I den numera polska byn Potempa trängde natten till den 10 augusti 1932 fem uniformerade nationalsocialister in i den unge gruvarbetaren och vänstersympatisören Konrad Pietzuchs lägenhet och mördade honom brutalt.

Det trånga utrymmet medgav inte tillhyggen som basebollträn eller järnrör, utan de fem nazisterna fick nöja sig med att med järnskodda militärstövlar sparka ihjäl sin politiske motståndare i hans moders åsyn.

Det barbariska mordet väckte med rätta oerhört uppseende och indignation; det inträffade i ett ytterst känsligt och oklart politiskt läge:

Den i varje fall till namnet demokratiska Weimarrepubliken befann sig i skälvande dödsryckningar och det nationalsocialistiska partiet (oftast förkortat till ” nazistiska…”) försökte göra sig skenbart rumsrent för att dess ledare Adolf Hitler skulle kunna godkännas som framtida Rikskansler av ledande högerpolitiker som presidenten Paul von Hindenburg och Frans von Papen.

Dessa tvekade ännu att samarbeta och hamna i dåligt sällskap med ett parti som använde grovt gatuvåld och mord som politisk metod.

Förkortningen NSDAP betyder på svenska ” Det  nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet; visst ger det anledning till reflexion och kanske ett leende, att  den dåvarande tyska ultrahögern utgav sig för att vara ett arbetarparti?

Om begreppet Historia finns många klassiska yttranden –  ett är att den aldrig upprepar sig. Det må vara sant, men nog kan den uppträda i en skepnad, som är förvillande lik olika föregångare.

Per L. Christensen, författare