Annika Andersson slutar som omsorgschef i Hässleholm. Efter sex tuffa, men stimulerande, år känner hon sig redo för dubbla personalstyrkan. Den 1 augusti börjar det nya jobbet som Helsingborgs omsorgsdirektör.
– Det är inte alla som tycker att det är roligt att jag ska sluta, men rent personligt är det jättespännande, säger en glad Annika Andersson.
Vad kommer du att sakna mest?
– Alla fantastiska medarbetare och kollegor, svarar hon snabbt.
Känns det som rätt tid för dig att lämna över ledarskapet?
– Ett fjolårsbokslut på 4,4 miljoner plus och med en prognos för i år på 3,1 miljoner i överskott skapar ekonomiskt en arbetsro – och då är det väl läge, svarar Annika Andersson med en motfråga.
De ständiga genomlysningarna på vägen har Annika däremot inte enbart hälsat med glädje. Men idag känner hon att också det jobbet varit nödvändigt och vänts till styrka. Den externa konsult som genomlyst verksamheten menar hon egentligen inte tillförde något; men insatsen var ändå viktig.
– Han sa det vi redan själv hade visat, men förtroendet blir högre när någon utifrån berättar det. Det får en helt annan tyngd, känner Annika med facit.
Hon betonar att det varit ett lagarbete att vända utvecklingen.
– Det har varit sex oerhört intensiva och tuffa år för både förvaltningen och för omsorgsnämnden och vi har blivit genomlysta från alla håll och kanter. Jag är glad och stolt att vi nu tillsammans har skapat ett väldigt stort förtroende för både förvaltning och nämnd, säger hon.
Hon tror inte på att en efterträdare ska hinna rekryteras innan hon själv slutar. Det är många som ska vara delaktiga i en rekrytering och processen ska inte forceras. Möjligen kan en tillfällig person tas in under tiden så att den personen kan få ett bra överlämnande, resonerar hon – och sträcker ut en hand till arbetsgivaren om det skulle visa sig behövas.
– Vill den som tar vid ha min hjälp, så ställer jag upp. Jag är mån om att det arbete jag inlett ska få fortsätta, hälsar Annika.
Det nya arbetet i Helsingborgs stad innebär samma typ av jobb, men i dubbel skala – 1700 medarbetare förvandlas till runt 3000.
Annika Andersson har jobbat i omsorgen i hela sitt arbetsliv och menar att hon står stadigt. Karriären startade under gymnasieåren. Första jobbet var som semestervikarie på ett servicehus i Lönsboda.
– Jag älskade de gamla och tänkte att jag skulle bli sjuksköterska så snabbt som möjligt.
Så blev det aldrig; efter ett år på Milnerskolans vårdinriktade kompletteringskurs ändrade hon sig och gick tillbaka till olika kommunala omsorgsjobb – med start i Osby.
– Jag jobbade som undersköterska, terapibiträde, fritidsledare, vikarieanskaffare, larmmottagare – ja, allt!
Efter några år utbildade hon sig till arbetsterapeut och jobbade med det under 1993 till 2000. Då tog hon klivet upp till ledare. En intern rekrytering hon aldrig ångrat att hon sa ja till.
– Som 30-åring, utan någon som helst chefserfarenhet, blev jag plötsligt chef för mina enhetschefskollegor, det var spännande och roligt, minns Annika Andersson.
2008 tillträdde hon en ny chefsposition i Kristianstad – som småningom ledde till att hon 2012 lockades till Hässleholm av en kollega.
Vad har du för ledstjärnor som ledare?
– Att en chef är prestigelös, kommunikativ, kan skapa engagemang och entusiasmera – för att skapa delaktighet hos medarbetarna. Jag vill vara förutsägbar i den bemärkelsen att alla ska veta vad jag står för, säger Annika och tillägger:
– I tider när det känns tungt och man ska spara är det chefens roll att ge framtidstro åt sina medarbetare.
– Allt vi gör syftar till att vi ska ha en god service och kvalitet i omsorgsverksamheten och de vi finns till för; medborgarna. Mitt jobb är att skapa förutsättningar för det.
En trygg omsorgschef känner sig alltså redo att lämna över jobbet och vill tydligt signalera att det är bäddat för en bra start.
– Vi har bra underlag, bra framtidsplanering och koll på våra kostnader, summerar Annika Andersson, märkbart stolt.
Lotta Persson
