Göingebygdens biologiska förening kunde räkna in hela 3 750 individer av olika fågelarter vid söndagens andfågelräkning i Finjasjön, Magle våtmark och Stoby våtmark. Det är ett av de bästa resultaten under de årliga septemberräkningarna som pågått sedan 1970. Fåglarna är så här års främst andfåglar som rastar inför flytten söderut. De vill då ha mycket mat, det vill säga riklig undervattensvegetation, och tillräckligt siktdjup för att hitta den. Det bör betyda att vattenkvaliteten i Finjasjön i år, liksom förra året, är bättre än 2017 och 2018. Men växtligheten är också ett tecken på att det finns gott om näring i den övergödda Finjasjön.
– Sjön är kolossalt övergödd, det ska vi komma ihåg, säger Thomas Johnsson som ansvarar för föreningens räkningar.
Andfågelräkningen är en del av ett internationellt projekt där hela Europa och norra Afrika ingår. GBF skickar sina resultat till Lunds universitet som har ansvaret för Sveriges nationella sammanställningar.
14 personer från GBF kunde genomföra söndagsförmiddagens räkning i hyfsat väder med uppehåll och inte alltför kraftig blåst som försvårar arbetet eftersom fåglarna inte syns när de guppar mellan vågorna.
Thomas Johnsson säger att de rastande flyttfåglarna blev tydligt fler när reduktionsfisket i början på 1990-talet startade som en del av restaureringen av Finajsjön.
– Just flyttfåglarna brukar ge snabb respons, därför är räkningen i september viktig, säger han.
Det är svårare att dra slutsatser av antalet häckande fåglarna eftersom de påverkas av många andra faktorer än vattenkvaliteten.
– Där spelar det till exempel in att strandängarna vuxit igen, att villabebyggelsen byggts ut runt sjön och att algblomningen ibland kommer rätt tidigt under fåglarnas häckningstid, förklarar Thomas Johnsson.
Under perioden 2008-2016 ökade antalet fåglar vid GBF:s septemberräkningar nästan varje år. 2016 noterades rekord med 3 850 exemplar, varav 3 682 i Finjasjön.
– Vi får gå tillbaka till 1970-talet för att hitta motsvarande siffror, säger Thomas Johnsson.
2017 och 2018 syntes en nedgång med totalt 3 100 respektive 1 400 fåglar. Men 2019 vände antalet uppåt igen med totalt 2 737 individer. I år räknades alltså ytterligare drygt 1 000, totalt 3 750, varav 3 542 i sjön.
De flesta av årets observationer gjordes i den nordvästra delen av sjön, ungefär mellan fågeltornet vid Finja kyrka och fågelplattformen “slingra dig” vid Mölleröd.
– Det är ett ganska orört område där det inte är så mycket störningar och det är grunt så att fåglarna kan komma åt bottenvegetationen, säger Thomas Johnsson.
Föreningens fågelräknare delade upp sig på fyra olika delområden kring sjön samt Magle våtmark och Stoby våtmark.
Grågås var vanligast förekommande arten med 1 191 individer. Därnäst kom sothöna med 877 och på tredje plats gräsand med 652 individer.
Några mer sällsynta fåglar observerades också. Bland dem fanns snatteranden med 20 exemplar och ägretthägern med 10. Båda ökar generellt i Sverige, troligen på grund av ett varmare klimat.
Den kritvita ägretthägern tros ännu inte ha häckat kring Finjasjön, men det finns rapporter om häckningar på några andra ställen i södra Sverige.
Andra tillfälliga gäster som kan nämnas, trots att de inte tillhör andfågelräkningen, är blåhake och pilgrimsfalk. Thomas Johnsson hoppas att ett pilgrimsfalkspar ska slå sig ner i boet som Hässleholm Miljö placerat på den höga nybyggda ackumulatortanken vid fjärrvärmeverket.
– Om vi har riktig tur kan de häcka där, de får garanterat fin utsikt, säger Thomas Johnsson, men medger att det ska mycket till för att det ska lyckas.
Pilgrimsfalksboet kommer från vattentornet i Kristianstad där pilgrimsfalk tidigare häckade.
– Det var man mindre glad för eftersom pilgrimsfalkarna plockade de sällsynta rödspovarna på Håslövs ängar. Det blev en riktigt rälig krock mellan två bevarandeprojekt, konstaterar Thomas Johnsson.
Berit Önell
