Under valtider då klarar politiker det mesta – men hur blir det sedan?

Politik är att vilja, sägs det och Stefan Löfven (S) sa bland annat att ”vår politik är att när du är som svagast, då skall samhällets stöd vara som starkast”. Förhoppningsvis är det samma tankegång hos övriga partier också i vår kommun.

Demensvård är inte som annan äldrevård. När ens nära och kära fått beskedet – tror jag de flesta säger till sig själv – jag skall göra allt för att vi skall få fortsätta att vara tillsammans hemma resten av livet, detta utan tanke på att det även minskar kommunens kostnad.

Vi deltog i en fantastisk information, som gavs av minnesenheten vid Hässleholms lasarett, värd allt guld i världen. Under tiden som gått ser man också att allt stämmer in, men… man noterar också vad som sker i kommunen.

Jag har reagerat på att det gjorts ”affärer” med byggande, mörkande mm för oerhört stora pengar (skattemedel). Omsorgen har under dessa år inte fått de budgetmedel de kunnat bevisa att de behöver för att klara beslutad verksamhet.  Man slutar aldrig att förvånas, beslut tas nu om att fortsätta att bygga ut trots att det fortfarande finns outnyttjade lokaler i övriga hus, exempelvis som på Norra Station.

Vi får allt fler bevis på att samhället helt tappat kontrollen över både kostnader o kvalitet när det gäller boende för ensamkommande barn och ungdomar. Vi talar om helt groteska kostnader och ofattbar brist på kvalitetskontroll.

Penningskruven har hela tiden dragits åt, men hör och häpna, trots detta har kommunens budget årligen klarats av.

Nu har de som under massor av år betalt in skatt och som nu är svagast och inte själva kan svara för hur de känner det, verkligen drabbats av nedskärningar. Vi som finns i närheten, vi som också vill hjälpa till, får som pensionär betala högre skatt än de som jobbar, flera av oss försöker ha våra nära och kära hemma, vilket gör det billigare för kommunen – nu skall vi drabbas ytterligare här i Hässleholm.

Jag läste om demensboendet Kärråkra och deras Demenscentrum i Eslövs kommun som får kritik för av inspektionen för vård- och omsorg. Där saknar personalen utbildning i demensvård och bemanningen är för dålig. Där har man inte förstått att demensvård inte är som vanlig äldrevård. Det är en tråkig sanning att det är svårt att göra det helt bekvämt för demenssjuka. De kanske inte förstår var de befinner sig, eller ens vet vem de är. Att det väcker ångest är inte konstigt, inte heller att äldre med demens kan bli aggressiva. Personalen bör därför vara utbildad i hur demens tar sig uttryck och hur man kan försvara sig mot våld utan att göra den äldre illa i processen. Då undviks också situationer som kan ge anhöriga intrycket av att den äldre behandlas illa.

Vid informationen som gavs i omsorgsnämnden 2016-01-26 (diarienummer 2015/598040 i protokollet) ställer jag mig frågan om förslaget om flyttning av Solhagas dagverksamhet informerades på rätt sätt och därmed blev det bästa för de dementa. Fick alla information om följande:

1. Den sjuke är oerhört känslig för förändringar i miljön.
2. Det enda sättet till vård för alla demenssjuka (det finns inga piller att ta till) är att de får vara kvar i invand miljö, att leva sina vanliga rutiner och få vara tillsammans med personer de känner.
3. Återkommande dagsschema ger stöd till den sjuke som tillsammans med sin vårdare gör det hen är van vid och fortfarande behärskar.
4. Personer med demenssjukdomar är i behov av en glädjefull, stimulerande och oförändrad miljö.
5. I kommunen har förslag lagts fram att det skall inrättas en central dagverksamhet i centrala Hässleholm.
6. Fast anställd personal med rätt utbildning är kärnan i demensvården.
7. Att arbeta inom demensvården kräver också känslomässig inlevelse och fantasi.
8. Oftast är det inte enbart den sjuke som drabbas utan även i stor omfattning de anhöriga.
9. Sist men inte minst är förutsättningar för god och meningsfull demensvård kunskaper om sjukdomen, bemötande och att förstå närmiljöns betydelse för den sjuke.

Har detta informerats politikerna i omsorgsnämnden samt inom övriga partigrupper?

I Solhagas dagverksamhet i Hässleholm finns alla erforderliga kunskaper bland annat genom silviasystrar som är specialutbildade för vård av demenssjuka. Solhaga dagverksamhet ligger centralt och är tillgänglig för alla. Jag har svårt att tro att informationen kommit de ansvariga politikerna till del och att de verkligen tänkt efter och satt sig in i de sjukas och anhörigas situation före det beslut som fattades om att rycka upp de sjuka ur deras invanda miljö!

Jag har härmed inte sagt att det skulle vara något fel på Lyckåsas verksamhet utan hänvisar till ovanstående punkter.

I Hässleholm kan man läsa om politiska uttalande under veckor när det gäller musikpaviljongen – var läser man om politiker och förvaltningschefer som uttalar sig och kämpar för den demenssjuke? Här verkar det vara mer av sättet ”packa ihop dom, skicka iväg dom till annan ort, öka kostnaderna för de där hemma som tar hand om sin nära och kära – de kanske håller truten – så blir allt billigare.

Jag efterlyser en beräkning av kostnadsbesparingen för nedläggningen av Solhaga.

Nog trodde jag att våra nära och kära i Hässleholms kommun var de som först skulle få det hyfsat, när det görs uttalande som att ”när du är som svagast, då skall samhällets stöd vara som starkast”.

Det skall bli intressant att höra hur många av våra politiker som står upp för ett sådant uttalande vid kommande kommunfullmäktige.

Jag tror inte att någon av våra politiker tycker att vi som sköter våra nära och kära i hemmet skall ge upp och begära att det ordnas ett äldreboende i stället.

Eje Johansson
Skattebetalare och anhörig