Hur man skapar ett monster

Nationalekonomen Tohmas Karlsson är uppvuxen i Hässleholm och bosatt i Washington.

Onsdagen den 6 januari 2021 blev Kapitolium i Washington D.C., sätet för den amerikanska kongressen, stormad, för första gången sedan brittiska trupper angrep det 1814. Tidigare på dagen hade Trump hållit ett massmöte utanför Vita Huset i vilket han upprepade alla de lögner om valfusk som han dagligen spridit de senaste två månaderna. Han uppmanade dem att gå upp till kongressen och se till att ledamöterna röstade på ”rätt” sätt, det vill säga att vägra erkänna valresultatet. Efter det att massan hade marscherat till Kapitolium och brutit igenom säkerhetsspärrar, drog den in i själva huvudbyggnaden där kontor och sessionssalar vandaliserades. Kongressledamöter tvingades barrikadera sig bakom dörrar, deras liv var uppenbarligen i fara, och fick skyndsamt föras i säkerhet. ”Häng Mike Pence” (vice presidenten) skallade ropen när det stod klart att Pence skulle följa konstitutionen och godkänna valresultatet, andra ur mobben hade som mål att avrätta den demokratiska talmannen Nancy Pelosi i en live-sändning. Resultatet blev fem döda, men enligt vittnesmål hade det hela kunnat slutat med ett veritabelt blodbad.

Detta var inte en normal protest som spårade ur. Syftet var att förhindra att elektorsrösterna i presidentvalet skulle kunna räknas och slutgiltigt bekräftas av kongressen och därmed fastställa att Joe Biden hade vunnit presidentvalet. Med andra ord ett försök till en statskupp. Detta är tillståndet i världens äldsta demokrati efter fyra år av vanstyre under Trump. Hur hamnade USA i denna situation?

Attacken på Kapitolium kom inte som en blixt från en klar himmel. Politiskt våld är inget nytt i USA. Högerextremistiska organisationer, i synnerhet så kallade anti-regeringsgrupper, och paramilitära grupper har det alltid funnits men de har ökat i antal och styrka med hjälp av det öppna stödet från Trump. Många har också varnat för den här utvecklingen. Tidigare i höst avslöjade FBI en komplott av högerextremister att kidnappa och mörda den demokratiska guvernören Gretchen Whitmer i Michigan.

Naturligtvis förkommer det också våldsamma vänstergrupper. Republikanerna försöker nu argumentera att demokraterna inte kraftfullt fördömde de protester som uppstod i samband med dödandet av George Floyd förra sommaren och som i flera fall urartade med upplopp och förödelse och att de nu kritiserar Trump enbart av partitaktiska skäl. Våld ska alltid fördömas och demokraterna kunde säkert i många fall varit snabbare med att fördöma, men jämförelsen haltar ändå betänkligt. De rasoroligheter som präglat USA under hela dess historia har djupa sociala orsaker medan mobben som försökte genomföra en statskupp var motiverad av systematiska lögner från presidenten och hans närmsta anhängare.

Efter det att Trump och hans medhjälpare oavbrutet har attackerat demokratin, dess normer och institutioner under fyra år var detta den logiska följden. Det började redan med den första presskonferensen då Trump hävdade att han hade haft en större publik vid sin invigning än vad Obama hade haft, trots att det var en uppenbar lögn. I och för sig en löjlig sak, men det var upptakten till en oändlig följd av lögner som tjänade till att underminera den fria pressen, demokratiska institutioner, experter och objektiva fakta i allmänhet.

Här följde Trump ett etablerat mönster i auktoritära stater där det gäller att skapa en alternativ verklighet i vilken fakta ifrågasätts för att ersättas av ledarens åsikter. Ett exempel på detta är att det republikanska partiet avskaffade sitt partiprogram förra året utan att ersätta det med något nytt. Det som gäller är i stället de åsikter som Trump råkar ha för dagen. Alla dessa små och medelstora lögner följdes sedan av vad historieprofessorn Timothy Snyder har kallat den stora lögnen (the Big Lie), nämligen att Trump vunnit valet.

Kan detta bli en vändpunkt till något bättre i ett splittrat land? Tyvärr finns det nog inte mycket som tyder på det. När kongressen återupptog sina förhandlingar efter att statskuppen slagits tillbaka så röstade mer än hälften av de republikanska ledamöterna i Representanthuset och sex republikanska senatorer fortfarande mot att godkänna valresultatet! Det republikanska partiet har successivt radikaliserats under de senaste decennierna och utvecklat en mentalitet där det gäller att vinna och behålla makten till varje pris oavsett konsekvenserna. De har systematiskt försvårat röstandet för afroamerikaner och andra minoritetsgrupper som inte röstar på dem. Även om vissa metoder är formellt legala, som till exempel så kallad ”gerry mandering” (valdistrikt utformade så att de gynnar ett visst parti), har de utnyttjats på ett extremt sätt som bryter mot alla demokratiska normer om än inte formella lagar. Med en sådan inställning till politikens spelregler är det inte helt förvånande att många republikaner nu vägrar inse att Trump förlorade.

Utvecklingen i USA visar på vikten av att ständigt vara uppmärksam på hoten mot vår demokrati, som såväl historiskt som geografiskt är ett undantag. Trump är ingen större gåta och har ju oftast öppet signalerat vad han skulle göra. Trots detta har många väljare, politiska aktörer och debattörer varit benägna att urskulda nästan alla hans ogärningar. Det har ofta hävdats att han är en affärsman och att han uttrycker sig direkt och inte politiskt korrekt som yrkespolitiker gör och att han medvetet överdriver och att man ej ska ta hans uttalande så bokstavligt. Intressant är att hans uttalande har avfärdats som harmlösa överdrifter och politisk teater, inte bara av hans anhängare utan även av neutrala aktörer som varit mer än lovligt naiva och ofta också okunniga genom att fokusera på enskilda händelser och ej sätta in Trumps agerande i ett större perspektiv. Nu ser vi vad detta har lett till. Man ska inte heller bortse från det faktum att många människor finner auktoritära ideologier tilltalande. Historiken och debattören Anne Applebaum diskuterar i sin bok ”Twilight of Democracy” varför vissa människor dras till antidemokratiska strömningar och visar på hur svårt det är att förutse vilka som faller i denna fällan.

Den nye presidenten Joe Biden och hans regering har enorma utmaningar att se fram emot. En pandemi som är bortom kontroll, vaccinering som går alltför långsamt, en ekonomi som är långt ifrån full sysselsättning och enorma ekonomiska och sociala klyftor. Dessutom måste han utkräva ansvar för vad som hände på Kapitolium förra veckan utan att förvärra den redan mycket starka politiska splittringen av landet. Det är en svår balansgång och han kommer säkert att kritiseras starkt oavsett vad han gör. Men det är oerhört viktigt att de som är ansvariga blir straffade. Det går inte att inleda någon försoning utan att utkräva ansvar. Republikanernas vädjan om att inte fokusera på straff utan se framåt låter väldigt ihåligt när man tänker på att de alltid understött Trumps politik som aldrig gjorde något som helst försök att ena nationen. Den amerikanska demokratin har tidigare överlevt hot, både interna och externa, under sin drygt tvåhundraåriga historia. Men dagens situation är mycket allvarlig. I skrivande stund finns det tecken på att det politiska våldet kommer att fortsätta. Utvecklingen av den amerikanska demokratin kommer till stor del att bestämmas av huruvida det republikanska partiet kan ändra riktning och helhjärtat understödja grundläggande demokratiska principer och spelregler. Utgången är oviss.

Tohmas Karlsson

HTML Snippets Powered By : XYZScripts.com