Herrar John Bruun(L) och Mikael Koenen(L) har i dagarna uttalat sig på insändarsidan i NSK.
Dessa herrar upprepar, som många politiker, med dårars envishet att samverkan eller regelrätt samarbete med SD är uteslutet. Efter att detta sagts tycks energin vara slut.
Det talas i svepande ordalag på politikers vis om stabilare styre, utökad samsyn och öppenhet mellan alla blocken. Vilka ”alla blocken” kan kan utgöra finns säkert en och annan läsare som undrar över. I den representativa demokrati som Sverige sägs vara finns anledning att försöka knyta an till vad som rör sig i folkdjupet bland gräsrötter och väljare!
Liberalerna framhåller att man vill återskapa det politiska förtroendet i Hässleholms kommun. Detta arbete kan synas lovvärt men när det tydligen ska ske i nära ett samarbete benämnt ”alliansen” hopar sig frågetecknen.
Ska vi åter få se för medborgare och skattebetalare förödande ”affärer” med byggherrar och andra? Ska vi åter få se kommunalråd nesligen lämna sina uppdrag mitt under pågående mandatperiod?
Ett raserat förtroende kan möjligtvis byggas upp på nytt men kräver måhända först en stor portion självrannsakan vilken hitintills lyst med sin frånvaro.
För oss väljare och gräsrötter uppstår nu den intressanta frågan på vilket sätt Folkets Väl tänker sig att samarbeta med ”alliansen”. Det under tidigare mandatperiod villkorslösa samarbetet visade sig vara föga fruktbart. Detta för att uttrycka sig milt.
Kommer SD villkorslöst att stödja ”den nya alliansen”?
Ja, frågorna hopar sig. Det vi med säkert lär få om en ny allians ser dagen är en ”huggsexa” om välarvoderade politiska poster. I denna dans kring guldkalven vill säkert bland andra också Kristdemokraterna och Moderater ha ett ord med i laget. I den ”dansen” skiljer sig för övrigt inte de politiska blocken åt.
Låt oss till sist med Ralph Waldo Emersons ord söka vardagens stillhet:
– Jag älskar det vanliga, jag utforskar det välbekanta, jag sitter förväntansfull vid foten av det låga. Ge mig blott kunskap om denna dag, så överlåter jag forntiden och framtiden åt er. Vad är det vi verkligen vill ha besked om? Mjölet i tunnan, mjölken i kannan, sången på gatan, båten som kommer? –

Ronny Larsson i Kvistalånga