Kommunalråden överskred sina befogenheter när de i vintras gick in på socialnämndens ansvarsområde och beslöt att låta de tidigare valstugorna bli tillfälliga bostäder åt EU-migranter i Hässleholm. Det framgår av förvaltningsrättens dom.
Tre moderata kommunfullmäktigeledamöter, Lars Johnsson, Richard Bernsheim och Kenny Hansson, överklagade beslutet.
Enligt domstolen var det socialnämndens uppgift att bedöma och besluta om EU-migranternas behov av tillfälliga bostäder på grund av nöd. Varken kommunstyrelsen eller kommunstyrelsens arbetsutskott hade fått delegation att besluta om sådant. Domstolen har inte heller förståelse för kommunens uppgifter om säkerhetsaspekter.
– Det var en väntat dom, säger Lars Johnsson som är advokat till yrket.
Han är nöjd med den markering som domen innebär.
– Det är bra att det blir tydligt att socialnämnden ska hantera sådant, det ska vara rättssäkert och likabehandling utifrån lagen, säger han.
Han ifrågasätter också det lämpliga i att låta människor bo i friggebodar på ett industriområde mitt i vintern.
– Sådana bostäder brukar inte erbjudas ens till hemlösa, konstaterar han.
Han tycker att det överlag är viktigt att kommunens facknämnder får sköta sitt.
– Det är därför vi har dem och då blir det bättre beslut. Kommunstyrelsen kan inte heller greppa allt, de får en orimlig arbetsbörda om de ska göra det, säger Lars Johnsson.
Kommunstyrelsens ordförande Lena Wallentheim (S) har en annan syn på saken.
– Vi diskuterade detta och var eniga i en arbetsgrupp med kommunstyrelsens arbetsutskott, socialnämndens och tekniska nämndens presidium och förvaltningschefer samt räddningschefen, förklarar hon.
Gruppen tillsattes på grund av en situation som hon menar uppfattades som en säkerhetsrisk.
– Vi diskuterade även med polismyndigheten om möjligheten att avhysa migranterna när de bosatt sig vid Vankivavägen. Men det skulle ta lång tid och det var under vinterhalvåret. När vi dessutom fick information om stenkastning mot lägret och att en kvinna var höggravid valde vi att skynda på, säger Lena Wallentheim.
Hon berättar att hon själv kände att hon måste agera.
– Jag kunde inte bara sitta och inte göra något, säger hon.
Men varför kunde inte socialnämnden besluta?
– De ansåg inte att de hade stöd i sin lagstiftning och eftersom det handlade om en säkerhetsfråga borde det beslutas på högre nivå, säger Lena Wallentheim.
Hon konstaterar nu att det blev fel.
– Domen säger att vi agerade fel. Det får vi ta till oss inför framtiden, situationen kan ju uppstå igen. Innan dess får vi diskutera hur vi ska hantera det och på vilken nivå beslut ska fattas. Kanske får vi ändra delegationsordningen, säger hon.
Krisledning ligger redan på kommunstyrelsen, men någon kris av det slaget var det inte frågan om. Det handlade inte heller om att socialnämnden inte hade pengar till ändamålet.
– Nu måste vi sätta oss ner och göra en omvärldsanalys. Vi är inte den enda kommunen i den här situationen. Vi får titta på hur andra gör och även vad statens utredare i frågan kommer fram till, säger Lena Wallentheim.
Berit Önell
