Inför årsskiftet kan vi undra – vart är vi på väg? Rör sig världen i rätt riktning? Vad kan du och jag göra för att vi ska få en rimligare värld – inte bara för oss själva, utan för alla människor?
Ser vi något som behöver förändras har vi all rätt att påtala problem och komma med konkreta förslag på förbättringar. Det är vår demokratiska rättighet. Ja, vi skulle kanske till och med se det som en skyldighet?
Tre månader efter riksdagsvalet står vårt land fortfarande utan regering. Borde inte den saken varit löst för länge sedan? Jo, det är nog det stora flertalet av oss medborgare överens om. Vårt budskap till de folkvalda är: Bättre kan ni!
Alla turer hit och dit får mig att tänka på en svensk folksaga. Den som handlar om Mäster Skräddare.
En man kommer med en bit tyg för att han vill ha hjälp med att sy en rock. Skräddaren lovar att att rocken ska vara färdig en viss dag. Då mannen återkommer får han ett dystert besked. ”Det bidde ingen rock”, säger skräddaren. Istället utlovas ett par byxor. Gång på gång tvingas mannen vända i dörren, utan att något plagg blir färdigt. Förhoppningarna om vad tyget ska räcka till blir dessutom allt mindre. Till slut kommer den verkliga kallduschen: ”Det bidde ingenting”.
Uppdragsgivaren får inte alls vad han blir lovad. Till råga på allt blir han snuvad på tyget, men han uppträder likafullt hövligt mot skräddaren. Ändå står det fullkomligt klart att kunden är missnöjd. För sagan slutar med att mannen går sin väg utan att någonsin visa sig igen. Aldrig mer kommer han att anförtro något tyg till Mäster skräddare, som visat att han inte är förtroende värd.
”Det bidde ingen regering.” Med det beskedet till svenska folket har våra folkvalda lämnat riksdagsarbetet, för att gå på julledighet. Vi får väl se den pausen som en möjlighet till eftertanke för makthavarna.
Efter årsskiftet är det hög tid att leverera. Då behöver svenska folket få se en lösning på det fastlåsta läget. Skulle de folkvalda misslyckas helt och hållet är nyval dessvärre oundvikligt. Ett sådant skulle kosta skattebetalarna ca 400 miljoner kronor, enligt Dagens Nyheter. Det finns dessutom ingen garanti för att nyval skulle lösa knutarna så att vi kan få en regering på plats.
Dessutom är risken stor att antalet medborgare med bristande förtroende för politiker i allmänhet ökar. En del av väljarkåren kanske inte ens tycker att det är lönt att uppsöka valurnorna. Det gagnar inte demokratin. Den måste vi väl vara mer rädda om än så här?
Urban Önell
