I lokaltidningen Norra Skåne kunde vi för en tid sedan ta del av en anonym insändare.
Där sägs om tre namngivna väl kända debattörer, citat:
”Tre herrar som ständigt återkommer med kritik om än det ena än det andra, utan någon som helst vilja eller ambition att ta sitt samhällsansvar. Om man som ni anser att man har alla lösningar och enkla svar på allting och inte är beredda att bidra med denna sin kunskap är man inte bara patetisk, man är ett hot mot den demokrati man satt i system att baktala och undergräva i insändare efter insändare!” Slut på citat.
Den här typen av vettlösa omdömen riktade mot enskilda namngivna personer väcker allvarliga frågor. För den som har sinne för humor dyker frågan upp om möjligtvis namngivna personer också skulle ägna sig åt subversiv (omstörtande) verksamhet!
Som undertecknad ser det har här den ansvarige utgivaren, insändarredaktören och tillika chefredaktören Mimmi Karlsson Bernfalk ett oavvisligt ansvar när hon publicerar den här typen av insändare. Detta särskilt som insändarskribenten gömmer sig i anonymitetens illaluktande dimmoln.
Undertecknad har sedan flera år tillbaka medverkat på insändarsidan. Tyckande och åsikter har stöttats upp av omfattande faktaunderlag. Detta har i någon mån bidragit till att kostsamma politiska misstag i någon mån kunnat rättas till.
Pressade politiker och andra har under alla dessa år varit oförhindrade att bemöta undertecknad i dennes kritik av diverse mindre trevliga företeelser i samhället. I synnerhet våra politiker tycks av olika dunkla skäl inte tagit denna möjlighet tillvara.
Vem denne eller dessa än må vara som citeras ovan kan vi spekulera om. Det däremot många av oss säkert kan instämma i är att dylika anklagelser på intet sätt gynnar demokratin eller om ni så vill det demokratiska ”samtal” som äger rum på våra insändarsidor. Detta ”samtal” sker dessbättre mestadels mellan ansvarskännande skribenter under ordnade former.
Anledning finns att ta del av Henry David Thoreaus tankar:
– Det kommer aldrig att finnas en verkligt fri och upplyst stat förrän staten börjar att igenkänna individen som en högre och oberoende kraft …”

Ronny Larsson i Kvistalånga