Maria Vel är dansaren och artisten som blev konstinramare. Av en slump fick hon upp ögonen för yrket 2009. Därefter har hon utbildat sig, och jobbat som lärling, inom yrket. Sedan några år tillbaka driver hon Ateljé Sjöström AB som ligger i Hässleholm. I hennes kundkrets finns bland annat Region Skåne, privatkunder samt flera konstnärer. I dagarna har Maria ramat in en flerhundraårig ritning åt Hovdala slott.
Maria Vel är en kreativ person, som nu driver Ateljé Sjöström AB. Det är ett företag som främst ägnar sig åt inramning av olika sorters konst. Företaget startades av Ulf Sjöström 1992 och låg då i Vinslöv. Det flyttade till Hässleholm 2005 och för några år sedan övertogs verksamheten av Maria Vel.
– Jag har alltid frilansat inom kultursektorn, och jobbat med bland annat dans och teater. Jag var med och startade ett av de första kooperativen för koreografer i Sverige 2003.
De är fortfarande verksamma och heter idag ”Nya Rörelsen”, säger Maria.
– Skillnaden mellan dans och inramningar är att dans existerar bara i stunden medan inramningar består för lång tid framåt, säger Maria.
Hur utbildade du dig till inramare?
– Jag har gått en lärlingsutbildning hos Ulf Sjöström, som är grundaren till företaget som jag övertagit. Utbildningen, som jag studerade genom Leksands Folkhögskola, var en Yrkeshögskoleutbildning inom smala hantverksyrken. Jag har också gått kurser som anordnats av Glasbranschföreningen/Inramningsgruppen. Det är via Glasbranschföreningen som jag har fått mitt gesällbrev och blivit certifierad konstinramare, säger Maria.
Glasbranschföreningen är en bransch- och arbetsgivarorganisation för glasmästerier, bilglasmästerier, konstinramningsföretag och glas- och metallentreprenörer i Sverige.
Vad har du för kundkrets?
– Jag gör arbeten åt Region Skåne och Konsthallen i Hishult, men även åt andra lokala företag, som till exempel hotell. Jag gör även inramningar åt konstnärer, och naturligtvis också åt privatpersoner, säger Maria.
Vad för slags jobb är vanligast förekommande?
– Inget uppdrag är det andra likt, och det är det som gör jobbet så roligt. Trots det finns det ändå återkommande arbeten som är sig ganska lika. De vanligaste typerna av arbeten är inramning av foton, teckningar och grafiska blad. Just nu håller jag på att rama in tröjor och medaljer. Jag försöker också att hitta en lösning för att rama in en stor glasskål i design av Andy Warhol. Den skall hängas på väggen så det är en utmaning som är rolig, säger Maria.
Maria har nyligen också gjort ett arbete åt Hovdala slott. Verket som ramats in är en ritning gjord av friherre Nils Gyllenstierna (1710-1791). I sitt andra äktenskap, som ingicks 1762, gifte han sig med den 32 år yngre Maria Henrietta Ehrenborg, som var dotter till fideikommissarie Casper Ehrenborg.
– I sommar visar vi friherre Nils Gyllenstiernas detaljerade förslag på ett nytt Hovdala, enligt den tidens ideal. Nils Gyllenstierna har arbetat på fortifikationen i Stockholm. Han var en skicklig krigstecknare och har en relativt stor produktion samlad på krigsarkivet, säger Ann-Margret Lennartsson, guide på Hovdala slott.
I år är det många evenemang som ställs in på Hovdala. Denna utställning kommer dock att pågå under tiden 6 juni-30 september och det är gratis inträde.
Maria Vel, märker du av trender inom konsthandeln?
– Jag märker inte så mycket av trender gällande typen av konstverk. Däremot märker jag en klar trend beträffande hur konsten köps idag. Allt mer konst köps över internet och även via nätauktion, säger Maria.
Har du något att säga till dem som köpt konstverk över internet?
– Jag vill hellre komma med en generell rekommendation, snarare än någon som är specifik för internethandel av konst. Efter att ha gjort en investering i konst rekommenderar jag alla att ta en diskussion med en certifierad konstinramare. Det gäller framförallt konst på papper, som till exempel fotografier, grafiska blad och akvareller, och inte minst om konstverken sitter i en gammal inramning, de är ofta inramade med fel typer av material och då finns det en risk att konsten tar skada, säger Maria.
Enligt Glasbranschföreningen fanns inte åldersbeständig kartong före 1980-talet, och det är därför viktigt att vara extra uppmärksam på konst som är inramad före den tiden. Ett säkert tecken på felaktigt utförd inramning är om passepartouten gulnar och får en mörk snittyta, bruna fläckar och/eller missfärgningar. Skadorna kan förekomma både på konstverket och på passepartouten. Det är också viktigt att tänka på att många konstverk, och då främst teckningar, akvareller och grafiska blad är känsliga för både solljus, fukt och värme.
Papperskonservatorn Magnus Öberg, vid Antikvariat Mats Rehnström, menar att vanligaste orsaken till missfärgningar är att omkringliggande material inte är åldersbeständigt. Det gör att pappret sakta bryts ner och blir gulfärgat. Han berättar också att det i allt trä, och således i papper gjort på trämassa, finns ett ämne som heter lignin. Lignin är ett surt ämne och skadar pappret. Förr användes ofta bomull, som är mindre surt än trä, för att tillverka papper, vilket har gjort att till exempel gamla böcker kan se ut som om de vore nya.
Text och foto: Henrik Andersson
