INSÄNDARE. En solig vårdag tog jag mig en promenad och passerade en hage med ungtjurar och kvigkalvar. De förra gjorde utfall mot varandra, knuffades och stångades medan de senare mera fridsamt ägnade sig åt bete och social samvaro.

Jag vandrade vidare och tog en genväg över en skolgård. Det var rast och glada skolbarn njöt av vårsolen. Pojkarna tävlade, bråkade och slogs medan flickorna mera stillsamt hoppade rep, sjöng Skära, skära havre och spann intriger.

Förundrad noterade jag att varken #metoo- rörelsen eller övrig extremfeminism på allvar vunnit insteg hos kalvarna eller skolbarnen. Alla omskolningskurser jag påtvingats och genomlidit, hindrade inte förbjudna tankar att tränga sig på:  

Jag hade så svårt att blunda för de könsrelaterade likheterna mellan kalvarna å ena sidan och skolbarnen å den andra.

 All feministisk och statsunderstödd ortodoxi fastslår och stadgar förvisso, att inga som helst biologiska skillnader finns mellan könen eller i varje fall inte bör tolereras.

 Ändå vacklade jag i min tro på dogmerna i den förhärskande, officiella katekesen. Men jag insåg fuller väl, att det var ett djävulens bländverk, som ville locka mig ut i irrläror och vantro. Mitt beslut var fattat:

Ytterligare omskolningskurser måste till.

Per L Christensen