Kommunen lovade bevara Flickebo – rev ändå

När kommunen hade köpt Flickebo hölls auktion på inventarierna, bland annat såldes gamla vagnshjul och tillbehör till hästar från den tid då gården drev ridskola.

Hässleholms kommun har köpt in och rivit flera hus och gårdar på Björklundaområdet innan 1800-talstorpet Furutorp kom på tal. Redan 1982 hotades Flickebos ägare av expropriaton om jordbruksmarken inte såldes frivilligt. Även då var orsaken de tilltänkta nya bostäderna. Flickebos byggnader köpte kommunen in 2006 av den då 89-åriga ägaren på äldreboendet. De skulle bevaras som “en viktig länk mellan dåtid och nutid”, men 2008 jämnades de med marken.

Den enda av gårdarna som finns kvar idag är Annedal, men även dess mark såldes för många år sedan till kommunen. Kor och hästar betar sedan dess på arrenderad mark. Idag är kommunens ambition att bevara verksamheten, så till den grad att man inte ens kräver rivning av en maskinhall som uppförts olovandes på särskilt värdefull naturmark. Men bonden själv, Lars Larsson, befarar att djurhållningen kommer att dö ut när bostadsbebyggelsen kommer för nära.

Utbyggnaden av bostäder på Björklundaområdet har varit aktuell så länge att kommunens inköp av mark och hus i flera fall hade kunnat vänta tills ägarna inte längre var i livet. Bostäder är inritade över större delen av jordbruksmarken redan i detaljplanen från 1981 som gäller tills den som kommunfullmäktige antog för två veckor sedan eventuellt vinner laga kraft.

1982 köpte kommunen Flickebos jordbruksmark på drygt 56 000 kvadratmeter jordbruksmark. Priset var 170 000 kronor.

Expropriationshotet är inskrivet i köpekontraktet, som godkändes av kommunfullmäktige: “Därest detta kontrakt ej kommit tillstånd hade köparen tvingats tillgripa expropriationsförfarande för fastighetens förvärvande”.

Ägarna, de två pensionerade systrarna Ebba och Inga-Lill Olsson, fick behålla husen och en tomt på 4 200 kvadratmeter samt rätt att arrendena marken för 100 kronor per år. Jordbruket upprätthölls dock av grannarna som ägt Björklunda gård innan kommunen köpte in och lät brandkåren elda upp den vid en övning.

Flickebos boningshus.

Ebba avled 2005 på sitt hundrade år. Kommunens företrädare lär ha gjort upp köpet av Flickebos byggnader på äldreboendet Hemgården i Tyringe där den snart 90-åriga Inga-Lill då bodde. Köpeskillingen var 700 000 kronor. Löftet var att gården skulle bevaras på dess centrala plats i området, omgiven av de nya bostäderna. En särskild informationsbroschyr ska till och med ha tagits fram. Idag känns dock ingen på kommunen vid den. Ingen kan heller berätta varför Flickebo skulle rivas.

”Till områdets fördel”

Enligt texten till den nya detaljplanens planprogram 2007 skulle Flickebo vara “en viktig länk mellan dåtid och nutid”.

– Det är till områdets fördel om denna gård kan bevaras och ges en funktion, hette det också.

Flickebos stall där hästboxarna fanns längst bort.

Ändå rev kommunen gården bara ett år senare. Samma dag som Inga-Lill undertecknat köpeavtalet, den 14 februari 2006, ansökte kommunen om lantmäteriförrättning för att fastigheten skulle läggas in i den kommunala samlingsfastigheten på Björklunda. Motiveringen var “att undvika framtida konflikter mellan närliggande bostadsområde och lanbruksnäringen”.

I början på juli 2008 lämnade kommunen in en rivningsanmälan och på sensommaren jämnades Flickebo med marken. Gården var då obebodd sedan några år tillbaka och Västra Göinge hembygdsförening hyrde stallet som förråd för vagnar.

I detaljplaneförslaget som gick ut på samråd 2009 nämndes, utan närmare förklaring, att avsteg gjorts från planprogrammet, bland annat på grund av att Flickebo rivits.

Avstyckat från Hässleholmsgården 1873

Flickebos marker, liksom många andra hemman i trakten, avstyckades efter järnvägens tillkomst vid en så kallad hemmansklyvning från Hässleholmsgårdens ägor. Det var 1873 och hemmanet hette Läreda nr 1:11. 1876 köpte byggmästaren Theodor Rosvall från Hässleholm det och byggde de närmaste åren boningshus, loge och stall som arrenderades ut. Flera olika ägare följde. En torr och blåsig sommardag 1914 inträffade en brandkatastrof då en del av gårdens djur innebrändes. Enligt en av Västra Göinge hembygdsförenings årsböcker lades hela gården i aska, men det stämmer sannolikt inte eftersom vittnesuppgifter från rivningen säger att mycket gammalt byggnadsmaterial kom fram då boningshusets plåtklädsel togs bort. Åtminstone en del av golvbrädorna var från 1800-talet, enligt märkning. Taket var isolerat med aska som yrde så att det syntes vida omkring när det revs. Hembygdsboken skrevs före rivningen.

Gården revs och de flesta av hembygdsföreningens vagnar blev förstörda.

Gården byggdes i vilket fall snart upp igen efter branden som drabbade ytterligare en gård. Blåsten fick gnistorna att antända halmtaket på Skoghem 300 meter bort. Skoghem var kanske den av områdets gårdar som hade äldst historia. Redan på en karta från 1745 är ett hus ritat på samma plats. Det var då ett så kallat gatehus under Hässleholmsgården. Kommunen köpte Skoghem 1976, men lät husen förfalla. 1987 revs boningshuset och året därpå förstördes ekonomibygggnaderna i en anlagd brand.

Ridskola på Flickebo

Flickebo fick sitt namn när Inga-Lill Olsson startade ridskola på gården. Den första hästen hette Flickan. Enligt hembygdsföreningen bodde systrarna kvar på gården till 2004 då båda efter en olyckshändelse i hemmet tvingades flytta därifrån och kom till äldreboende.

Flickebo fick sitt namn från ridskolans första häst, Flickan. Portalen vid infarten till gården pryddes också av en häst. Foto ur Västra Göinge Hembygdsförenings årsbok

Enligt Västra Göinge Hembygdsförening bebyggdes Björklunda gård, som gav namn åt området, 1913. 1964 köpte kommunen Björklunda av Sven Olsson som fortsatte att arrendera den. 1994 lät kommunen brandkåren elda upp alla byggnaderna. Familjen Olsson arrenderade marken till 2019.

Träskor på hästarna på sankmarken

Annedals byggnader uppfördes också en bit in på 1900-talet. Det var kärva tider för Ehrenborgs och Hässleholmsgården, främst på grund av de stora kostnader som Finjasjöns sänkning förde med sig. Hässleholmsgården såldes 1911, men redan 1910 var det exekutiv auktion på det blivande Annedal.

Björklunda gårds boningshus. Foto ur Västra Göinge Hembygdsförenings årsbok

1917 köpte Nils och Anna Persson hemmanet som de gav namnet Annedal. Delar av markerna var så sanka att hästarna fick ibland ha “träskor”för att kunna dra redskap i den blöta jorden. Även Nils och Anna drabbades av kostnader för sjösänkningen, enligt en paragraf i köpeavtalet för gården.

1922 lät de stycka av en bit mark mot järnvägen där en del hade varit grustag för järnvägsbygget. De sålde den till ett par som byggde ett litet hus och planerade tomten med stensättningar. Huset fick namnet Idyllen och byggdes senare ut rejält.

Dränering vid de nya villorna dränkte Idyllen

Linus Jepsson, vars hem nära reningsverket nu hotas av inlösen, ägde Idyllen och hade byggt ut ytterligare när den första etappen av Björklundaområdet började byggas ut 2006. Kommunen fick problem med den vattensjuka marken där de nya villorna byggdes. Grundvattensänkningen som Hässleholms vatten gjorde i området utan länsstyrelsens tillstånd räckte inte. I panik grävdes bland annat en väg av så att betesmark översvämmades och dränering ordnades i en provisorisk stenkista, en stor grop där man lade sten från ett biotopskyddat stengärde som skulle ha bevarats. Efter detta blev en del av Idyllens tomt översvämmad, vilket ledde till att dricksvattenbrunnen förorenades.

Kommunen hade stora problem med den sanka marken när de första villorna hade byggts på Björklunda. För att avleda vattnet grävdes en stenkista där stenar togs från ett gammalt stengärde som skulle ha bevarats.

– Jag fick två val, att bo kvar och låta kommunen dra in kommunalt vatten och fylla upp den översvämmade delen av tomten eller att de fick lösa in fastigheten. Jag skrev att jag ville behålla huset, men kommunledningen sa nej. Jag kontaktade länsstyrelsen, men det var stopp så jag lydde deras råd och gav mig, berättar Linus Jepsson.

2011 löste kommunen in fastigheten för 1,5 miljoner kronor för att riva den.

Idyllen i vinterskrud, efter Linus Jepssons utbyggnad.

– Naturen är vacker, böljande och grön och kommer att tillföra det planerade bostadsområdet Björklunda etapp II ett värde, skrev dåvarande exploateringschefen Eva Blosfeld i förslaget till beslut i kommunstyrelsen.

Men huset stod kvar tills det förstördes i en anlagd brand 2014. Resterna revs därefter och samtidigt även en gammal backstuga som kommunen hade lovat att bevara. Rivningskostnaderna beräknades till 350 000 kronor.

Den gamla backstugan skulle bevaras, men revs i samband med att Idyllen revs 2014.

Annedal såldes 1939 till Erik Larsson som var både nämndeman och kommunfullmäktigeledamot. Han lät täckdika en stor del av markerna som därmed blev mer lättbrukade. 1969 sålde han allt utom boningshus och tomt, totalt drygt 365 000 kvadratmeter till kommunen för 495 000 kronor. Han arrenderade sedan både jord, stall och uthus. På 1990-talet när sonen Lars med familj tagit över sålde kommunen tillbaka stallbyggnad och uthus med tillhörande tomtmark för 65 000 kronor.

Bonden kritisk till planen trots bevarat bete

Lars Larsson är inte alls glad för den nya detaljplanen, trots att betydligt mer betesmark blir kvar än i förslaget 2009 och det uttryckligen står i planbeskrivningen att gårdsmiljö och djurhållning ska bevaras. Han är dessutom lovad en över- eller undergång till korna så att de kan passera den nya väg som planeras tvärs över betet och får fortsätta att använda cykelvägen som infart.

– Planen är fullständigt kass, säger han.

Han menar främst att mycket av marken inte är lämplig att bygga på.

– En del bitar är ren sankmark. Det kostar enorma summor, säger han.

Han blir också av med en del betesmark även om planen modifierats.

– Jag är gammal, så mig spelar det inte jättestor roll. Men det finns särskilda värden på den här betesmarken, enligt ängs- och hagmarksinventeringen, säger han.

Bonden Lars Larsson är inte säker på att korna kommer att få fortsätta beta på betesmarken som är kvar på Björklunda, trots kommunens löften.

Han påpekar att den som arrenderar Björklunda gårds och Flickebos tidigare marker blir av med mer.

– Jag vet inte varför de rev Flickebo. Det var ett gammalt hus, de kunde ju ha renoverat det och även Björklunda. Men det passade kanske inte in i bebyggelsen, säger Lars Larsson.

Lars Larsson har, liksom den andre arrendatorn, fått bruka en del av marken gratis.

– Det är för att de ska kunna säga upp avtalet på kort varsel när de ska bygga, förklarar han.

Bostäder för nära djuren

Han ser stor risk för motsättningar mellan boende och djurhållning och att gården då drar kortaste strået. Enligt planförslaget räcker det att det är mer än 100 meter mellan stallet och närmaste bostad, för betet ska inga restriktioner behövas.

Lars Larsson litar inte på kommunens löften om att värna gården.

– Det tror jag inte på, säger han.

Han menar att de boende kan vara oroliga för allergier eller klaga på lukt och ljud från djuren.

– När planen är sjösatt fullt ut vet man inte hur det blir, säger han.

Annedals gård ska enligt den nya detaljplanen bevaras och får fortsatt använda cykelvägen som bilväg i den södra delen av Björklundaområdet.

Många har dock också engagerat sig för att gården och djuren ska få vara kvar, bland annat genom två namninsamlingar.

Maskinhall utan lov på värdefull naturmark

Betesmarken är nu inritad som natur i detaljplanen. Men en skogbevuxen rullstensås väster om cykelvägen är särskilt värdefull natur som ska vara tillgänglig för allmänheten, enligt kommunens grönplan, den nya fördjupade översiktsplanen och även allemansrätten. Där har Lars Larsson byggt en maskinhall, på kommunägd mark som han arrenderar enligt det senaste avtalet. Avtalet tillåter inte att arrendatorn uppför byggnader, men han medger utan omsvep att han gjort det.

– Det är inte min mark, men det är inte på arrendet, säger han.

Hur kan du då ha den där?

– Ja, det kan man undra, säger han.

Sedan säger han att maskinhallen legat utanför arrendet, men att arrendets gräns ändrades genom ett nytt avtal 2019. Så ser det också ut att vara.

– De har inte brytt sig om den.

Maskinhallen byggdes utan lov på kommunens mark, men får stå kvar.

På arrendemark närmare gården, på sin sida om cykelvägen, har han byggt en hall till för förvaring av halm. Den säger han att kommunen haft synpunkter på, men sedan låtit vara kvar. I det nya arrendeavtalet ingår “befintliga byggnader” som arrendatorn ska vårda.

– Den står bara på lösa plintar så den är lätt att ta ner. Men det på andra sidan cykelvägen har vi inte haft någon kommunikation om, säger Lars Larsson.

Trots att kommunen gjort anspråk på privata bostäder för att planlägga natur kommer dessa byggnader att få stå kvar.

– Vi anser inte att byggnaderna behöver tas bort, skriver Malin Torlöf, fastighetshandläggare och ansvarig för arrenden på kommunen, efter att ha rådgjort med kollegor.

Hon hävdar att området vid maskinhallen inte är ändrat i det nya avtalet. I ett mejl till Frilagt förklarar hon att om det finns någon mindre skillnad så beror detta på att det inte blir exakt när man ritar.

Berit Önell

Läs mer:

2020-10-03 1800-talstorp rivs för att ge Björklunda mer natur

2020-10-07 Kommunen backar om Furutorp

2020-10-07 Rivningshot mot bostäder brott mot grundlagen

2020-10-08 Lars Johnsson (M): ”Politikerna har inte förstått”

2020-10-09 Reningsverkets detaljplan hemlingstämplad

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com