Fri – efter lång isolering och dom på åtta års fängelse

Ismail Daraggi hoppades hela tiden att den svenska rättssäkerheten skulle fria honom. Foto: Berit Önell

Han säger att han är mycket ledsen, men samtidigt glad att vara frikänd från alla brottsmisstankar. Hovrätten upphävde den 18 maj tingsrättens uppmärksammade dom på åtta års fängelse för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning mot hans egen familj. Då hade den tidigare moskéordföranden Ismail Daraggi suttit häktad i sju och en halv månad, varav nästan fem månader i isolering. 

Hovrätten visade Sveriges sanna och rättfärdiga ansikte, säger han.

Men idag vågar han knappt gå ut på gatorna i Hässleholm där han bott i 13 år. Han känner människors blickar.

De verkar överraskade att jag går fritt på gatan, de ser mig fortfarande som en kriminell, säger han.

Han vill försonas med familjen och har ansökt om att få träffa sina barn igen. Han försöker också få ordning på ekonomin efter tiden i häktet då räkningarna gick till kronofogden. 

Frilagt träffar Ismail Daraggi i villan i Hässleholm. Han vill förmedla sin berättelse som är en annan än den som tidigare kommit fram i media.

Det är tyst och ödsligt i de flesta av rummen sedan de sju barnen och deras mamma bröt upp i mitten på september 2019. De fyra äldsta gick till socialkontoret i Hässleholm och bad om skydd och familjen lever sedan dess på hemlig ort. Det fanns inga dokumenterade skador, ingen teknisk bevisning och inga vittnen som sett vad som hänt i familjen, men Hässleholms tingsrätt trodde på familjens berättelser om misshandel, dödshot, krav på mörka kläder och slöja för flickorna samt begränsningar i umgänget med andra.

Hässleholms tingsrätt bedömde familjens berättelser som helt trovärdiga. Foto: Urban Önell

I hovrätten hade han ny försvarsadvokat och fyra nya vittnen. Nya uppgifter som försvagade trovärdigheten i familjens uppgifter framkom, inte minst att en miljon kronor förts över från pappans konto samma dag som han greps och familjen gick till socialkontoret. Det uppdagades först när restriktionerna i Ismail Daraggis kontakter med omvärlden upphörde efter tingsrättens dom den 10 februari och han fick tillgång till kontot.

Någon av målsägandena tog pengarna

Enligt hovrätten är det klarlagt att någon av målsägandena flyttat pengarna med hjälp av Ismail Daraggis telefon. Han förutsätter att det var äldsta dottern, nu i 25-årsåldern. Det har under alla år varit hon som hjälpt till med att betala räkningar och sköta myndighetskontakter eftersom föräldrarna inte talat svenska. Men efter att hon olovandes överfört 400 000 kronor från sin mammas konto tog han ifrån henne bankdosan så att hon inte kunde använda den utan hans överinseende.

– Hon skyllde på hackare, men sedan kom det fram att det var hon.

Nu skrattar han till och säger att han inte förstår riktigt hur det gick till när miljonen försvann.

– Det är inte så viktigt. Det är ändå deras pengar, säger han.

Han säger att pengarna kom från besparingar och gåvor. Avsikten var att använda dem till att låta dottern opereras på nytt för brännskadorna som hon fick i hemlandet Irak när en amerikansk klusterbomb dödade fyra av de då fem barnen.

Motsägelsefulla uppgifter

Hovrätten fann anklagelsen om att hon under hela sin uppväxt tvingats spela handikappad motbevisad. Ett läkarintyg från 2008 ger stöd för att bedömningen att hon behövde assistans faktiskt gjordes efter läkarundersökning, inte enbart utifrån pappans uppgifter till läkarna som dottern berättade i tingsrätten.

– Det läkarintyget var inlämnat före tingsrättens förhandling. Varför tog de inte upp det? Men efter operationer och laserbehandlingar blev hon bättre och bättre, förklarar han.

Hovrätten trodde inte heller på uppgifterna om hans stränga krav på döttrarna när det gällde klädsel och smink, vilket enligt dem ska ha varit anledning till en del av våldet de uppgav att de utsatts för. 

I hovrätten framkom nya uppgifter. Foto: Berit Önell

Ismail Daraggi vill att folk ska få höra hans förklaring till det som hänt och han hoppas på förståelse.

Han säger att äldsta dottern måste vara den som regisserat anklagelserna mot honom.

– Men jag är inte arg på henne trots det hon gjort mot mig. Jag vet att hon inte mår bra, säger han.

Han säger att hon var besviken på honom för att hon inte längre fick använda familjens pengar och för att han inte ville hjälpa hennes fästman från Irak till Sverige illegalt när Migrationsverket sa nej till uppehållstillstånd.

– Hon påstår att jag försökte tvinga henne till giftermål. Men hon åkte till och med ensam till honom en gång och tog nya bilder på dem tillsammans till ansökan om uppehållstillstånd, säger han.

– De sa att jag var snål och inte köpte mat till dem. Här var två frysar fulla med mat. När jag var i häktet stängdes strömmen av för att ingen hade betalat räkningen. Det luktade illa i hela huset när jag kom tillbaka.

Han berättar att 111 kilo nötkött, mycket fisk och kyckling, samt två ostyckade lamm förstördes. Lukten känns fortfarande svagt i källarvåningen vid Frilagts besök.

Här hade också äldsta dottern sitt rum. I garderoben hänger några få plagg kvar, bland annat en rosa långklänning. Tomma kartonger från Prada, Louis Vuitton med flera dyra varumärken ligger på en hylla.

Det som är kvarlämnat i äldsta dotterns gardetob visar att den varit välfylld med kläder och smycken. Foto ur förundersökningen

De motsägelsefulla uppgifterna fick hovrätten att tvivla på målsägandenas berättelser, trots att den ansåg att de gav stöd för att våld, hot och tvång förekommit i hemmet.

– De redovisade omständigheterna talar mot att målsägandenas uppgifter ger en alltigenom riktig bild av vad som förekommit, skriver hovrätten i sin dom.

Ismail Daraggi beskriver anklagelserna mot honom som antingen helt tagna ur luften eller med små korn av sanning. Han säger att han aldrig har brukat våld och att han inte ångrar någonting.

När tingsrättens dom föll kände han sig rättslös.

– Jag kände inte igen mig i Sverige.

Ismail Daraggi kände sig rättslös när tingsrättens dom föll. Foto: Berit Önell

Samtidigt förstår han utfallet.

– Det var fem som ljög och en som talade sanning. Det är svårt att tro för dem som inte känner mig och sanningen.

När han frigavs mötte han överväldigande sympati från arabisktalande hässleholmare. Annat har det varit med majoritetssamhället, som fortsatt har betraktat honom med misstänksamhet.

Fick inte tala till punkt

Han tycker inte att han fick ge sin bild av det som hänt, varken i socialtjänstens utredning eller i tingsrätten.

– Redan första rättegångsdagen kände jag att jag inte kunde säga vad jag ville. Jag fick inga frågor för att bemöta det familjen sa. När jag ville tala fick jag inte. Domaren avbröt mig.

– Advokaten gjorde inte heller sitt jobb. Jag ville ha fler vittnen i tingsrätten och gav honom flera namn, men fick bara med svårighet honom att godkänna ett av dem, min släkting, säger Ismail Daraggi.

Hovrätten upplevde han helt annorlunda.

– Jag kommer att vara tacksam till hovrätten tills jag dör, säger han.

Han berömmer sin nya försvarsadvokat Petra Kumlin.

– Jag tror att om hon hade varit min advokat i tingsrätten hade jag blivit fri där, säger han.

Petra Kumlin befarade att förutfattade meningar om islam och araber påverkat domstolen.

– För det fall Ismail Daraggi skulle följa muslimska seder och bruk snarare än svenska som exempelvis att inte ta i hand eller inte låta sina barn delta i gymnastiken eller umgås med det motsatta könet innebär inte detta per automatik att han gjort sig skyldig till de påstådda brotten, skrev hon i en inlaga till hovrätten.

Han ville fostra barnen enligt sin kultur och tradition.

– Jag tycker kvinnan skall ta hand om sig själv och inte vara med olika killar. Det tycker alla araber, också kristna, den som säger något annat är en hycklare.

Något tvång var det emellertid aldrig tal om, hävdar han.

– Om de vill leva helt efter majoritetssamhällets normer utan att ta hänsyn till mina är de fria att göra det, jag kan inte stoppa dem.

Enligt hans mening spelade dottern på de kulturella skillnaderna.

– Hon kan samhällets koder, och vet hur hon skulle få det att reagera och ställa sig på hennes sida, säger han.

– Socialtjänsten och tingsrätten lyssnade på och visade sympati med barnen, och det är bra. Problemet var bara att ingen ville höra mig.

Han konstaterar att de flesta av vittnesmålen mot honom i tingsrätten inte var så negativa. Men han tyckte att det var märkligt att han anklagades för att ha gått in på skolgården för att kontrollera sina barn.

– Jag har suttit i bilen och väntat ibland. Barnen hade olika tider och det var inte alltid lönt att köra hem mellan hämtningarna, säger han.

– Det borde egentligen varit till min fördel.

Skriver inte under på hedersnormer

Hans noggrannhet med att se till att ha koll på barnen framstår emellertid som illavarslande om man förstår den som ett led i den övervakning som ingår i hederskulturens normsystem. Under dessa normer har männen som uppgift att kontrollera kvinnors rörelser och se till att de inte har samröre med utomstående män. Att detta var vad som försiggick var den bild som åklagaren och familjen ville måla upp för rätten.

Ismail medger att det finns föräldrar som övervakar sina döttrar på detta sätt, och att hedersideologin är utbredd i hemlandet där den frodas bland såväl araber som kurder och yezidier.

– Det är rådande där, men det är inget jag håller med om, säger han.

Både Frilagt och tingsrätten noterade att Ismail log i rättssalen när äldsta dottern hävdade att hon nu hotas av de allvarliga repressalier som drabbar många kvinnor som kränker familjehedern: att bli bragt om livet.

– Ja, det stämmer, jag tyckte det var löjligt, säger han.

– Om hon trodde att pappa skulle mörda henne hade hon aldrig vågat ta mig till domstol. Men tvärtom, hon vet att jag aldrig skulle skada henne.

Ismail säger att inte heller hans släkt skriver under på hedersnormer. Likväl skulle det som skett kunna leda till konflikter, och endast ett fåtal har därför fått veta.

Han vill bo kvar i Sverige och Hässleholm.

– Jag trivs här.

Samtidigt som han säger att han vill ta till sig det svenska vill han ha kvar sin kulturella identitet.

– Vi är stolta över vår kultur, religion och traditioner, säger han.

Han önskar dock att han hade lärt sig svenska.

– Det hade absolut varit bättre, men det var inte mitt beslut. Jag ville lära mig språket, men kunde inte eftersom jag inte mådde bra när vi kom till Sverige. Jag drabbades av glömska, orden gick inte in i mitt huvud. Efter två månader på SFI sa de att jag inte skulle vara där, det gick inte, förklarar han.

Han har fått viss hjälp av sjukvården och säger att han inte gett upp, men under tiden i häktet har han åter mått sämre, blivit glömsk och haft svårt att sova.

Han bara försvann

Han var tidigare ordförande i moskéföreningen Islamiska kulturcentret i Hässleholm och tog offentligt ställning mot islamistisk extremism. I moskén var det många som undrade vad som hänt när han plötsligt inte syntes till. De trodde att han kanske var på besök i hemlandet, tills de läste om åtalet i tidningarna.

– Jag fick inte ha någon kontakt med omvärlden. Jag försökte få min advokat att meddela mina vänner var jag var, men han vägrade.

Restriktionerna i häktet i Kristianstad gjorde att han inte på egen hand kunde kontakta någon.

Ismail Darragi startade Islamiska kulturcentret i protest mot den extreme imam som sedermera kom att dömas för mordförsök på en shiamuslimsk man. Foto: Jonathan Önell

Enligt Ismail Daraggi ville hans dåvarande advokat Niclas Larsson inte hjälpa honom varken med att be någon att ta hand om maten i frysarna i villan eller betala räkningar. 

Han hade svårt att göra sig förstådd i häktet på grund av sin bristfälliga svenska och upplevde att han blev illa behandlad av vissa i personalen. Han berättar att en vakt vid ett tillfälle boxade honom på armen. Samme vakt gick in i hans lilla cell för att trampa på hans koranblad när han försökte be.

Han berättar att kläderna man fick var för tunna och att han tvingades spara ihop tre par byxor för att kunna hålla sig varm under den dagliga rasten på häktets terrass. När det uppdagades blev han utskälld och tvingades lämna tillbaka dem.

Två gånger under häktestiden skickades han med ambulans till sjukhus på grund av sina hjärtbesvär.

– Jag behandlades väldigt hårt trots mitt hälsotillstånd.

Han vill nu gå vidare efter det som hänt och försonas med både fru och barn.

– Jag förlåter dem, säger han.

Han tror att hans fru blev tvungen att ta avstånd från honom för att inte mista kontakten med barnen.

Han hoppas snart få träffa åtminstone de tre yngsta barnen som är under tolv år. Han har ansökt hos socialnämnden om både delad vårdnad och umgänge. Ett möte med en socialsekreterare på familjerätten är inbokat i slutet på augusti. Han hade hoppats det skulle gå snabbare.

Umgänge med barn en process för sig

Sus Lantz, socialchef i Hässleholms kommun, kan inte uttala sig i det enskilda ärendet.

– Om han är frikänd är han det, men ansökan om vårdnad, boende och umgänge blir en process för sig, säger hon.

Hon säger att det krävs väldigt mycket för att en förälder inte ska få träffa sitt barn.

– Barn har rätt till båda sina föräldrar. Men det är inte alltid barnens bästa att träffa föräldrarna, om de har bevittnat våld till exempel, säger hon.

Sus Lantz, socialchef i Hässleholms kommun. Foto: Berit Önell

Om umgänge beviljas och barnet mår dåligt efter att ha träffat sin förälder kan det begränsas eller avbrytas.

Åtskilliga svenska fall där det förekommit uppgifter om hedersrelaterad problematik har fått tragisk utgång sedan skyddade orter röjts eller familjer återförenats, detta även i fall där båda parter uttryckt vilja till försoning.

– Det är ett rätt stort ansvar att flytta barnet från en skyddad till en känd plats, säger Marie Arvidsson på socialtjänstens familjefridsteam.

Hon konstaterar att det inte är enkla frågor att ta ställning till. 

– Vi kan aldrig säga säkert att så här är det. Men det kan vara troligt utifrån barnets beskrivning. Det är en helt annan sak än bevisning i domstol, säger hon.

Räkningar inte försvarsadvokatens ansvar 

Advokat Niclas Larsson konstaterar att häktade med restriktioner ofta har svårt att betala sina räkningar och riskerar att hamna hos kronofogden. 

– Det är inget vi advokater har med att göra egentligen utan det är statens ansvar. Till viss del försöker vi hjälpa till när vi kan, men vi har ingen rätt att till exempel fixa tolkar. Det förstår ju inte alla och häktet slussar gärna över till oss. Det är ett jätteproblem som inte är löst, säger han.

– Ett jätteproblem som inte är löst, säger Ismail Daraggis tidigare försvarsadvokat Niclas Larsson om problemen för isolerade i häkte att sköta sin ekonomi. Foto: Berit Önell

Han berättar att han försökte hjälpa Ismail Daraggi med någon räkning.

– Jag ringde något samtal till kommunen om det, säger han.

Sedan bytte Ismail Daraggi försvarare och Niclas Larsson vet inte hur det gick.

– Många tror att räkningarna pausas när de är i häkte, eller att staten eller polisen tar hand om dem. Det är inget man tänker på när man blir inlåst, klart att man missar att betala räkningarna, säger han.

Han konstaterar att det kan ställa till det för lång tid framåt i livet. Det kan vara mycket den som häktats behöver ordna. Arbetsgivare och hyresvärdar ska kontaktas, djur behöver tas om hand med mera.

– Telefonen är det första de tar från den häktade och alla telefonnummer är där. Bara att leta upp kontakterna tar tid. Ibland kan häktespersonalen vara schyssta och hjälpa till.

En advokat får inte heller hjälpa en häktad så att utredningen tar skada.

– Det finns advokater som fått på nöten för att de ville hjälpa till, säger Niclas Larsson.

Trots att Ismail Daraggi nu betalat alla skulderna har han fått en betalningsanmärkning som ligger kvar i tre år.

Tror inte fler vittnen hade hjälpt

Niclas Larsson anser inte att fler vittnen hade påverkat tingsrättens dom.

– Man måste fråga sig vad folk bevittnat, är det något som har med brottet att göra?

Istället menar han att det enbart var miljonen som försvann från Ismail Daraggis konto som spräckte målsägandenas trovärdighet.

– Han kan bara jubla över att målsägandena gjorde bort sig så. De har de facto plockat ut så mycket pengar bakom ryggen på honom. Det kände vi inte till i tingsrätten, där hade vi ingenting att komma med, säger han.

Kritik mot Sverige för häktningspraxis

Sverige har fått kritik från både FN och Europarådet för långa häktningstider och isolering. Ändå sker en ökning. 2019 hade 68 procent av de häktade restriktioner, jämfört med 65 procent 2018.

Kriminalvården och Kronofogden samarbetade för några år sedan i ett projekt för att motverka onödig skuldsättning hos klienter. Det visade att det var svårt för Kriminalvårdens personal att hinna hjälpa klienterna med ekonomin och att det fanns större hinder om de inte talade svenska och var häktade med restriktioner. Dessutom efterlyste personalen utbildning i ekonomi och skuldhantering.

Personer som är häktade med restriktioner är isolerade för att inte kunna påverka polisutredningen. Bilden är tagen på Häktet Kronoberg. © Foto: Ann-Sofi Rosenkvist

Enligt Kriminalvårdens presstjänst fick projektet ingen nationell uppföljning utan den hänvisades till enskilda häkten och anstalter – om de har förutsättningar och resurser. De senaste åren har Kriminalvården varit pressad av sparkrav och hög beläggning.

– Det är den häktade själv som ansvarar för att berätta vad hen behöver hjälp med. Vi vet inte, säger Anette Skeppar, kriminalvårdsinspektör och administrativ chef på Kronobergshäktet i Stockholm som uttalar sig generellt för Kriminalvården.

Det finns alltså ingen myndighet som är formellt ansvarig.

Anette Skeppar berättar dock att projektet ledde till att ekonomifrågor ska tas upp vid individuella möten, så kallad häktesplanering, inom två veckor efter häktning. 

– Det är vår ambition att hjälpa till. Men vi har ingen skyldighet att göra det. Det är ett frivilligt åtagande, säger Johan Johansson, kriminalvårdsinspektör för häktet i Kristianstad.

Restriktioner kan leda till fördröjningar.

– Åklagaren måste då godkänna alla kontakter, till exempel en förfrågan om att få betala räkningar, säger Johan Johansson.

Han har inte fått några signaler om att det inte fungerar.

– Men vi ser inte vad som händer utanför häktet. Jag tycker att det här är en nationell fråga, vi ska göra på samma sätt i hela landet, säger han. 

Ytterst menar han att det är en politisk fråga.

Bevisfrågor handlar om allt eller inget

Åklagaren Malin Paulsson har inte överklagat hovrättens frikännande dom.

– Det måste vara prejudicerande för att man ska klaga till Högsta domstolen. Om det gäller bevisning är det normalt inte något för HD. Det är allt eller inget, styrkt eller inte, säger hon.

Hon ser inte heller någon möjlighet att komma tillbaka med någon del av åtalet.

– Hovrätten har valt att se helheten och tyckt att man inte kan specificera någon del för sig. Även om jag tycker att det är felaktigt innebär det inte att jag kan klaga till HD, säger Malin Paulsson.

Polisutredningen om bidragsbrott är nedlagd. Ismail Daraggi drog tillbaka en polisanmälan om den försvunna miljonen. Han kommer sannolikt att få ersättning från Justitiekanslern för att han suttit oskyldigt häktad.    

Berit Önell
Jonathan Önell

Läs tidigare artiklar:
2017-04-14 Muslimer i Hässleholm bekämpar extremism

2017-04-14 Svårt för moské med vision om öppenhet

2020-02-11 Moskéledare får åtta års fängelse för hedersterror

2020-05-04 Moskéledare anklagad för hedersbrott släppt ur häktet

2020-05-18 Moskéledaren helt frikänd ”Inte ställt utom rimligt tvivel”

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com