”Vilda Västern är ingenting för blekfisar”. Det säger katten Måns till Pelle Svanslös. Ernst-Hugo Järegård har gett röst åt Måns på bandinspelningen vi har här hemma. Det har säkert medverkat till att repliken så tydligt etsat sig fast i mitt minne.
Journalistik är inte heller något för blekfisar. Jag talar givetvis om den journalistik som vågar granska makthavarna. Ur ett globalt perspektiv är det livsfarligt att vara journalist, om man hävdar medborgarnas rätt att få veta vad beslutsfattarna sysslar med. Det som råder i världen är inte sann pressfrihet utan snarare ”vilda västern”. Journalister får ofta en kula i ryggen eller kastas i fängelse av missbelåtna despoter. Det är den bistra verkligheten i en klar majoritet av världens länder. De smutsiga metoder som antidemokratiska krafter kan ta till för att bekämpa sanningssökande reportrar är oräkneliga.
I dag, den 3 maj firar vi pressfrihetens dag. Med tanke på hur illa det ser ut i världen har jag faktiskt svårt med ordet fira.
För några veckor sedan presenterade Reportrar utan gränser sitt pressfrihetsindex för 2019. Se länken nedan. Det är till stor del bedrövlig läsning. Att så gott som alla Sveriges medier tar upp pressfriheten denna dag lär inte heller innebära att den fängslade journalisten Dawit Isaak och förläggaren Gui Minhai friges med omedelbar verkan. Diktatorer bryr sig nog inte så mycket om vad vi tycker i vårt lilla land. Trots det får vi inte ge upp kampen för demokrati och mänskliga rättigheter.
Norge är det land där friheten för medier anses vara störst. Finland intar andraplatsen och Sverige har halkat ner en placering till plats tre. Turkmenistan, Nordkorea och Kina ligger i absoluta botten.
Svenska journalister är förskonade från mycket jämfört med dessa länder, men det går alltså åt fel håll även på hemmaplan. Politiker och myndigheter verkar bli allt sämre på att lämna ut offentliga uppgifter som medborgarna har rätt att ta del av enligt offentlighetsprincipen. Det har också blivit vanligare med hat och hot som riktas mot journalister. Rädda journalister kan tyvärr frestas till självcensur.
Hur ser det då ut på lokal nivå, här i Hässleholm? För några år sedan kallades kommunen för Sveriges Nordkorea i ett satirprogram i Sverige Radio och ”bananrepublik” i en ledare i Dagens Nyheter. Det var reaktioner på det pressfrihetens haveri som kallas Norra Skåneskandalen. Förvåningen blev stor när det avslöjades att ledande politiker lyckats utöva påtryckningar mot lokaltidningen. Politikerna fick gehör hos Norra Skånes ledning för sina krav att den granskande journalistiken skulle dämpas, eftersom det var en journalistik som inte ”förmedlade en positiv bild av Hässleholm”.
För att uppmärksamma behovet av fortsatt kamp för pressfrihet i vår kommun, skrev jag en insändare till Norra Skåne. Den har jag skickat in just idag, på pressfrihetens dag. Mitt inlägg var en redaktion på en ledartext som var införd i tidningen den 2 maj. Här kan du få läsa den i förväg som en avslutning på min krönika.
”Yttrandefrihet och tryckfrihet är centrala förutsättningar för demokrati.” Det skriver ledarskribenten och före detta chefredaktören Yngve Sunesson i Norra Skåne.
För ett år sedan skrev han: ”Pressfriheten behöver försvaras överallt, alltid.” Jag håller helt med.
Däremot är det förvånande att Yngve Sunesson inte med ett enda ord har berört Norra Skåneskandalen på ledarplats. Trots alla sina texter till pressfrihetens försvar.
När de bägge kommunalråden Lars-Göran Wiberg (C) och Pär Palmgren (M) attackerade Norra Skånes granskningar år 2014 var det ett påhopp på pressfriheten. Därför är det en skandal att tidningsledningens dåvarande styrelseordförande och chefredaktör böjde sig för de politiska påtryckningarna. Det var ett antidemokratiskt agerande. Journalistförbundets före detta ordförande skriver ”En förutsättning för pressfrihet är att journalister tillåts arbeta utan styrning från vare sig politiker eller ägare”.
Därför är det hög tid att Yngve Sunesson börjar tala klarspråk om övertrampet mot pressfriheten i Hässleholm år 2014. Det är väl ett rimligt krav – om han verkligen menar vad han skriver? Norra Skånes ledning kan inte fortsätta att sopa tidningens förflutna under mattan om man vill framstå som trovärdig.
”Yttrande- och tryckfrihet är centrala förutsättningar för demokrati.” Det är sant. Därför tog jag mig friheten att skriva denna insändare, med en förhoppning om att Norra Skåne ska vara fri nog att ta in den.
Urban Önell
