Kommunledningen fick inte med sig en enda fullmäktigeledamot från oppositionen i att köpa den förfallna fastigheten bakom Netto, Hässleholm 88:30, för 14,3 miljoner kronor. Fullmäktige godkände inte priset utifrån värderingarna som visat ett betydligt lägre värde, först 6,2 miljoner kronor och sedan 10 miljoner kronor. En ny värdering ska nu göras av annan värderare, enligt kravet i återremissen som oppositionsrådet Pär Palmgren (M) föreslog.  

Oppositionspartierna var mycket kritiska till hanteringen av affären. En del såg ingen som helst anledning till att kommunen skulle köpa en sådan fastighet, omöjlig att bebygga med bostäder på grund av närheten till järnvägen, i riskzonen för att bli exproprierad av staten för höghastighetsjärnvägen och dessutom förorenad. Andra tyckte att det var bra om kommunen kunde köpa fastigheter i stadsdelen Norden, men inte till det priset.

– Det är en nyckelfastighet för området. Den kommer att fungera som en skärm mot järnvägen. Om vi har rådighet över den kan det ha stor betydelse för hur området kan utvecklas, deklarerade kommunalrådet Mats Sturesson (C ).

Han ville se kontor och andra verksamhetslokaler som tål högre bullerbelastning än bostäder. Tidigare har kommunstyrelsens ordförande Lena Wallentheim (S) också sagt att det kan bli aktuellt med ett parkeringsgarage på fastigheten.

Sturesson hävdade i fullmäktige att priset inte alls var orimligt eftersom det per kvadratmeter stannar på 1 250 kronor.

– Skillnaden mellan köpeskilling och värdering är att värderingen tar fasta på befintligt värde medan köpeskillingen också innebär ett förväntansvärde, sa han.

Värderingshandlingarna räknar dock just med ett förväntat högre värde på fastigheten i framtiden.

– Värdet förutsätter användning av tomten för centrumnära exploatering, skriver värderaren den 29 augusti 2016.

Så motiverar alltså värderaren, som för två år sedan bedömde värdet till 6,2 miljoner kronor på tio års sikt, att värdet plötsligt stigit till tio miljoner, dagen före kommunstyrelsens sammanträde.

14,3 miljoner är dock fortfarande ett mer än 40 procent högre pris än den högsta värderingen.

– För att få en något mer nyanserad bild vill vi ha en värdering till av en annan värderare. Om kommunen betalar ett för högt pris ger det följdverkningar i form av höga fastighetspriser i området i fortsättningen, sa Pär Palmgren.

Han fick stöd av bland andra Karl-Gustav Boo (L).

– Det har varit särdeles för många överpriser i kommunens fastighetsköp det senaste året, sa han.

Björn Widmark (FV) vände sig särskilt till radio- och tv-lyssnarna ”som ska betala kalaset”.

– Jag förstår inte hur kommunen fungerar som förhandlare. Förväntansvärde? Vem har gett det värdet? Det är kommunen som skapar förväntningar genom att beskriva fastigheten som en nyckelfastighet, förklarade han.

Han hade annars inget emot en ny stadsdel.

– Men det är kommunen som styr genom sin detaljplan. Här låter det som om vi måste köpa fastigheter för att kunna styra och vi kan slanta upp hur mycket som helst. Var ska pengarna tas ifrån? Att man inte kan förstå att vi måste prioritera. Avslag, avslag, avslag, rasade han.

Mats Sturesson bemötte genom att tala om vikten av bullerskydd för bostadsbyggande och att centrum måste utvecklas så att fler flyttar hit, skattekraften breddas och kommunen kan föras framåt.

Björn Widmark undrade om kommunledningen handlade i fastighetsägarens intresse.

Douglas Roth (M) blev också upprörd och uppmanade kommunledningen att besinna sig.

– I omsorgsnämnden ska det vändas på varje sten och arbetsgrupper ska tillsättas. Men när vi då har möjlighet at spara pengar som här så ska vi inte göra det. Att köpa en fastighet för

40 procent mer än värderingen – vem gör det? Är det god ekonomi? Det är väl ingen annan som vill köpa det här området, så nära järnvägen, sa han och tyckte att privata fastighetsägare lika gärna kunde äga marken.

Dolores Öhman (MP) försvarade affären.

– Jag har förtroende för tjänstemännen i kommunen och  förhandlingarna har pågått i flera år. Det som köparen och säljaren är överens om är marknadspriset, hävdade hon.

Det fick Björn Widmark att reagera ännu kraftigare.

– Ni har kommit överens? Varför sitter vi då här? Jag blir förbannad, förlåt uttrycket. Jag känner inte köparen, men det här luktar. Varför denna brådska? Behöver han pengar?

Lena Wallentheim replikerade att det finns stora anslag i exploateringsbudgeten, just för att kommunen ska kunna gå in och köpa fastigheter i kvarteret Norden.

– Som kommun måste vi ibland dra på oss ledartröjan för att skapa utveckling. Om vi får mer inflyttning och får behålla de invånare vi har så skapar vi också bättre utrymme för omsorg och skola, förklarade hon.

– Jag hoppas att vi alla tror på Hässleholms som knutpunkt, sa hon också.

Pär Palmgren ansåg det viktigt att kommunen kommer över åtminstone en del av fastigheterna i stadsdelen Norden.

SD:s Johan Kronqvist, som nyligen aviserat att han skulle lämna sina politiska uppdrag men kommit tillbaka igen, höll inte med om det.

– För mig ser den här affären totalt onödig ut, sa han och påpekade att eventuell expropriation för höghastighetstågen är en statlig angelägenhet, inte kommunal.

Douglas Roth var ännu hårdare i sin dom.

– Det här är dårskap som det är för magstarkt att komma till kommunfullmäktige med, sa han.

Voteringen slutade 31 – 30.

Berit Önell