INSÄNDARE. Måndag fick vi bevittna den historiska händelsen, att Sveriges statsminister fälldes i en misstroendevotering i Sveriges Riksdag. Det intressanta, förutom det historiska inslaget, är att Sverigedemokraterna var de som yrkade på misstroende mot statsministern och regeringen, detta utan något annat sakskäl än att man vill ha en annan regering. Dessutom vill man av politiskt taktiska skäl bli historiskt ihågkommen som det parti som lyckades avsatta en socialdemokratisk statsminister. Opportunism är ju drivkraften för ett populistiskt missnöjesparti.
Överhuvudtaget präglas den politiska debatten mer av taktik, konflikt och positionering än om ideologier och sakfrågor. Det är också påtagligt hur det politiska spektrumet har sett en förskjutning åt höger, hos alla partier, inte bara i Sverige utan på många håll i världen. Ett tydligt exempel är President Biden och demokratiska partiet i USA, som idag av sina republikanska motståndare karaktäriseras som socialister. Om man jämför dagens demokratiska parti med republikanska President Eisenhowers valmanifest för 1956 års val, så var republikanerna 1956 mer progressiva än vad dagens demokrater är. Ideologierna har fått stå tillbaka för ett taktiskt maktspel och som ett resultat så blir personlig framtoning hos partiledare och partiförespråkare viktigare än de klassiska ideologierna. Det klingar falskt när dagens politiker säger sig värna om ”Det svenska folkhemmet”. ”Folkhemmet” skapades med helt andra värderingar som grund, än vad vi upplever idag och hör i den politiska debatten.
Ett politiskt parti som för 50 år sedan förmedlat samma budskap som Sverigedemokraterna gör idag hade varit otänkbart, med bakgrund av vårt då färska minne av Nazityskland. De vita bussarna gick i skytteltrafik till Tyskland och Polen och förde hit överlevande från koncentrationslägren och vi såg oss ha en moralisk skyldighet att hjälpa, för att lindra nöden. Sverige gjorde detta trots en ansträngd ekonomi och med ransoneringar på många förnödenheter.
Socialdemokraterna måste rannsaka sig själva, varför man tappat så mycket av förtroendet hos traditionella väljargrupper, såsom det så kallade LO-kollektivet och pensionärer. När en socialdemokratisk regering faller på grund av konflikt med klassiska arbetarklassvärderingar, så bör man fundera över hur man positionerar sig i sakfrågor och var man lägger sina prioriteringar.
Centerpartiet har av tradition varit ett parti som värnat om landsbygd, miljö och småföretagssamhet. De som är tillräckligt gamla vet att partiets tidigare namn, fram till 1957, var Bondeförbundet. Som före detta aktiv centerpartist är det främmande för mig hur Centerpartiet kan prioritera fri hyressättning så högt att man är beredd att medverka till en regeringskris. Att fri hyressättning skall skapa väsentligt ökad byggnation av hyreslägenheter, måste bygga på antagandet att byggföretag ser en ökad vinstpotential och därigenom ökar produktionen. Det betyder högre hyror och större vinstmarginaler. Den uppenbara risken är att det skapas privilegierade bostadsområden för välbärgade och en ökad segregation, baserad på ekonomi och social standard. Jag ser i den politiken ingen koppling till det Centerparti jag en gång lärde känna.
Det som skett är att värderingsgrunderna har förändrats, inte ideologierna. Vi har gått ifrån den gamla liberala mantran om jämlikhet och broderskap, som legat till grund för skapandet av vårt välstånd, till ett tillstånd präglat av individualism och särintressen. Makt och kontroll har blivit viktigare än att verka för det allmänt goda.
Stanley Hallström
Partipolitiskt oberoende
