråga om hur man arbetar för att begränsa eventuell påverkan på omgivningen. Foto:Berit Önell

Bräddmagasinet, dammen där reningsverket i Hässleholm släpper ut delvis renat avloppsvatten vid hög belastning, fungerar precis på det sätt det konstruerats för och påverkar inte anmälaren eller omgivningen på ett negativt sätt. Det förklarar det kommunala va-bolaget Hässleholms vatten i ett svar till miljökontoret efter en anmälan om att bräddmagasinet utgör en olägenhet eftersom det inte utformats med tät botten. Miljökontoret begärde synpunkter och beskrivning av hur och när bräddmagasinet används, hur bolaget bedömer eventuell påverkan på omgivningen och hur man arbetar för att begränsa denna.

Istället för att förklara hur man ska begränsa problemet hävdar bolagets icke namngivna företrädare att det inte finns några brister.

Bajs eller vad? Det vatten som rinner till dagvattendammen vid Södra Kringelvägen såg minst lika motbjudande ut på fredagen som det gjort de senaste veckorna.

Hässleholms vatten svarar alltså inte på alla frågor från miljökontoret. Strategin var liknande när det gällde det uppmärksammade avloppsvattnet i dagvattendammarna nyligen. Trots synliga rester av toalettpapper, kondomer med mera i dagvattnet under flera veckor och trots att Regitos analyser indikerade avloppsvatten genom kraftigt förhöjda fosforvärden förnekade Hässleholms vatten helt problemet och presenterade egna mätningar med lägre fosforhalter. På fredagen såg inflödet till dammen vid Södra Kringelvägen minst lika motbjudande ut som tidigare.

Båda anmälningarna kommer från samma person, Linus Jepsson som upptäckte en oljehinna i sin dricksvattenbrunn nära Finjasjön samtidigt som i dagvattendammarna och i sjön. Han befarar därför att grundvattnet förorenats.

Frilagt berättade redan i juli 2016 om det bottenlösa bräddmagasinet där reningsverket släpper ut orenat avloppsvatten så fort det regnar mycket.

– Om det kommer mycket regn klarar vi tillfälligt inte kapaciteten. För att inte få en bräddning låter vi en del rinna ut i bräddmagasinet. Det är det magasinet är till för, sa Per-Åke Nilsson, då processingenjör på reningsverket.

Eftersom dessa utsläpp inte kallas bräddningar rapporteras de inte heller till miljökontoret som en driftsstörning.

Vattnet ska pumpas tillbaka till reningsverket så snart som möjligt. Hur mycket som eventuellt läckt ut i marken innan dess är det ingen som vet eftersom varken utgående eller ingående volym mäts. Det görs först om det blir en större bräddning som går vidare ut i det så kallade våtmarksfiltret eller Sjörrödsdammen framför reningsverkets kontor vid Hovdalavägen. Därifrån når vattnet Finjasjön via Maglekärrsbäcken.

Men enligt länsstyrelsen måste ett bräddmagasin ha tät botten.

– Syftet med bräddmagasin är just att öka ledningsnätets och reningsverkets hydrauliska kapacitet och därmed minska sannolikheten för bräddning av orenat avloppsvatten till recipient. För att undvika bräddningar måste magasinet vara tätt, skrev Henrik Donner på länsstyrelsens miljötillsynsenhet i ett mejl till Frilagt 2016.

Han förklarade också att verksamhetsutövaren för att minska risken för bräddningar till recipient måste ha en plan för att se över och kontinuerligt åtgärda ledningsnätet så att mängden tillskottsvatten, exempelvis regnvatten och dagvatten, minskar.

Hans kollega Anna-Karin Rasmusson, grundvattenexpert på länsstyrelsen, har också sagt till Frilagt att det är sannolikt att en otät avloppsdamm läcker till grundvattnet.

Men Hässleholms vatten ägnar sig i sitt svar till miljökontoret åt att raljera över anmälaren.

-Mycket riktigt ackumuleras regnvatten i magasinet, detta trots att det enligt klaganden ej har tät botten, skriver bolagets företrädare som vill kalla den otäta dammen för ”flödesutjämnande magasin”.

Skrivelsens beskrivning av reningsverkets kapacitet innebär att den är för låg enligt riktlinjerna från Statens naturvårdsverk, ”Dimensionering av kommunala reningsverk” från 1971, som alltså gällde när reningsverket fick sitt tillstånd 1973.

Enligt Hässleholms vatten är verket hydrauliskt dimensionerat för ett flöde på 300 liter per sekund (Qdim). Det mekaniska reningsstegets och försedimentationsbassängernas kapacitet är 3 Qdim och det efterföljande biologiska steget 2 Qdim. De två sista stegen i reningsprocessen, kemisk rening och tvåmediafilter, är enligt bolaget dimensionerade för ett flöde på 1,5 Qdim ”och är den del som normalt begränsar verkets flödeskapacitet”.

– Det är således ett partialflöde av delvis renat vatten som fyller upp magasinet vid hög flödesbelastning, skriver Hässleholms vatten.

Men enligt Statens naturvårdsverk ska reningsverkets kemiska del utformas så att den kan behandla flöden upp till 2 Qdim ”utan väsentliga störningar”. Försedimenteringskapaciteten bör dimensioneras så att flöden upp till 4Qdim kan behandlas före bräddning. Sedan riktlinjerna skrevs har både reningskraven och belastningen på reningsverken ökat och andra mätmetoder används.

Berit Önell

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com