Känner ni igen resonemanget? Hur många gånger har vi hört just de orden?

Överdrivet, ja visst – åtminstone till en viss del, men trots det har det länge varit en uppfattning hos de allra flesta läsare. Oavsett vilken tidning man läser. Förmodligen en uppfattning som är mer utbredd i Sverige än i många andra länder. Det här ska man så klart se som ett gott betyg till den svenska journalistkåren. Dessutom tyder det på att läsarna har ett, åtminstone hyfsat, förtroende för sin tidning.

Tyvärr har glorian hamnat en aning på sned efter den turbulens som drog igång i Hässleholm för lite drygt ett år sedan. Allt fler ifrågasätter nu sanningshalten i det som läses.

Jo, jag vet. Det är som en stilla krusning på vattnet i jämförelse med händelserna i Paris och attacken på satirtidningen Charlie Hebdo. För att inte tala om den förföljelse, som sker i en rad totalitära stater, av journalister som vågar ifrågasätta den officiella ”sanningen”. Men i skuggan av allt detta är det ändå ytterst allvarligt enbart med blotta misstanken om att obekväma journalister sätts på undantag när de råkar gräva lite för djupt i den kommunala dynghögen.
Lägg märke till att jag inte använde ordet ”tystas”. Med avsikt. För med nya nättidningen Frilagt visar Berit Önell att det inte är så enkelt att få tyst på en grävande journalist. Så de avslöjanden hon inte får göra i papperstidningen kommer ändå att nå ut via nätet.

Varför är detta då så viktigt?

Svaret är egentligen ganska enkelt. En fri och oberoende press som utan inblandning från makthavarna kan granska alla beslut, och som ibland måste tillåtas vara lite obekväm, är en av de viktigaste grundstenarna i en demokrati. Självklart gäller detta även på lokal nivå där bevakningen aldrig får tillåtas att enbart vara ”positiv för kommunen”, där den lokala pressen aldrig får uppfattas som ett reklamblad för makthavarna.

Kommuninvånarna har en odiskutabel rätt att få veta vad som händer bakom kulisserna. Därför behövs nättidningen Frilagt

För utan grävande journalister ingen pressfrihet. Utan pressfrihet ingen demokrati.

Gert Jacobsson