INSÄNDARE. För många barn och vuxna i vårt land förknippas jul och nyår med en förväntningarnas och spänningens tid. Önskningar framförs. Tomten underrättas och väcks ur sin slummer. Levande ljus lyser i vintermörkret. Visst firade vi julen på Bragegatan 4 med allt vad det innebar. Halv gris inköptes och blev föremål för mammas och mormors trollkonster. Under tiden hade lutfisken lagts i blöt. Hel saltad sill fanns på plats. Allt förvandlades under dessa båda kvinnors händer till ett dignande julbord. Halvfabrikat lyste med sin frånvaro. Välsignade ni kvinnor som understundom gav min barndom ett skimmer av lycka och saga. Nå, det är inte händelser i samband med julen som lever starkast i mitt minne. Nej det är den tid när vi börjar se våra flyttfåglar återvända och i v-form däruppe under himlavalvet sträva norröver. Det är påsken och särskilt händelser som ägde rum påskafton och påskdagens morgon på Bragegatan 4 i mitt och mina syskons barndomshem. I mitt och min brors sovrum fanns en förtrollad kakelugn. Försedd vita plattor med blå blomsterslingor sträckande sig från golv till tak dominerade kakelugnen rummet. Eldstaden var försedd med gula mässingsluckor med vacker lyster. Den kunde ses från min och min brors sängar. Det började på påskafton före sänggåendet. Stolar placerades vid våra sängar. Klädnypor tillhandahölls tillsammans med ett stort antal sockor som anbringades på stolsryggarna. Det dröjde innan vi barn somnade denna afton. På påskdagens morgon stod kakelugnens luckor öppna. Vi barn kunde från våra sängar se tydliga spår efter fågelklor på de vita pappersark som ledde fram till våra sängar. Mamma hade förberett tranans ankomst med omsorg. Tranan hade inte kommit tomhänt. Våra sockor var till bredden fyllda av sagolika godsaker. Sittande i våra sängar med allt som på detta sätt kommit oss till godo var lyckan fullständig. Tranornas färd mot norr fortsatte som den alltid gjort och för oss barn hägrade ännu en lycklig sommar. Vad mer finns att säga.

Ronny Larsson i Kvistalånga