Östersjön är döende – vem bromsar satsningarna på reningsteknik?

INSÄNDARE. Svensk vattenvård fungerar inte!

År 1992 avslutades ett stort kartläggningsarbete angående utsläpp till Östersjön. Planerna  var godkända av alla stater runt Östersjön och av Helsingforskommissionen, nu skulle krafttag minska alla utsläppen till Östersjön. Politiker, tjänstemän, forskare och ekonomer var överens, det återstod bara för politikerna att ta fram 130 miljarder för att rena utsläppen från kommunalt avloppsvatten, industriutsläpp, gruvavfall med mera. Arbetet beräknades ta 20 år för att Östersjön skulle bli som på 50-talet. Östersjön fick inte kollapsa. Redan då kunde man konstatera att 100 000 kvadratkilometer, en fjärdedel, av Östersjöns bottnar var döda och täckta av svavelväte.

Med facit i hand tillsattes inte pengarna och läget har förvärrats.

En helt död botten med massor av svavelväte.

Vi kan se tillbaka och fundera över hur vi kunde låta utvecklingen gå så här med Östersjön? Vad vi klart vet är att det finns ett samband med 40- och 50-talets etablering av tung industri längs svenska vattendrag. Ofta förlades miljöförstörande verksamheter under denna tanklösa tid vid vattendrag som hade sin avrinning till Östersjön där man kunde låta avfallet försvinna under ytan och vidare ut i havet.

Man visste alltså för nära 30 år sedan hur illa det stod till med Östersjön och vad som behövdes göras för att rädda Östersjön och våra dricksvattensjöar från det vi ser idag, med stora områden av bottendöd, att ålen är hotad och torsken är mager med bölder och sår. Bottenlevande djur och växtliv dör ut, vi blir sjuka och det enda vi gör är att fortsätta med nya undersökningar. Vi ska kanske inte säga att inget händer men det går alldeles för sakta.

Vem bromsar satsningarna på reningsteknik? Kan det vara de som släpper ut föroreningar, myndigheterna eller politikerna? EU har ställt krav på att Sverige måste ändra sina reningsverk så dom fungerar, men Sverige vill hela tiden förhandla om undantag för svenska reningsverk. De borde inte vara några undantag, reningen ska bara skötas. Vi skattebetalare blir lurade och ekosystemet dör i slutänden.

Aglblomning i insjö. Foto: Andreas Vos

I ett demokratiskt land kan vi ställa krav på våra politiker. Därför är det hög tid att granska vad som egentligen har blivit gjort av alla löften och storstilade projekt från den gångna tiden. Viktiga saker är att politikerna måste visa vad de går för och att medierna granskar deras handlingar. Det behövs också ett bredare samarbete mellan miljörörelsen och myndigheterna. I ett miljöarbete krävs det att vi inser att det måste få kosta pengar.

Östersjön är döende och vårt dricksvatten är förgiftat, det är dags för handling innan det är för sent att göra någonting. Vi måste lära oss att följa naturens lagar.

Utbildningen som sker på Marint Kunskapscenter i Malmö för skolungdomar borde bli obligatoriskt i hela Sverige. Vi behöver utbilda dykande miljöinspektörer, en utbildning som borde prioriteras ihop med provtagning.

Egenkontrollerna fungerar inte, det borde vara oberoende kontrollanter som dokumenterar och tar prover till forskarna för analys och reningsteknik.

Provtagning av förorenande ämnen i Sverige fungerar inte i dagsläget, när bredspektrumsanalyser görs handlar det om ca 300 ämnen men det nytillverkas tusentals nya kemikalier årligen. Svensk provtagning är nere på promillenivå när det gäller att veta om något är giftigt eller inte. Därmed vet vi inte vad fisk, vatten, mark och grödor (som odlas på åkrar där rötslam används) innehåller. Vi förgiftar oss själva och vår omvärld. Vi måste bli bättre på att provta och rena utsläpp.

Öresund är ett bra exempel. Från ett döende hav på på 80- och 90-talet har utvecklingen gått åt det motsatta hållet tack vare att de stora utsläppen från industrierna lades ner och reningsverken på båda sidor Öresund byggdes ut. 

Kjell Andersson kjell@coastandseacenter.se 
Andreas Vos andreas@coastandseacenter.se

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com