torsjö live

Branden på Åbuamossen kunde förhindrats

Branden på Åbuamossen kunde förhindrats

Den stora branden på Åbuamossen var sannolikt en följd av bristande efterbevakning av en mindre brand dagen före. Det visar utvärderingen av räddningsinsatsen. Foto: Berit Önell

Räddningsinsatsen vid branden i Åbuamossen utanför Hästveda i april, den största skogsbranden i kommunens historia, tog en vecka, men eldens spridning stoppades redan efter tio timmar. Det var snabbt med tanke på de extrema förhållandena. Men räddningsstyrkan på plats dirigerades inte till branden i Tulatorp utan en ny styrka skickades ut och innan den hann fram blev det för sent att rädda gården. Kanske hade branden inte behövt bryta ut alls om eftersläckningen av en mindre brand dagen före hade förlängts. En extern utvärdering visar nu vad som gick bra och vilka områden som räddningstjänsten kan utveckla för framtiden.

Branden på Åbuamossen omfattade 160 hektar skog och mossmark. Foto: Räddningstjänsten

Branden på Åbuamossen på eftermiddagen annandag påsk, den 22 april, var nästan släckt när räddningstjänsten kom fram. Efterbevakningen överlämnades som brukligt till markägaren. Men den 23 april klockan 11 på förmiddagen kom ett nytt larm. Branden hade då blossat upp på samma ställe och nu blev det snabbt allvarligt.

– Vädret var klart och soligt med vindar på 20 meter i sekunden. Det var extremt stor brandrisk, den högsta som kan uppmätas. Branden spred sig väldigt snabbt till skogen. Det blev en toppbrand som tog sig i trädkronorna och hoppade mellan träden, förklarar Hässleholms räddningschef Emma Nordwall.

Det dröjde inte länge innan hästgården i Tulatorp var övertänd efter att flygande glöd från skogen hade antänt torrt gräs kring husen. Människor och husdjur klarade sig, men boningshus och stall brann ner till grunden. Utredaren från företaget Sjöströms rekommenderar att ledningscentralens arbete utvecklas och att riskerna med närliggande byggnader i vindriktningen tidigt tydliggörs.

– Genom aktivt insatsstödjande öppnas också möjligheterna att snabbt omdirigeras styrkor som är under framkörning till där behoven är som allra störst. Till exempel att tidigare fått en styrka till Tulatorp, skriver utredaren.

Gården i Tulatorp totalförstördes under brandens första timmar. Enligt utredningen hade släckningen kunnat påbörjas tidigare om en utökad och förbättrad ledningsfunktion dirigerat om styrkorna rätt.
Räddningschef Emma Nordwall. Foto: Privat

Behovet av en tidig översiktlig lägesbild, som en utökad ledningskapacitet skulle kunna ge, är enligt utvärderingen en av de centrala lärdomarna efter branden. Bättre kartunderlag är en annan. Ett samarbete med miljö- och stadsbyggnadsförvaltningens kart (GIS) avdelning har därför inletts. En utvecklad systemledning i Skåne Nordost är redan på gång. Ett gemensamt inre befäl och gemensam utlarmning föreslås starta den 1 april 2020.

Ett annat behov är utökad bevakning av väderförhållanden och höga brandriskvärden så att fler styrkor kan larmas ut i ett tidigt skede vid ökad risk. För små resurser och vattenbrist i inledningsskedet försvårade begränsningen av branden mellan Åbuamossen och skogen.

Utvärderingen föreslår skriftlig dokumentation vid överlämning till markägare för efterbevakning.

– Enligt praxis har det skett muntligt och det är inte lagstadgat att det ska vara skriftligt, men det bör vi göra vid framtida insatser, säger Emma Nordwall.

Utvärderingen är också tydlig med att efterbevakningen borde ha skett under längre tid och inte avslutats på morgonen den 23 april. Då hade sannolikt branden dag två stannat på mossen och inte spritt sig till skogen.

– En efterbevakning måste under dessa yttre omständigheter minst löpa över en dagsperiod, då solen skiner, temperaturen är som högst, luftfuktigheten som lägst och vindstyrkan som högst, skriver utredaren.

Här håller Emma Nordwall inte med. Hon förklarar att man inte brukar ge någon rekommendation om hur länge efterbevakningen ska pågå och inte heller gjorde det denna gång.

– I normala fall räcker det att beskriva risken och att efterbevakningen ska pågå tills branden är släckt, säger hon.

Flera andra åtgärder planeras också. Bland annat ska deltidsbrandmännen få bättre kängor för tjänstgöring i terräng.

I huvudsak visar utvärderingen att den stora insatsen genomfördes på ett bra sätt.

Brandområdet vid Hästveda omfattade totalt 160 hektar, cirka 800 meter gånger två kilometer. Spridningen stoppades efter tio timmar när räddningsstyrkorna lyckades hålla den västra begränsningslinjen. Ett 50-tal boende evakuerades.

Över 100 personer arbetade i skogen, inklusive Hemvärnet, lantbrukare och andra frivilliga. Fem helikoptrar användes, varav två från MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, en från polisen och två privata.

– MSB:s helikoptrar användes för första gången vid branden i Hästveda och de fungerade mycket bra, konstaterar Emma Nordwall.

Helikoptrarna flög fram och tillbaka med vatten över den rykande mossen och skogen. De nya helikoptrarna från MSB användes för första gången vid Hästvedabranden. Foto: Berit Önell

Emma Nordwall beklagar att en gård brann ner och att stora värden i skogen gick till spillo. Men 15-20 byggnader kunde räddas genom att branden stoppades så pass snabbt.

Emma Nordwall deltog i den operativa ledningen i släckningsarbetet i flera av de stora skogsbränderna på andra håll i landet både 2014 och 2018 och kan jämföra. Den stora skogsbranden i Västmanland 2014 spred sig från början ungefär lika snabbt som branden i Åbuamossen, men tog två dygn att stoppa. Flera samhällen hotades, 13 800 hektar skog brann upp och cirka 25 byggnader brandskadades.

– I Västmanland vände vinden, konstaterar Emma Nordwall.

På Åbuamossen blåste det lyckligtvis på samma håll under brandens första dag och därefter minskade vinden.

Berit Önell

Uppskattar du Frilagt?
Frilagt behöver ditt stöd för att fortsätta granska!

Bankgiro: 
597-6535
Konto: 8403-8, 33 403 635-7
Swish: 0708938399
Kontakt: prenumeration@frilagt.se