Tack för förtroendet! Det var försäljarens ord när jag köpte en ny diskmaskin. Jag hade nämligen avslöjat att en anledning till att vi handlade i just den butiken, var att jag upplevde personalen där som mest kunnig och förtroendeingivande.

I hemtjänsten, där jag arbetar, är det här med förtroende av helt avgörande betydelse. Vi arbetar ju så nära människorna. Vi vårdar deras sår, levererar mat, överlämnar läkemedel, ger insulin, tvättar, städar och så vidare. Det låter de flesta av våra ”kunder” bara kunniga och förtroendeingivande människor göra.

Våra relationer med vårdtagarna är i regel mycket goda. Jag får dagligen så mycket tillbaka i arbetet som undersköterska, när jag gör mitt bästa för att möta mina vårdtagare med respekt och värme. Den uppskattning jag möter uppväger till stora delar att vi inom vården arbetar i ett låglöneyrke, att vi ofta tvingas arbeta på obekväma arbetstider och under stress. Jag trivs verkligen med mitt jobb, och får ofta skratta och ha det trivsamt tillsammans med mina vårdtagare. Men det händer också att jag får trösta och uppmuntra, när de är tyngda av bekymmer.

Visst förekommer det att vårdtagare inte är fullt ut nöjda med vår service. Det ska jag inte sticka under stol med. Varje vårdtagare har sina speciella behov och personliga önskemål. I synnerhet när nya vårdtagare kommer till, tar det lite tid innan vi lärt känna varandra och de omständigheter som gäller i mötet oss emellan. Därför kan det ibland inträffa att vi inte lyckas hundraprocentigt med att möta alla önskemål, till exempel att vi ska komma en exakt tid. Personalen kan till exempel bli försenade på grund av en tillfällig topp i arbetsbelastningen. Om det uppstår gnissel gör vi vårt bästa för att lyssna och lära av eventuella misstag, efter bästa förmåga.

I varuhusen där jag handlar har jag ibland mötts av en skylt där det står: ”Ursäkta röran – vi bygger om”. Lite tillspetsat: I hemtjänsten befinner vi oss i ständig förändring. Inte så att vi inte planerar vårt arbete så att vi inte vet vad vi ska göra. Jo, planering lägger vi mycket tid på. Det är bara det att planeringen ständigt måste omprövas.

Nya vårdtagare kommer till, andra går över till andra vårdformer. Någon i personalen insjuknar hastigt. Ingen vikarie går att få tag i, trots att telefonen går varm. Går det att lösa problemet inom arbetslaget, genom att vi tar någon vårdtagare extra per personal, och inte fullt ut kan ta ut våra raster den dagen? Ett annat scenario är att någon av våra brukare har ramlat och brutit lårbenshalsen. Två ur personalen är hos henne tills ambulansen kommer. Det innebär att undersköterskorna inte kan åka vidare till andra vårdtagare som väntar på att få hjälp.

Det finns många trotjänare i hemvården som jag beundrar för att de år ut och år in går till jobbet och möter denna ”saliga röra” med gott humör. Även de semestervikarier som jag haft förmånen att jobba med i sommar måste jag berömma för deras tålamod och den flexibilitet de visat, som de facto krävs i vårt yrke.

Till sist vill jag tacka de vårdtagare som jag själv möter i mitt dagliga arbete. De flesta av er är helt underbara. Det är en förmån att få stå till er tjänst. Tack för ert förtroende!

Urban Önell

Se även en tidigare krönika i ämnet:
https://www.frilagt.se/2015/08/09/nyttig-praktik-hos-hemliga-armen/