INSÄNDARE. I lördagens Norra Skåne lyfte Hanna Nilsson (SD) – Hanna i badet efter firandet i samband med segern i det senaste valet i T4-fontänen – fram integrationen som nyckeln till framgång för Hässleholms kommun. Ingen lär motsäga henne på den punkten. Däremot är påståendet att det finns människor som inte kan integreras anmärkningsvärt. För dessa måste kommunen göras så oattraktiv, att de väljer att inte flytta hit.
Självklart frågar jag mig om jag platsar här. Kommen hit 1947 från det som nu är Osby kommun är jag väl ingen riktig hässleholmare. Vad värre är är att jag nog inte heller är en riktig äkta svensk. Elva generationer tillbaka tog nämligen en av mina förfäder, kyrkvärd som undertecknad, under Skånska kriget ställning för den danske kungen Kristian V. Detta skedde efter Loshultskuppen i augusti 1676, då den svenske kungen Karl XI lämnat Skåne med rumpan mellan benen berövad på hela sin krigskassa.
Han kom emellertid tillbaka och vann det mycket blodiga slaget vid Lund i december samma år. Min förfader förstod då vad klockan var slagen och insåg att framtiden tillhörde Sverige och inte Danmark. Det var ju inte heller bra för varken den egna livhanken eller brukningsrätten till en gård som ägdes av den svenska kronan att plädera för att den danske kungen åter skulle styra Skåne. Kyrkvärden svor därför redan i mars 1677 Karl XI trohet, fastän han nog innerst inne fortfarande var dansksinnad.
Frågan är om det här av omständigheterna påtvingade lappkastet gör mig tillräckligt svensk och integrerad för att få bo kvar i en, om olyckan skulle vara framme, SD-dominerad Hässleholms kommun. Ansträngningarna att göra kommunen oattraktiv har ju redan börjat på landsbygden. Sedan 2013 måste till exempel barn från Farstorp och Verum själva ta sig till gymnasiet i Hässleholm sedan skolbussen dragits in. Från det här året finns inte heller någon bokbuss på landet. Men den behövs kanske inte eftersom de styrande verkar leva i tron att alla på landet bara är intresserade av jakt och fiske och ändå inte läser några böcker. Det är emellertid svårt att integreras om man inte kan läsa böcker på svenska utan bara snacka det i mångas öron holians räliga skånska idiomet.
Så frågan är: Får jag stanna kvar i Hässleholms kommun, fastän jag inte har klara äkta svenska rötter mer än kanske tio generationer tillbaka i tiden? Eller blir jag som Karl XI ville, liksom alla andra göingar, deporterad till Estland?
Staffan Andersson
