Never Mind är Hässleholmsbandet som fått nytt liv. Bandet lades ner på 90-talet, men gjorde comeback för några år sedan. Det var en satsning som gav blodad tand. I år släpper de nya låtar och lirar med förnyad energi. I fredags var det dags för spelning på hemmaplan.

Röken ligger tät över Markans scen, medan publiken droppar in i lokalen. Inträdet är en blygsam tjuga. Förutom bakgrundsmusik råder en talande tystnad. Alla väntar på att kvällens artister ska äntra scenen.

Plötsligt träder bandmedlemmarna fram ur dimman. Dock inte som mer än tre siluetter, som hela kvällen rör sig energiskt på scenen. Effektivt river de av den ena låten efter den andra. Ingen tid ödslas på presentation och mellansnack, utan gitarrerna och sången får tala, uppbackade av en trummaskin.

Publiken är inte stor, det är någonstans mellan 30 och 40 personer som sökt sig hit i kväll. Lokalerna rymmer betydligt fler, men funkar utmärkt även för kvällens mindre format. Det finns en närhet mellan publik och artister som känns tilltalande. Det är nära till bardisken, om någon blir sugen på något ätbart, godis, läsk eller en kopp kaffe.

Vem är det som sökt sig hit för att lyssna på Never Minds musik? Medelålders varvas med ungdomar – som inte var påtänkta när Never Mind för första gången hoppade upp på scen. En del lyssnare har minnen från förr, andra är kanske mest nyfikna? Vissa hör antagligen bandet för första gången.

I kväll släpper bandet sin nya Ep, Palace of Sin. Tidigare i år släpptes en Cd, Do You Remember Me at All? Efter konserten går det att köpa med sig en skiva, för dem som föredrar gammelmedia framför att lyssna via nätet. Är det inte något visst med att gå hem efter en spelning med en skiva som artisterna själva har signerat? Frilagts reporter valde New Dawn Fades från 1990, den enda av bandets plattor som finns på vinyl.

– Vi är inne på sista lådan nu, säger Anders J-son, sångare och gitarrist. Det var 1000 exemplar vi hade från början.

Anders är den ende av de tre nuvarande medlemmarna som var med när bandet bildades 1989. Fram till 1997 var bandet aktivt och hade många spelningar. Luften gick ur när Kristian, en av de ursprungliga medlemmarna, gick bort och lämnade ett stort tomrum efter sig. I mer än tio år låg Never Mind i malpåse. När Anders lärde känna gitarristen Johan Sphinx Lindeen och basisten Niklas Näsström hände något. Tillsammans fann de den kraft som behövdes för att återuppliva bandet.

Journalister som skildrat Never Mind brukar använda benämningen gothrock för att beskriva deras musik. Anders vill inte bejaka den beskrivningen, för fullt så enkelt är det inte. Influenserna bakom musiken är mer komplicerade än så. Anders står för 99 procent av bandets material, både när det gäller text och musik.

Vad handlar texterna om?

– Låtarna handlar om känslor och berättar olyckliga historier på ett personligt plan, säger han. Allting är jobbigt, men vi fixar det. Det är dystert, men det finns alltid hopp.

Trots att det gått snart 30 år sedan Anders J-son var med och startade bandet, så satsar han, Niklas Näsström och Johan Sphinx Lindeen nu helhjärtat.

– Jag har fullt upp med tre heltider, jobbet, familjen och bandet, säger Anders med ett skratt. Men nu vill vi komma ut och spela så mycket som möjligt. Vi har dessutom ytterligare en skiva på gång.

Text och foto: Urban Önell

Never Minds hemsida:

http://www.never-mind-official.com/