I

Plogen skär djupt i åkerns hud.

Den svarta jorden uppenbaras och

den gula stubben efter säden döljs.

Åkern förvandlas av plogens vassa skär

till en fruktbar grogrund för sådden.

För i mötet mellan svart och gult

ligger det nya livets möjligheter.

Bonden känner växandets mysterium

och gör det möjligt.

                      II

När harvningen var över,

låg jorden som en räfflad skulptur

i mjuka, rundade kullar.

Det åldriga landskapet hade föryngrats.

Rågvetet skulle komma i jorden

till jubel av bevingade skaror.

                    III

Redan i andra oktoberveckan

var sådden född och visade brodd.

Solen sken som en lycklig gudmor

I brittsommarvärmen.

Ingegerd Visser 2016