INSÄNDARE. I en lång litania försöker Anna Wallentheim rättfärdiga politikens inblandning i Svenska kyrkans angelägenheter. Hon är inte ”tvångsansluten” till kyrkan genom dopet, men djupt engagerad i dess verksamhet genom åren. Det framgår inte om hon är eller har haft ett medlemskap, eller om hon hela tiden åkt ”snålskjuts” på andra betalande medlemmars bekostnad?
Något egentligt hållbart argument för att politiska partier ska ”infiltrera” i Svenska kyrkans angelägenheter utöver att rida spärr mot högerextrema SD:s inflytande framkommer inte. Men ej heller det argumentet håller. Beträffande utbetalning av lön till anställda och bokföring m.m. så sköter anställda den uppgiften, för vilket det inte behövs några politiker. Ej heller för skötsel av skog och andra fastigheter behövs politiker. Det sköts oftast av utomstående förvaltare.
Jag drar mig till minnes ett kyrkomöte för några år sedan när en ”överdådig” avslutningsmiddag på Kyrkomötet gick av stapel. Ingredienserna kom från flera avlägsna länder, det var långt ifrån en enkel gråärtsgryta från en närodlad lantbrukare. Hur många Socialdemokratiska ledamöter ifrågasatte lämpligheten i överflödet? Det var inte mycket klimatsmart i den menyn. 
Nej bästa Anna Wallentheim, lägg ner det Socialdemokratiska ”projektet” med deltagande i kyrkovalet. Det har överlevt sig självt och hör en svunnen tid till.

Lars Nord, Fritänkare och outsider