INSÄNDARE. Vi behöver alla praktiska verktyg för att möta vardagliga problem. Filosofin tillhandahåller dessa verktyg och har så alltid gjort. I Platons staten tar Sokrates i samtal med sina vänner upp viktiga allmänmänskliga frågor, den rättrådiga människan och i förlängningen den rättrådiga staten. Tar du del av Sokrates och hans samtal med sina vänner kan dina ögon öppnas för möjligheter du inte trodde du hade. För mig och säkert också dig är det viktigt att försöka bemästra de centrala livsfrågorna. Det kan gälla att handskas med kärleksrelationer, att leva rättrådigt, att bryta upp och slå in på en ny bana, att finna någon slags mening i livet också i den del av livet vi kallar åldrandet och att med förtröstan nalkas det vi kallar döden. En filosof i vår tid har sagt: ”Det krävs inga akademiska kvalifikationer för att bedriva ett filosofiskt resonemang, endast en beredvillighet att nalkas ämnet med intellektuell nyfikenhet ”.

I många skeenden i livet där vi står inför svårigheter kan det filosofiska samtalet, eller om du så vill det pågående vardagliga samtalet mellan dig och andra, vara till stor hjälp. Tid för detta samtal måste vi ta oss! Vi behöver dialog för att slippa diagnos. Detta har också uttryckts i titeln på en bok värd att ta del av. Titeln lyder ”Platon inte Prozac”. Nu uppmärksammar undertecknad en svag rörelse i hängbjörken utanför mitt fönster. Himlen lyser blå och en vacker sensommardag i naturen lockar. Jag lämnar därför för tillfället Platon och avslutar med Konfucius ord: ”Vid femton ägnade jag all min kraft åt studierna. Vid trettio hade jag placerat mina fötter stadigt på marken. Vid fyrtio lät jag mig inte längre rubbas av motgångar. Vid femtio hade jag kommit till insikt om Himlens vilja. Vid sextio hörde jag dess milda stämma. Vid sjuttio hade jag lärt mig lyssna till mitt eget hjärtas bud; ty vi det laget önskade jag mig inte längre någonting som stred mot vad som var rätt och riktigt”.

Ronny Larsson i Kvistalånga