Det var nära att tekniska nämnden stoppade köpet av gården i Tormestorp. Större delen av det skogsskifte på Göingeåsen som kommunen vill komma över för bostadsexploatering ligger nämligen inom 1 000 meter från reningsverket, det så kallade påverkansområdet.

– Där kan vi inte bygga bostäder, säger Ernst Herslow (FV) som fick med sig både den borgerliga alliansen och SD på att avslå köpet.

De rödgröna har majoritet i nämnden, men Per-Åke Purk (V) ville ha återremiss, något som oppositionen också kunde tänka sig. Efter ajournering röstade Purk dock med S, C och MP för ett köp. Nästa fråga blir om länsstyrelsen anser att ett köp är motiverat och beviljar förvärvstillstånd.

Tjänstemännen motiverade köpet enbart med att det skyddsvärda skogsskiftet enligt översiktsplanen från 2007 ingår i ett större utbyggnadsområde för bostäder på Göingeåsen. Exploateringsplanerna väckte starka protester när planen skulle antas, men nu har den aktualiserats igen.

För att komma över de 2,1 hektar det gäller vill kommunen köpa hela gården med boningshus från 1838 och andra byggnader, åkrar, betesmarker och mer skog, totalt 38 hektar, för 4,7 miljoner kronor. Tanken är sedan att sälja merparten vidare.

– Jag tycker att köpet innebär misshushållning med skattemedel, säger Ernst Herslow efter sammanträdet på tisdagen.

Ledamöterna fick handlingarna inför köpet av Tormestorp 9:21 med flera först på måndagseftermiddagen.

– Det är sent, säger Ernst Herslow.

Han anser inte att tjänstemännen lyckades motivera varför kommunen ska köpa marken när den ligger inom 1 000 meter från reningsverket och därmed kommer på kollisionskurs med förslaget till ny fördjupad översiktsplan som snart ska ställas ut. Visserligen har förslaget justerats så att det inte längre lika tydligt förbjuder nya bostadsområden inom 1 000 meter, men intentionen är ändå att begränsa nybyggnation där.

– Reningsverket lägger en blöt filt över det här området. Jag förstår inte vad de håller på med, säger Ernst Herslow och påminner om att både Hässleholms vatten och länsstyrelsen varit tydliga med att 1 000 meter ska gälla.

Han konstaterar att andra delar av fastigheten inte heller är lämpliga för bostadsbyggande, bland annat på grund av närheten till järnvägen. Den del som ingår i utbyggnadsområdet för bostäder omfattar dessutom ett biotopskydd för särskilt skyddsvärd natur där det inte får bedrivas skogsbruk eller någon annan verksamhet som kan skada naturvärdena.

Vid tekniska nämndens sammanträde framkom att det fanns ytterligare en spekulant på gården, om den styckades av.

– Varför inte låta den spekulanten köpa nu, istället för att kommunen köper och sedan säljer vidare? Kommunen har fått kritik för att trissa upp priserna på bostadsrätter, det blir väl samma effekt här. Det känns inte bra alls. Det är tråkigt att kommunen ska behöva förränta de här pengarna, säger Herslow.

Han tycker också att det var märkligt att tekniska nämndens ordförande Arne Dahlström (KD) överhuvudtaget tog upp ärendet på dagordningen när han sedan sällade sig till dem som ville avslå köpet.

– Han hade inte behövt ta upp det på dagordningen.

Per-Åke Purk förklarar sin önskan om återremiss med att det var många frågeställningar som kom upp i diskussionen.

– Mest handlade det om vilken nytta vi kunde ha av marken. Det är kanske inte möjligt att bebygga den norra delen, säger han.

Tjänstemännen ansåg inte att det var någon mening med återremiss.

– Det sa att det inte fanns något att tillägga, antingen köper vi eller inte, berättar Per-Åke Purk.

Under ajourneringen resonerade de rödgröna partierna för sig. Per-Åke Purk försäkrar att det inte var någon partipiska som fick honom att ändra sig.

– Jag förstod att det kanske inte var så dumt ändå. Det är inte fel att kommunen har rådighet över så mycket mark som möjligt. Här ska väl också bli fyrspårig järnväg och vägen kan behöva breddas, säger han.

Men kommunen får väl inte köpa jordbruksmark bara för att den kan vara bra att ha?

– Nej, första tanken var ju bostäder, men det kan bli lite svårt med 1 000 metersavståndet. Jag vet inte vad som gäller, men personligen tycker jag att det handlar mer om rådighet över mark. Det finns nog möjlighet att stycka av vissa bitar för villabebyggelse, säger han.

Han tycker inte att det går att jämföra ett köp av det här slaget med om kommunen bjuder på bostadsrätter.

Per-Åke Purk tycker också att det är bra om kommunen äger naturområden och kan värna om exempelvis strövområden.

Både biotopskyddet på skogsskiftet, med alsumpskog och naturliga källsprång, och ett naturvårdsavtal bakom gården, där det finns betad hagmark med många gamla träd, kom till 2012. Det är två olika slags naturskydd med lite olika innebörd. I tjänsteskrivelsen nämns bara naturvårdsavtal som inte är lika starkt som biotopskydd och har en tidsbegränsning, i detta fall 50 år. Naturvårdsavtalet är en överenskommelse mellan markägaren och Skogsstyrelsen och kan se ut på lite olika sätt.

Madeleine Norström, handläggare på Skogsstyrelsen som arbetade med båda besluten på den aktuella gården, säger att de aldrig kan flyttas på grund av byggplaner.

– Däremot kan man lyckas förstöra ett blött område som detta om det byggs i närheten. Vi får verkligen hoppas att det inte blir så, säger hon.

Hon berättar att det också finns tre så kallade nyckelbiotoper inom eller på gränsen till kommunens utbyggnadsområde. Dessa är ännu inte skyddade, men de är inventerade av Skogsstyrelsen och där finns ett antal skyddsvärda arter.

– Om det blir aktuellt att bebygga krävs samråd med länsstyrelsen på grund av nyckelbiotoperna, säger Madeleine Norström.

Kommunen måste alltså söka förvärvstillstånd hos länsstyrelsen för att få köpa en lantbruksfastighet av en privatperson. Då krävs en motivering, exempelvis att naturområden ska skyddas eller att marken ska exploateras, vilket i så fall ska vara sanktionerat i en översiktsplan eller detaljplan.

Berit Önell