Det finns gott om musslor, även flera skyddsvärda arter, i västra Finjasjön. I östra delen, vid Sjörröd, är däremot bottendöden utbredd och musslorna i princip helt borta. Det visar en nyligen färdig rapport från en inventering i juni i år. En mycket ovanlig alg, kransalgen barklöst sträfse, upptäcktes under arbetet, nära Skyrup – det första fyndet i en insjö i landet sedan 1875.

Carl-Johan Månsson, Hushållningssällskapets fiskerikonsulent och biolog som utfört inventeringen, varnar för att bottendöden kan sprida sig om inte åtgärder vidtas.

Massdöd av musslor har tidigare inträffat och just nu syns tusentals döda musslor i vattnet nära stranden vid Solhem i södra delen av sjön.

– Det är säkert syrebrist när de dör många på en gång, säger Carl-Johan Månsson.

Uppgifter om att musslorna i Finjasjön minskat starkt och massförekomster av döda musslor och skal var bakgrunden till att Carl-Johan Månsson fick uppdraget av Hässleholms kommun. Parkförvaltare Gunnar Swärdh, också ordförande i Finjasjögruppen, tyckte att det var viktigt att ta reda på hur det stod till med musslorna.

-Musslor renar vatten och är också indikatorer på hur sjön mår, säger han.

Han kontaktade Hushållningssällskapet som föreslog Carl-Johan Månsson som tidigare också utvärderat reduktionsfisket i Finjasjön.

Gunnar Swärdh är nöjd med resultatet av inventeringen.

– Det är positivt, det är gott om musslor i sjön, säger han.

Hur kommunen ska gå vidare vet han inte ännu.

– Syftet var att skaffa kunskap. Men det finns ett förslag att följa upp om tre år. Det tycker jag låter bra, vi får se om det finns utrymme, säger han.

Inventeringen är dock inte särskilt kostsam, den här gången kostade både undersökning och rapport 40 000 kronor.

Rapporten har skickats ut till bland andra Finjasjögruppens medlemmar.

Förekomsten av så kallade stormusslor undersöktes på tio områden i sjön. Fem arter hittades. Arten spetsig målarmussla dominerar starkt. Äkta målarmussla och flat dammussla är rödlistade, flat dammussla även globalt hotad. Enligt rapporten visar de rödlistade arterna att Finjasjön är mycket skyddsvärd. Den ovanliga kransalgen bidrar till att göra sjöns ”limniska värde mycket högt, även på nationellt plan”.

De för musslorna mest värdefulla områdena finns i västra delen av sjön samt vid Almaåns utlopp. Dessa lokaler har de högsta poängen i inventeringen och här är föryngringen också god med många unga musslor.

Finja båtplats beskrivs som en påverkad lokal. Här finns dock den ovanligare arten större dammussla. Björkviken är en värdefull lokal för musslor med flera hundra levande musslor och ett stort antal skal.

Lite sämre är det i södra delen av sjön. Lokalen vid Hovdalaåns utlopp bedöms ändå ”fungera”.

Mellan öarna vid Sjörröd hittade Carl-Johan Månsson inte en enda levande mussla och bara skal av större dammussla. Enligt rapporten var undervattensvegetationen tydligt utarmad och kraftig svavelvätelukt steg upp från sedimenten. Längre in i Sjörrödsviken var förhållandena likartade. Här hittades dock fem exemplar av spetsig målarmussla. De var slitna och troligen av hög ålder.

223 musslor mättes och undersöktes. Totalt noterades 1 000 levande musslor. Mest skal fanns i södra delen av sjön.

Föryngringen av musslor är enligt rapporten god på tre av tio inventerade områden. Många unga musslor hittades där. På ytterligare en plats förekommer föryngring. En försiktig beräkning av antalet levande musslor i sjön landar på en miljon. Men inventeringen visar alltså också att musselförekomsten varierar kraftigt mellan olika områden.

– På detta sätt kan de användas i statusbedömning och åtgärdsarbete, skriver Carl-Johan Månsson som rekommenderar en uppföljning om tre år.

Han konstaterar att bottnarna vid Sjörröd är starkt påverkade av näringsämnen och syrehalterna kraftigt reducerade.

– Prioritet framöver bör vara att förbättra dessa, skriver han.

Hans slutsats är att inventeringen styrker att det överlag är viktigt att arbeta med åtgärder för att förbättra sjöns status.

– I detta arbete är reduktionsfiske, välfungerande reningsverk, våtmarks- och dammanläggande samt skydd av viktiga strandzoner alla betydelsefulla delar, skriver han.

Han nämner också att muddring skulle kunna vara en möjlig åtgärd i Sjörrödsområdet.

– Man kanske ska muddra vissa delar. Ute i kanterna ligger säkert meterdjupa sedimentbankar, säger han till Frilagt.

Han berättar hur han sjönk ner i dem när han gick ut i vattnet.

– Det bubblade fem meter runt omkring mig av svavelvätet. De där bottnarna är totalt förstörda, säger han.

För att bevara de skyddsvärda områdena för musslor rekommenderar han att ingen exploatering, byggnation eller annan påverkan ska ske i vattenmiljön.

Carl-Johan Månsson skriver att det är intressant att de bästa områdena ligger i västra delen av sjön eftersom påverkan troligen varit lägre där än på östra sidan. Han hoppas att kommunen nu vidtar konkreta åtgärder.

– Det är viktigt nu att ringa in vad det finns för punktkällor i närområdet och sätta in åtgärder. Det är ingen tillfällighet att det ser ut som det gör. Reningsverket kan ha sin betydelse, men det kan även finnas annat, säger han.

En åtgärd han tror mycket på är fosforfällor.

– Det är mindre dammar som tar ner vattenhastigheten så att näringsämnena kan sjunka ner innan de kommer ut i vattendragen, förklarar han.

Han tror att det behövs ytterligare provtagningar i både vatten och sediment, något som troligen ingår i det treåriga forskningsprojektet om Finjasjön som är på väg att starta.

– Det här kan nog vara ett bidrag i det stora Finjasjöprojektet. Det var en ganska liten, men viktig, undersökning, säger han.

Han förklarar att om inga åtgärder vidtas kan bottendöden sprida sig.

– De syrefria förhållandena sprids, hur långt beror på bland annat strömmar och vindar, säger han.

I södra delen av sjön, vid Solhem och Guldkusten, finns fortfarande musslor, men inte alls så många som på västra sidan. Det var också vid Guldkusten stora mängder musselskal hittades sommaren 2016.

Nu är det inte bara skal vid Solhem utan också stora mängder musslor som av allt att döma dött nyligen. Det är lågt vattenstånd och de flesta ligger ute i vattnet, nära stranden.

Syrebrist är Carl-Johan Månssons förklaring, men så behöver det inte alltid vara.

– På vissa platser finns jättemycket skal där det även är gott om levande musslor. De lever ju inte hur länge som helst och skalen ligger kvar på bottnarna ganska länge, säger Carl-Johan Månsson.

Berit Önell