Finjasjön fortsätter gäcka experterna

De svarta algerna har synts över stora områden i sjön.

Sven-Inge Svensson, tidigare miljöchef i Hässleholms kommun, som leder forskningsprojektet om Finjasjön, har tittat på Frilagts bilder på de svarta algerna i sjön.

– Jag kan inte bedöma vad det är utifrån bilderna. Det borde tas vattenprov och mikroskoperas, säger han.

Han har inte heller någon förklaring till den gelatinaktiga hinna som synts på vattenytan. Men i ett mejl till styrgruppen för Finjasjöprojektet efter förra veckans båttur spekulerar han i att det skulle kunna vara en vattenväxt med vita blommor, vattenaloe. Det tar han tillbaka när Frilagt börjar ställa frågor.

Frilagt berättade för ett par dagar sedan om de svarta algmolnen som de senaste veckorna brett ut sig under vattenytan i Sjörrödsviken och en bra bit ut i sjön. Efter regn och blåst syntes massor av söndertrasade svarta algdelar vid badplatsen i Björkviken förra helgen. Frilagt skickade bilder på de märkliga algerna till miljöchefen Torbjörn Håkansson som lämnade vidare dem till sin företrädare.

De svarta finfördelade växtdelarna fyllde vattenmassan vid Björkvikens badplats förra helgen.

Sven-Inge Svensson har inte sett några sådana förut.

– Jag skulle gärna velat se dem fysiskt, säger han.

Sven-Inge Svensson, som leder Finjasjöprojektet, har ingen förklaring till de svarta algerna och den mystiska hinnan i sjön. Foto: Berit Önell

Han funderar på om det kan vara döda alger som funnits på djupare vatten och blåst in i Sjörrödsviken där vinden ofta ligger på.

– Regn kan också piska upp dem, säger han.

Det regnade dock inte förrän efter att Frilagt varit ute och tittat på algformationerna den 18 augusti.

Sven-Inge Svensson tycker att konsultföretaget Regito som gör provtagningar i Finjasjön åt kommunen borde ha i uppdrag att undersöka de svarta algerna. Han har ännu inte sett Regitos rapporter om extrem syrebrist och dåligt siktdjup i sommar.

Han fick en annan bild när han deltog i den guidade turen på Finjasjön efter styrgruppens delvis digitala möte i förra veckan. Fiskaren Mats Bengtsson styrde båten och övriga deltagare var Thomas Lakowitz och Kristian Wennberg från länsstyrelsen samt Liselotte Stålhandske, vd på Hässleholms vatten.

– I den beryktade Sjörrödsviken som av vissa påstås vara dyig och stinkande var förhållandena precis det motsatta. Väldigt fast lersandbotten med bottenväxter som vi bedömde var en blandning av nateväxter och slingor, skriver han i mejlet där han tackar för ett trevligt och givande möte.

Några mätningar gjordes inte, men en räfsa användes för att ta upp bottenväxter. Sven-Inge Svensson skriver att gruppen inte såg någon algförekomst och att siktdjupet var över 1,50 meter.

– Vi blev positivt överraskade allihopa över att det såg så bra ut. Det var över förväntan i Sjörrödsviken, berättar han.

Båtfärden gjordes dock efter flera dagar av blåsigare väder och dämmet i Almaån höll på att tas upp, vilket brukar leda till att mycket alger och annan växtlighet sprids ut och försvinner ur sjön. Angående fast sandbotten så var det inte så Sjörrödsviken såg ut i oktober 2018 då där var stora kratrar som troligen orsakats av ett större utsläpp av metangas från sediment på bottnen.

En vild gissning

I sitt mejl nämner Sven-Inge Svensson den mystiska hinnan som observerats på sjön från Sjörrödssidan av bland andra Linus Jepsson.

– En reflektion jag fick efter åkturen var om det vita som Linus sett på ytan skulle kunna vara blommande vattenaloe! Vad tror ni som är mer limniskt kompetenta?

Vattenaloe är en sällsynt vattenväxt med tre-fyra centimeter stora vita blommor som tillhör familjen dybladsväxter. Hinnan var något annat, som mest ett par centimeter tjock och heltäckande över vattenytan med mindre växtdelar inneslutna.

Menade du att blommor skulle kunna bilda en sådan hinna?

– Ingen aning. Det var bara en vild gissning, säger Sven-Inge Svensson.

Blommor är det nog inte. – Bara en vild gissning, säger Sven-Inge Svensson nu. Flera personer reagerade på den märkliga hinnan som under ett par dygn i juni sträckte sig minst 100 meter ut i sjön.

Han relaterar till ett tidigare fenomen i Vinslövssjön.

– Där var det små vita blommor som bildade en yta. Men de fanns kvar en längre tid, så det talar inte för att det skulle vara det eftersom det här försvann efter något dygn igen, säger han.

Han berättar dock att gruppen såg växten vattenaloe under båtturen, utan blommor, identifierad av limnologen Thomas Lakowitz.

Finjasjöprojektet gav Regito i uppdrag att undersöka hinnan om den uppkommer igen. Den har observerats ett par gånger till därefter, men försvunnit igen innan den kunnat undersökas.

– Det är alltid intressant att se vad för fenomen som uppträder. Det är inte konstigt i sig, det är en skör balans, säger Sven-Inge Svensson.

Han nämner en organism som blev som masonit i fiskenäten under en period i sommar, men sedan försvann.

Forskningsprojektet förlängt

Forskningsprojektet “Finjasjön – en balansakt mellan bra och dåligt tillstånd – vad är droppen?” har förlängts ett halvår på grund av coronapandemin och fortsätter under våren 2021. Sven-Inge Svensson går dock i pension vid årsskiftet.

Syftet med forskningen är bland annat att undersöka hur stor näringsbelastningen från interna och externa källor får vara för att Finjasjön ska uppnå god status samt utreda de försämringar som observerats de senaste åren. Nu ska resultaten sammanställas och åtgärdsförslag tas fram till en slutrapport.

– Vi ska konstatera var vi står idag, vad det är som belastar sjön, vad den långsiktigt tål och hur vi kan komma dit, egentligen vilket som är det smartaste sättet att få ner fosforhaten, säger Sven Inge Svensson.

Målet är att nå “god status” enligt EU:s vattendirektiv. Till detta är det en bit kvar.

– Vi har kommit en bra bit på väg de senaste 20 åren, men den sista biten är kanske den svåraste, säger Sven-Inge Svensson.

Han anser att det viktigaste är att minska tillförseln av näringsämnen från Tormestorpsån, men även Hovdalaån.

– Där finns det rätt mycket lantbruk och skulle behövas både våtmarker och en skyddszon mot vattendragen, säger han.

Han hoppas att förslaget på våtmarker i området blir verklighet. Utredningen visar inte på någon större betydelse för näringstillförseln till Finjasjön, men enligt Sven-Inge Svensson kan det ändå vara en av de enskilt största fosforkällorna.

– Om inte kommunen agerar på sin mark, hur ska man då få fram budskapet till privata markägare? Det är också ekonomiskt lönsamt att stänga av dräneringspumparna. Idag förlorar man på affären eftersom arrendeinkomsterna är så låga, det är rena Ebberöds bank, säger han.

Dräneringspumparna på Hovdalas åkrar pumpar ut mängder av näringsrikt vatten i åarna och vidare till Finjasjön. Foto: Berit Önell

De statliga bidragen för anläggande och drift av våtmarker är också så generösa att det går plus.

– Dessutom blir marken runt omkring bättre, så det är bara fördelar.

Påverkan från Hässleholms reningsverk som har sitt utsläpp i Maglekärrsbäcken uttrycker han sig mer försiktigt om.

– Vi har sagt som så att reningsverket måste omprövas inom de närmaste fem åren. Det är inte egentligen på grund av Finjasjön utan för att det finns nyare teknik för att bland annat rena läkemedelsrester, säger han.

Han medger att den nya tekniken också kan förbättra reningen i övrigt och därmed gynna Finjasjön.

– Alla bidrag är viktiga, säger han och nämner även dagvattensystemen.

– Vi ska säkert jobba på med detta. Det går inte bara att säga att man följer tillståndet. Lantbrukarna säger också att de följer lagen, men vi måste göra allt vi kan för att förbättra Finjasjön, säger han.

Berit Önell

Läs mer:

2020-02-01 Dålig effekt av våtmärker när dränering av åkrar fortsätter

2020-07-23 Utsläpp kan ha orsakat tjock hinna på Finjasjöns yta

2020-08-07 Varning för giftiga algbollar i Finjasjön

2020-08-30 Svarta alger och extrem syrebrist i Finjasjön

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com