Hur har den granskande nättidningen Frilagt lyckats överleva i fem år? Den är ju ständigt ifrågasatt. Min fru, Berit Önell, blev 2014 utmanövrerad från Norra Skåne, av en ohelig allians av politiker och tidningsledning. Men hon lyckades gå vidare och startade Frilagt, trots stor osäkerhet om det skulle lyckas, inte minst ekonomiskt. Tack vare uppmuntran och stöd från allmänheten, Föreningen grävande journalister, ideella medhjälpare med flera har det varit möjligt. Frilagts ambition kvarstår – obekväma sanningar får inte sopas under mattan.
Vid ett flertal tillfällen har både politiker, makthavare och chefredaktörer insinuerat att Berit har en dunkel agenda. Det säger mer om dem, och deras ovilja att bli synade i sömmarna, än om henne. Har de något att dölja?
Vad är då Berits drivkrafter? Ja, jag skulle vilja påstå att hon har en lyckad kombination av goda egenskaper som gör henne lämpad som granskande journalist.
För det första är hon genuint nyfiken. Hon är född på det viset, och vill alltid gå till botten med allt, rota fram alla fakta, syna makthavarnas alla kort.
För det andra har hon en sällsynt förmåga att inte ta illa vid sig av alla osakliga påhopp hon utsatts för. Oavsett om det har varit kommunalråd eller chefredaktörer på den egna tidningen som attackerat henne. Det har ju varit så uppenbart för henne att de agerat så bara för att skyla över sina egna misstag. Istället för att tappa fattningen har hon svarat sakligt på alla fula attacker.
För det tredje är Berit envis och uthållig. Hennes far påtalade det i sitt bröllopstal:
”Du ska komma ihåg att det är en mycket bestämd flicka du gift dig med och att hon har en vilja av stål.”
För det fjärde äger min hustru ett rätts- och sanningspatos. Om den lilla människan kommer i kläm, i värsta fall på grund av rent maktmissbruk, så tvekar hon inte att berätta det. Även om den utpekade makthavaren ogillar att bli ifrågasatt. Om någon i samhällets elit istället tillskansar sig orättmätiga förmåner, på medborgarnas bekostnad, så ska inte heller det kunna ske i det fördolda.
En svaghet är däremot hennes obotliga tidsoptimism. Hon tror sig hinna med fler granskningar än vad som är praktiskt möjligt. Om det fanns resurser skulle Frilagt anställa fler medarbetare. Men än så länge finns det inte ekonomi till det.
Mot bakgrund av det jag nu berättat häpnar jag när jag läser en krönika i Norra Skåne av chefredaktören, Carl-Johan Bauler. Han går till storms mot bittra människor, i sin vanliga raljanta ton. Ämnesvalet har jag inget att invända emot. Men hans exempel på vad bittra människor kan tänkas syssla med är långsökta för gemene man.
Vem är det som söker efter försvunna handlingar och vänder sig till myndigheternas diarier för att begära ut dokument? Det är framför allt journalister. I synnerhet de som vill granska. Är det något fel med det? Det är ju precis det som journalister ska göra! Det verkar som att Bauler är stött i kanten, har problem med kollegor som är mer ambitiösa än han själv är. Syftet är uppenbart. Underförstått är han ute efter att pika Berit och anklaga henne för att vara bitter. Det är givetvis inte något han lyckas med, eftersom hon är allt annat än bitter. Men Bauler fick åtminstone än en gång tala om att han är sur.
Suck. Låt Berit ägna sig åt seriös, granskande journalistik! Jag skriver detta för att hon har viktigare saker att göra än att svara på osakliga angrepp från en före detta kollega som än en gång uppvisar brist på mognad inför sin ansvarsfulla uppgift som chefredaktör och ansvarig utgivare. Ärligt talat tycker jag att någon av de fyra, före detta chefredaktörer för Norra Skåne som bor i närområdet, kunde förmana honom så att jag slapp åta mig den uppgiften. Det skulle nämligen vara till gagn för en tidning som slarvat bort så mycket av sin trovärdighet. För de har väl inte medvetet sålt den?
Det stämmer att Berit ibland fått tag på försvunna handlingar som inte diarieförts. Ett exempel var ett hyresavtal mellan Hässleholms kommun och Kunskapsporten för trygghetsboendet Pärlan. Detta lyckades hon med under tiden på Norra Skåne. Avtalet hade ett av de dåvarande kommunalråden skrivit på bakom ryggen på fullmäktige, trots att han inte hade mandat att göra det. Pinsamt värre. När det blev känt. samt vilken nivå hyrorna skulle hamna på, blev det fart på politikerna. Hyresavtalet skrotades. Kommunen köpte huset och sänkte hyrorna. Att sanningen kom fram var positivt för kommuninvånarna. Jag förstår inte vad Bauler har för problem med det avslöjandet.
I samband med att Berit utmanövrerades från Norra Skåne försökte hon, med lagligt stöd, få tag på mailväxlingen mellan tidningsledningen och kommunalråden, Lars-Göran Wiberg (C ) och Pär Palmgren (M). Alltså de mail som misstänks ha handlat om att dessa ledande politiker ville få slut på Norra Skånes granskningar. Mailväxlingen var raderad. Uppenbarligen för att den hade ett känsligt innehåll. Istället levererade kommunen lådvis med meningslösa mail, inklusive reklamutskick, i pappersform, något Berit inte begärt. Det är givetvis dessa lådor Bauler raljerar om i sin krönika.
Kommunen hade på teknisk väg kunnat återskapa mailen, men vägrade. Berit överklagade till rättsliga instanser. Justitiekanslern klandrade kommunen och gav därmed Berit rätt. JK slog fast att säkerhetskopiorna skulle ha nyttjats för att återskapa mailen. Men då beslutet kom var det för sent att rätta till, eftersom även säkerhetskopiorna var raderade. Därmed behövde inte politikerna stå till svars för den delen av sitt angrepp på den fria journalistiken.
Den granskande journalistiken ska man inte raljera med utan stödja. Rätts- och sanningspatos bör vara reporterns främsta drivkraft. Tack för att du stödjer Frilagt genom en frivillig prenumerationsavgift, förslagsvis 50 kronor i månaden.
Urban Önell
