Vart tog klokskap och ideologi vägen?

INSÄNDARE. En viktig fråga för det Sverige vi idag ser är hur våra politiska ledare ska kunna fylla måttet såsom rättrådiga förebilder. Dessa goda förebilder ska förhoppningsvis kunna visa oss alla på en rättrådighetens väg. När motsatsen uppenbarligen gång på gång grinar oss i ansiktet får detta konsekvenser.

Klyftan mellan de styrande och de som ska styras växer medan tilltron till det vi kallar vår representativa demokrati blir allt svagare.

På den som aspirerar på att leda andra exempelvis som ledande politiker i nationalstaten Sverige måste kunna ställas krav. Våra partier med sina dessvärre krympande medlemssiffror tycks sakna förmågan att utse dessa goda ledare.

Platon och hans verk Staten ligger till grund för det vi idag betecknar som våra västerländska demokratier. Platon säger:
”Först filosofen på femtio år är skickad till statsman. Enbart 15 år av dialektisk skolning räcker inte för daning av karaktären. Mer behövs för att lärdomen ska mogna till visdom.”

Vad ska vi då idag dra för slutsatser av vad som ovan sagts? En högst rimlig sådan skulle vara:
– För att överhuvudtaget få kandidera till någon politisk post skall du efter avslutade studier arbeta och verka i det civila ”gräsrotssamhället” i exempelvis minst 15 år. –

Idag ser vi unga, alltför unga, flickor och gossar, utan att ta vägen över verkligheten, gå direkt från sina ungdomsförbund till partiledarrollen i sina respektive partier. Någon av dessa unga, alltför unga, skulle till äventyrs kunna komma att bli statsminister!

Vi ser nu att samtliga partier representerade i riksdagen har partiledare med bakgrund i sina ungdomsförbund. Flertalet av dessa tycks helt ha satsat på politikerkarriären utan att ha en tanke på att ta vägen om gräsrotsverkligheten. Detta förvånar knappast med möjligheter till lockande välarvoderade politiska poster. Plånboken är långt viktigare än ideologiska ståndpunkter eller för att förtydliga någon slags idé om hur det goda samhället möjligtvis ska se ut.

Med det som här sagts förvånar det knappast att vi idag ser ett Sverige statt i demokratiskt förfall. Vi ser nu, för att ta ett exempel, konsekvenserna av det våra politiker gjorde när våra gränser lämnades vidöppna och cirka etthundrasextiotusen människor under ett år okontrollerat strömmade in över våra gränser. Huruvida ansvariga politiker hade folkets mandat att göra detta tycks vederbörande överhuvudtaget inte ha ägnat eller ägna en tanke. Nu tycks dessa politiker istället vara fullt sysselsatta med att ondgöra och förvåna sig över att väljarkåren nu i allt högre grad röstar på ett parti med en annan syn på denna typ av ”invandring”.

Ånyo finns anledning att begrunda Platons ord:
– … om de orättfärdiga vill jag säga även om de klarar sig undan till en början, blir de allra flesta till sist avslöjade och får stå där med skammen. Gamla och ömkliga blir de bespottade av både landsmän och främlingar. De får smaka på påken och de glåpord som kastas efter dem lämpar sig icke för ett bildat öra. –

Ronny Larsson i Kvistalånga

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com