Tre par använda och grå skor symboliserar en kvinna från Hässleholm som lever gömd tillsammans med sina två döttrar av rädsla för sin exman som också är barnens pappa. Marianne Holmberg har ställt skorna vid statyn våren på Stortorget på torsdagseftermiddagen för att uppmärksamma sin dotter och sina barnbarn, men också alla andra som befinner sig i samma situation. Nära 800 fall var det 2018 i Sverige.
– Det är inte rättvist. Det måste vara något fel om samhället inte kan skydda dem på annat sätt än genom att låta dem leva gömda, som i ett fängelse. De får inte synas, men förövarna kan leva fritt, säger Marianne.
Marianne Holmberg sitter vid Våren med sina skor i tre timmar. Det kommer lite regn, men hon har regnkläder och behöver bara ställa sig under tak en liten stund. Det är inte många som kommer fram och pratar med henne.
– Bara två och den ena undrade om jag skulle sälja skorna, berättar hon.
Hennes manifestation är en av flera under våren då nätverket Gömda kvinnor växt fram. Det består av kvinnor som gått under jorden efter att ha utsatts för fysiskt och psykiskt våld, dödshot och vars barn i vissa fall har kidnappats och vänts emot dem. De har i smyg ställt fram skor på offentliga platser, ofta tillsammans med ett plakat, i Luleå, Stockholm och några andra städer. Men de har inte själva kunnat stanna kvar och förklara varför de gör det.
Det kan Marianne Holmberg som inte själv känner sig hotad. Dottern har skyddad identitet och går inte att spåra. Socialtjänsten har krävt att hon håller barnen ifrån mannen, annars kan hon själv förlora vårdnaden.
– Till syvende och sist känns det som att allt är hennes fel. Hon blir straffad, säger Marianne.
Hon är inte förvånad över att en stor andel av de kvinnor som utsatts för våld går tillbaka till mannen. Hon berättar att dottern för närvarande inte kan leva ett normalt liv med jobb eller a-kassa, inte träffa sin familj, inte ha ett bank-ID. Hon får rekvisitioner från socialtjänsten och måste redovisa allt hon behöver köpa. Samtidigt måste hon betala sin advokat för att ta hand om lägenheten och andra juridiska och praktiska saker.
– Det vi vill ändra på är att kvinnor och barn ska få rätt till bättre hjälp. Socialtjänsten måste kunna anställa fler om det behövs. Mitt äldsta barnbarn har missat nästan ett helt läsår i skolan. Det är förövaren som skulle gömma sig eller snarare bli omhändertagen, säger hon.
Som mormor känner Marianne stor frustration över situationen.
– Barnbarnen, det är precis lika hemskt som om det hade varit ens egna barn. Vi har fler barnbarn, men saknar dem inte mindre för det. Kusinerna frågar när de ska komma och vi kan inte ens ringa, säger hon.
Marianne kontaktade Gömda kvinnor för att fråga om hon kunde göra något för dem.
Det var en regnig dag i förra veckan när hon var på semester i Karlstad. Hennes första manifestation blev därför i Karlstad där hon köpte skorna på second hand och sprayade dem med grå färg. I lördags satte hon ut dem framför stadens fredsmonument.
Marianne berättar att hon ska åka runt lite med skorna framöver, vart har hon inte bestämt ännu.
Hon har pratat med två medlemmar i Gömda kvinnor, Petra och Jonna kallar de sig, som har skrivit en debattartikel i Aftonbladet. De riktar sig direkt till jämställdhetsminister Åsa Lindhagen med frågan “När inför du nolltolerans för mäns våld mot kvinnor, ministern?” De vill se männen dömda och begränsade med fotboja så att kvinnor och barn kan leva fria och trygga. I förra veckan fick de svar av ministern som erkänner att samhället har misslyckats med att skydda våldsutsatta kvinnor och barn.
– Det var bra att hon svarade, det är ett erkännande. Men det är också lite sorgligt att det inte är ett mer konkret svar, säger Marianne.
Berit Önell
