Skator envisades med att bygga bo under takskägget med stöd av stagen till tv-antennen. De hade inte sökt bygglov, så jag surnade till och rev ner deras bygge ett flertal gånger. Till sist satte jag dit hönsnät för att få stopp på svartbygget.
Tänk att det ska vara så svårt att få skatorna att förstå att de inte ska bygga där, tänkte jag. I nästa sekund slog det mig att tunnelbygget genom Hallandsåsen bevisar att vi människor inte är ett dyft bättre.
Geologerna sa till politikerna att det inte var någon bra idé att bygga en tunnel genom Hallandsåsen, men beslutsfattarna lyssnade inte. Dåvarande kommunikationsministern Ines Uusman menade att kan man flyga till månen så ska det väl vara möjligt att bygga en tunnel. Det gick prestige i projektet och därför lät man bygget fortsätta, trots giftskandalen med tätningsmassan Rhoca-Gil och alla spräckta kalkyler. Ett bygge som skulle tagit fem år tog 21. Kostnaderna blev tolv gånger större än beräknat, notan slutade på 10,5 miljarder. Tidsvinsten för resenärerna är tio minuter.
Det satsas pengar på tågtrafik, och det är inget fel i det. Botniabanan är en annan investering för framtiden som har kostat 16,8 miljarder. Men trots satsningarna är SJ:s kunder långt ifrån nöjda. Irritationen bland tågresenärerna växer på grund av ständiga förseningar och inställda tåg. Orsaken till problemen sägs vara bristande underhåll. Sprickor i rälsen och nedrivna kontaktledningar behöver åtgärdas, men vi får höra att det saknas pengar. Detta trots att vi som nyttjar kollektivtrafiken här i Skåne kan intyga att det ofta är trångt på tågen. Samtidigt aviserar SJ att de vill plocka bort en del av nattågen till Norrland eftersom trafiken inte är lönsam ur företagsekonomisk synvinkel.
Trots uppenbara behov att satsa på järnvägstrafiken kallar SJ till en bolagsstämma med syftet att staten ska få plocka ut 1,7 miljarder av bolagets vinst. På lång sikt planerar politikerna dessutom att satsa på höghastighetståg från Stockholm, till Göteborg och Malmö, vilket beräknas kosta 140-170 miljarder kronor. Frågan är nu hur svenska folket ska ha råd med den satsningen, när det fattas pengar till det löpande underhållet av befintligt järnväg, och när SJ inte tycker sig ha råd att köra nattåg till Norrland under hela året?
När jag var barn fanns det ett barnprogram som hette Fablernas värd. Det var ett lärorikt program som helt logiskt leddes av en klok uggla. En berättelse handlade om Haren Moss och Drulle Sköldpadda. Haren var stöddig, lika snabb i fötterna som han var i tanken. Han ville komma snabbt fram och retade sig på den långsamme, men eftertänksamme sköldpaddan. I ett högmodigt försök att imponera på sköldpaddan, bar det sig inte bättre än att haren rusade rakt in i ett träd där han smällde i skallen.
Varför har nutidsmänniskan så förfärligt bråttom? Är det inte viktigare att det blir rätt, än att det går fort? Varför är det inte viktigt med eftertanke, så att det blir rätt från början? Det undrar både jag och min vän Drulle sköldpadda.
Urban Önell
