Seden att skaka hand har hamnat i strålkastarljuset med anledning av miljöpartisten Yasri Khans vägran att ta en kvinna i hand. Det finns emellertid också en rad icke-religiösa, tungt vägande skäl att avskaffa detta obsoleta och idiotiska hälsningssätt, vilket torde belysas av följande episod ur verkligheten:

Oh, vilken lisa att se en brunaktig smörja av svett, fett, hudrester och allsköns smuts frigöras och sakta leta sig ned i mörka ränder längs handfatets insida. Jag sköljer omsorgsfullt händerna, torkar av dem och dörrhandtag med en pappershanduk och stiger uppfräschad och glad i hågen ut bland kollegerna:

Då kommer Gud hjälpe mig en djävul till med framsträckt hand!

Jag kommer inte undan – uppgivet tvingas jag greppa den bakteriebemängda näven.  Et voilà, tillbaka på ruta ett! Den för folkhälsan fördärvliga seden att skaka hand, har sitt ursprung i forntiden, då man sträckte fram höger hand för att visa att man inte bar vapen. ( Vilket inom parentes sagt, kunde ge vänsterhänta ett lömskt övertag) Det hälsovådliga i det smått perversa handskakandet förvärras av en idiotisk umgängesregel som manar till maximal, hudnära bakterieexponering:  Handsken av när du hälsar!

Handskakarritualen bör ofördröjligen bytas ut mot följande sunda ceremoni av orientaliskt ursprung: Med armar och händer överlappande varandra i midjehöjd, ler du vänligt och bugar lätt. Värdigt, hövligt och kliniskt oantastligt.

Medborgare, jag föreslår härmed att en ANTI-HANDSKAKARFÖRENING bildas, som kraftfullt verkar för ett avskaffande av en lika otidsenlig som ohygienisk sedvänja och introduktion av ovan beskrivna hälsningsform! Jag åtar mig ordförandeskapet förutsatt att hedersuppdraget kopplas till ett saftigt arvode i kommunalpolitikerklass.

Per L Christensen, författare