INSÄNDARE. Den 18 juni 2015 var en tung dag för oss i styrelsen för Kulturföreningen Markan. Men också för Hässleholms unga och Hässleholms kommun. Vi var tvungna att ansöka om konkurs. Det finns mängder med anledningar till att det blev som det blev, men huvudorsaken var att de artistbolag vi samarbetade med för Siestafestivalen valde att begära 100 procent förskott för de bokade artisterna – ett nytt förfarande som satte oss och många andra festivaler på pottkanten. Givetvis sökte vi hjälp hos dem som skulle kunna hjälpa – Hässleholms kommun låg närmast till hands. Hjälpen uteblev – trots den positiva publicitet som vi givit kommunen under alla år. Dessutom väljer jag att lasta kommunen för delar i konkursen då beskedet till mig var –”Klart ni ska genomföra, avbryt inte detta nu” cirka en vecka innan konkursen.

Tyvärr innebar konkursen att den dagliga verksamhet som vi bedrev också försvann.

När kommunen sedan valde att ta över den dagliga verksamheten, så blev det en slags lindring i smärtan – ungdomarna skulle få behålla sin trygga plats, och få det vuxenstöd som de kanske behövde utanför sitt eget hems fyra väggar. Jag har sett det så många gånger. Det behovet finns!

Jag har förstått att det aldrig blev riktigt samma sak – den kommunala byråkratin är för långsam och det finns andra regelverk att förhålla sig till. Men ungdomarna skulle i alla fall få behålla sitt hus.

Jag var själv inte med 1987 när ockupationen av Markanhuset ägde rum, jag var för ung och helt ovetandes. Däremot, tio år senare, steg jag in i huset som skulle bli en del av min fasta tillvaro under 18 år. Ett andra hem. En familj.

Året efter satt jag i Kulturföreningen Markans ungdomsstyrelse. Året därefter blev jag kassör, en roll jag innehade under tiotalet år. Under föreningens sista fem år var min roll ordförande i styrelsen. Vi såg samma problem som så många andra föreningar – att hitta engagerade personer för styrelsearbete, men vi kämpade på för vi visste att vi gjorde ett viktigt arbete.

Ungdomarna skulle alltså få behålla sitt hus – den fasta platsen, den trygga platsen. Alla skulle fortsatt få vara välkomna oavsett socioekonomisk och politisk tillhörighet, oavsett bakgrund, oavsett etnicitet. Markan var under många år en del av den fungerande integrationen i kommunen. Här lärde ungdomar känna varandra – spela biljard, kolla på film, spela fotboll, klättra, lyssna på musik, spela instrument och bilda band, göra läxor, spela sällskapsspel, umgås, skaffa vänner för livet.

Den 21 december fick personalen på Markan en liten ”julklapp”. Då levererade Anders Rosengren (kulturchef) beskedet att verksamheten inte ska vara kvar i Markanhuset. Detta gäller från och med nu. God jul!

Detta på grund av undermåligt brandskydd – det skulle kosta 800 000 kr att rusta upp. Dock är plan 1 i byggnaden fortsatt godkänd att använda. Dessutom beslutades för drygt en månad sedan att brandskyddet skulle rustas upp och samtidigt gavs en dispens fram till 31 mars. Ett beslut som man nu ändrat, eller?

Alternativ till Markanhuset har kommit på tal, exempelvis T4 Matsal. Dock är de lokalerna inte ämnade för den typen av verksamhet och flera av befintliga aktiviteter kommer i framtiden inte kunna utföras utan omfattande ombyggnation. Kommunen har ingen kalkyl framtagen(!), men för att få en likvärdig verksamhet kommer det kräva långt över 800 000 kr.

Gamla postterminalen har också nämnts som alternativ. Enda fördelen med den lokalen, som jag ser det, är att den ligger cirka 900 meter närmre centrum. De 900 meterna motion kan vi bjuda ungdomarna på, tycker jag. Dessutom vill jag inte ens tänka på vad det kostar att rusta upp den lokalen… Detta har avhandlats i tidigare artiklar och insändare i Norra Skåne så det lämnar jag därhän.

Ungdomarna i Hässleholm är vår framtid. Visst sjutton är det värt att investera 800 000 kr i att de ska få behålla sitt hus och sin trygga plats? Jag vädjar till politikerna i Hässleholms kommun – ställ upp den här gången, skit inte ut er igen. Ni (jag vet att jag drar alla över samma kam) har gjort åtskilliga affärer och tagit mängder med beslut som gjort befolkningen upprörda – behöver jag nämna ”Pärlan”? Dryport Skåne? Badhusfrågan? Nedläggningar av skolor? Flytt av Perrong 23? Fiberprojektet? Nä, folk minns, så det behöver jag inte.

Flera av Hässleholms ledande politiker har idéer kring Markan. Hanna Nilsson (SD) vill ”satsa på en helt annan slags inriktning” och Robin Gustavsson (KD) ”ser fram emot något nytt”. Henrik Backlund (S) vill ”ta fram en permanent och tillfällig lösning” för Hässleholms unga (det första citatet kommer från en kommentar på Facebook och de två senare citaten från Frilagts artikel 201230). Ingen av de tre har mig veterligen varit aktiva på Markan.

En fråga till politiker och tjänstemän: Var ska ungdomarna vara i väntan på att ni debatterar och skapar en ny ”badhusfråga”? Det kan ju ta tid…

Lösningsförslag
*Förslag på tillfällig lösning: använd plan 1 på Markan samtidigt som resterande våningsplan renoveras, detta innebär att (bortsett från pandemin) verksamheten kan fortsätta oavbruten.

*Förslag på permanent lösning: Markan! Se till att underhålla huset enligt de behov som uppstår, med lite framförhållning så klarar ni nog av att budgetera för underhållet.
Total investeringskostnad: 800 000 kr.
Löpande underhållskostnader tillkommer, men det gör det oavsett byggnad och placering.

Det finns en grupp på Facebook som heter ”Bevara Markan”. Jag ber invånare i Hässleholm och andra som känner för frågan, att söka efter gruppen och gå med. Där samlas vi som vill bevara verksamheten i sitt rättmätiga hus, namninsamling pågår.

Stå upp för Hässleholms unga!

Jesper Steffens