1800-talstorp rivs för att ge Björklunda mer natur

Cia Larsson och hennes pappa Ingvar Nilsson är chockade över att kommunen vill lösa in 1800-talstorpet på Björklunda för att riva det och förvandla det till natur. Torpet ägs idag av Cias son Alexander Ban.

Kommunen vill riva 1800-talstorpet Furutorp för att Björklunda ska få mer natur istället för den som försvinner när de nya villaområdena byggs ut. Alexander Ban har bott i torpet vid cykelvägen under större delen av sin uppväxt och de senaste åren renoverat det till en modern bostad med den gamla charmen bevarad. För närvarande är det uthyrt, men han hade hoppats att någon av hans yngre bröder skulle få ta över det.

– Det känns meningslöst att riva hus för att bygga nya. Är det inte bättre att bygga de nya husen mindre tätt så att det blir mer grönt kvar, undrar han.

Han säger att han inte fått någon information från kommunen om att huset skulle förvandlas till natur. I det första detaljplaneförslaget var det inritat som bostad. Nu är risken stor att han inte ens kan överklaga.

Det är två äldre bostadshus som enligt den detaljplan som Hässleholms kommunfullmäktige klubbade igenom i måndags ska planläggas som natur. Om fastighetsägarna inte säljer frivilligt ska de lösas in.

Det förslag där torpet låg kvar som bostad presenterades 2009 då berörda kunde lämna synpunkter under ett så kallat samråd. Det andra huset ingick inte i planområdet. Sedan dröjde det nästan tio år innan synpunkterna ställts samman och förslaget reviderats. I det nya förslag som gick ut på utställning under tre veckor våren 2019 var båda husen ersatta av natur.

Utställningsförslaget till detaljplanen antogs av kommunfullmäktige i måndags.
I det tidigare förslaget var planområdet mindre. Jörgen Storcks fastighet ingick inte och Alexander Bans torp var inritat som bostad.

Detaljplanen går att överklaga, men normalt bara av sakägare som lämnat synpunkter antingen under samråd eller utställning. Det har inte Alexander Ban gjort. Han säger att han inte förstått att det kunde bli aktuellt med tvångsinlösen och rivning av huset. Han är säker på att han inte sedan han tog över huset 2009 fått något brev med information om förslaget och vad det innebär för hans fastighet.

– Jag har inte fått några dokument. Men de ringde en gång, berättar han.

Det var i september 2018 och han berättar att en kommunal tjänsteman då talade om ett eventuellt köp av huset, men sa att projektet fortfarande var i ett tidigt skede. Utställningshandlingarna var då inte färdiga och tjänstemannen sa också att det kommande beslutet skulle gå att överklaga.

– Vi kommer att försöka överklaga beslutet, det har vi lovats, säger Alexander Ban och hans mamma Cia Larsson.

Det problem de varit medvetna om är att huset ligger vid en asfalterad cykelväg i Maglegatans förlängning. De boende har sedan många år tillåtelse att köra där, men det är förbud mot genomfartstrafik. Soptömningen har därför också diskuterats. Det handlar dock inte om många meter på cykelvägen.

De boende har fått lov att köra den lilla biten på cykelvägen ner till torpet.

Varken Alexander, Cia eller morfar Ingvar Nilsson kan minnas några incidenter på grund av biltrafik på cykelvägen. Bakom tomten finns dessutom en gammal väg som möjligen hade kunnat göras till infart.

Cia, som fortfarande har varma känslor för torpet, har inte heller förstått innebörden av detaljplanen förrän nu.

– Det är ett litet paradis, säger hon.

Furutorp byggdes enligt Västra Göinge Hembygdsförening på 1870- eller 1880-talet av Bengt Jönsson och hans hustru Hanna som ett undantagstorp till hemmanet “Arvids”. De flyttade dit när de sålt hemmanet 1888.

1997 köpte Cia Larsson Furutorp av Astrid Möller vars make Nils, som arbetat som tryckare på Norra Skåne under hela sitt yrkesverksamma liv, nyligen gått bort. Astrid skulle då flytta in på Högalidshemmet.

– Hon var så glad att hon grät för att huset inte skulle rivas, att det fick leva vidare. Nu är vi i samma situation. Vi vill verkligen att det ska leva vidare. Det skulle vara väldigt sorgligt om inte framtidens människor fick uppleva den här miljön, säger hon.

Trots att hon inte längre bor i huset tycker hon att det tillför något speciellt.

– Alla vet var det lilla huset vid cykelvägen är, säger hon.

Det bekräftas av Ann-Christin och Anders Jönsson som bor i villaområdet vid Maglegatan och brukar promenera på Björklunda nästan varje dag.

— Vi vill inte att de ska riva det lilla huset, säger de.

– Vi kan inte minnas några incidenter på grund av bilkörning på cykelbanan, säger Cia Larsson och hennes pappa Ingvar Nilsson.
Anders och Ann-Christin Jönsson promenerar nästan varje dag förbi torpet och vill att det ska få vara kvar.

Torpet smälter väl in i naturen med tallbacken bakom.

– Det spelar egentligen ingen roll vem som bor där, jag tycker bara att det är synd att riva det, säger Alexander.

Han tycker att det borde gå att rita in i planen som bostad.

– Det är nog ett av de äldsta husen i Hässleholm, säger han.

Han har lagt ner både tid och pengar på att renovera huset. Den gamla röda träfasaden är utbytt till omålad panel i gammal stil av lärk. När han lade om taket återanvände han alla de enkupiga tegelpannorna. Fönstren på ovanvåningen specialbeställdes i samma modell som de ursprungliga. De gamla balkarna, murstocken med mera är bevarade, men köket och badrummet från 1950-talet är ersatta och fullt moderna.

– Jag vill inte stoppa hela Björklundaområdet, men det är ju konstigt att riva ett nyrenoverat hus. Det är mycket gammalt som försvunnit i Hässleholm, säger Alexander.

– Jätteonödiga pengar att köpa in hus och riva dem, säger Cia.

För nära järnvägen

Situationen är lite annorlunda för Jörgen Storck som äger det andra huset som kommunen enligt planen ska köpa in. Det är byggt 1921 och ligger nära järnvägen i västra delen av planområdet.

Han tycker inte heller att kommunen är bra på information, men berättar att han fått brev, troligen i slutet av 2018.

– Det kom brev med kopia på detaljplaneförslaget och de skrev att om det går igenom ville de köpa in fastigheten. Sedan har de inte hört av sig, så jag har själv fått söka information, säger han.

Han förklarar att han delvis kan förstå hur de ansvariga tänker om hans fastighet.

– Det är tråkigt, men jag tycker mer synd om den andre. Jag har en lång “stickare” där de inte vill ha biltrafik. Många vill ju gå på gång- och cykelvägen och nu tar de bort mycket natur. Om jag bor kvar måste vägen göras vid, säger han.

Även närheten till järnvägen bidrar.

Varför torpet ska bort förstår han däremot inte.

– Det måste vara enklare att fixa så att det ryms inom detaljplanen, säger han.

För egen del tycker han mest att det är skönt att få besked.

– Jag har ju vetat om det rätt länge och det har i princip varit som att ha ett rivningskontrakt. Det har inte varit någon mening med att göra något på huset de sista två åren. Jag jobbar i Malmö och hade funderat på att sälja ändå. Men jag får ju vänta tills processen är färdig. Det sämsta för mig är om det drar ut på tiden, säger han.

Kan vara äldre hus i dåligt skick

Planchef Marie Nilsson bekräftar att avsikten med att lösa in fastigheterna är att få mer natur inom planområdet.

Är det rimligt att riva gamla hus för att man behöver mer natur när man bygger i ett stort naturområde?

– Jag tror inte att det är så läget är. Det kan vara äldre hus som är i dåligt skick. Jag vet inte ens om det bor folk där, säger Marie Nilsson.

Frilagt upplyser om att torpet är nyrenoverat och att båda husen är bebodda.

Marie Nilsson återkommer på mejl och meddelar att syftet med att planlägga torpet som natur är att säkra allmänhetens tillgång till det genomgående grönområdet längs rullstensåsen och Maglegatan.

– Biltrafik på cykelvägen är ingen bra lösning utan där prioriterades allmän cykeltrafik.

Men hon förklarar att Annedals gård fortsatt ska få köra bil på den södra delen av cykelvägen eftersom kommunen gärna vill att gården och korna ska vara kvar i området. Därför är betet också naturmark på plankartan.

Annedals gård ska fortsatt få använda cykelvägen som bilväg i den södra delen av området.

Marie Nilsson tillägger att den södra delen av cykelvägen rimligen inte kommer att ha lika högt tryck av gående som den norra eftersom bostadsbebyggelsen ligger mer norrut.

Enligt Marie Nilsson ska alla berörda fastighetsägare ha fått information i brevlådan inför utställningen. Frilagt begär ut vad som finns i diariet angående utskick till torpet och får ut en fastighetsförteckning samt en broshyr med allmän information om planen och var man kan titta på planhandlingarna. Torpets fastighetsbeteckning finns med, liksom ägarens rätta adress. Uppgift om när utskicket eller diarieföringen gjorts saknas, men fastighetsförteckningen är upprättad den 11 mars 2019.

– Vi har härmed bevisat att vi skickat ut info till samtliga berörda sakägare inför utställning av planförslaget, skriver Marie Nilsson.

Hon förklarar att det bara är sakägare som lämnat synpunkter och inte fått dem tillgodosedda som får överklaga.

– Om man inte lämnat synpunkter har man försuttit sin rätt att överklaga, säger hon.

Sedan meddelar hon att det är överprövande domstol som avgör om någon har rätt att överklaga, inte kommunen. Hon lovar också att båda fastighetsägarna som berörs av inlösen ska få brev om hur planen kan överklagas.

Marie Nilsson svarar inte närmare på frågor kring hur omsvängningen när det gäller torpet motiverats. Hon meddelar att varken hon eller nuvarande handläggaren var med under tiden för samråd 2009 och vill återkomma efter helgen. Men att döma av handlingarna sammanställdes synpunkterna från samrådet först inför utställningen våren 2019.

– Detta beslutet var taget innan vi kom in i arbetet, så därför kan jag inte svara nu. Vi söker före detta ansvarig, skriver Marie Nilsson.

Korna ska få fortsätta beta på betesmarken som blir kvar på Björklunda, men enligt detaljplanen finns viss risk för konflikt mellan bostäder och djurhållning.

Det blir nu natur ända fram till järnvägen västerut.

– Egentligen handlade det bara om att säkra marken som natur, så att den inte ska användas till annat, säger Marie Nilsson.

Huset vid järnvägen döms därmed ut.

– Den fastigheten ligger så nära järnvägen att vi inte kunde planlägga den som bostad, den hade inte klarat bullervärden och riskhantering, förklarar Marie Nilsson.

Många andra bostadshus i Hässleholm ligger dock betydligt närmare järnvägen, exempelvis på närbelägna Stambanegatan.

– När det gäller närhet till järnvägen får vi skilja på äldre befintlig bebyggelse som legat där ett tag och uppfördes med annan lagstiftning. Idag är det betydligt svårare att planlägga bostadsbebyggelse på samma avstånd som äldre bebyggelse då det finns hårdare krav för att uppnå goda boendemiljöer, förklarar Marie Nilsson.

Hon säger att hon inte vet om det finns någon tidplan för inlösen. Det är tekniska förvaltningens ansvar, men planen har en genomförandetid på sju år. Om kommunen väljer att vänta och fastighetsägarna vill sälja är kommunen skyldig att lösa in dem.

Frilagt har tidigare intervjuat Peter Ekbäck, professor i fastighetsvetenskap på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm, angående kommunens ambitioner att lösa in bostäder vid reningsverket.

Han sa då att det är svårt för en kommun att få igenom en detaljplan där privatägda bostäder får ge plats för natur.

Han hänvisade till bestämmelser i plan- och bygglagen som säger att detaljplaner ska utformas med hänsyn till befintlig fastighetsägarstruktur. Det gäller särskilt bostäder.

– Kommunen ska ta så stor hänsyn som möjligt när man detaljplanelägger ett område, sa han.

Text och foto: Berit Önell

Läs mer:

2020-09-28 Tuff debatt om utbyggnad av Björklunda

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com